Tack alla för input om söderhipstern! Debatten pågår för fullt och jag samlar intryck över reaktionerna. Inte helt oväntat är det flest uttalat icke-feministiska (så kallade “jämställdistiska” bloggare som skrockar i skägget – typ – “ja, där fick ni feminister så ni teg!) som skriver, till exempel:
Genusdebatten – Var finns den riktiga mannen på söder?
samt
samt
samt
samt
Jämställdhetsfeministers blogg
Kontentan är: Så har feminister bäddat och därmed får ni inte ligga. Skadeglatt är bara förnamnet. Ändå är företeelsen inte så enkel. Det är inte svart eller vitt på det sätt att “män ska få vara män” och “kvinnor ska vara kvinnor” och då kommer allt bli bra. Återställ patriarkatet! Låt männen ta hand om samhället och förpassa kvinnorna till spisen/barnpassningen, så kommer allas sexliv att blomstra! Tror “jämställdisterna” på allvar att det var bättre förr? Att utveckligen i vår moderna värld enbart är stympande för den manliga sexualiteten? Är kvinnors behov/frigörelse/rättigheter till tex lika lön så pass hotfullt? Tycker en “jämställdist” på fullt allvar att en kvinna bör veta sin plats och inte behöva bli förtryckt på grund av sitt kön? Jag är uppriktigt fascinerad.
Och samtidigt anser jag att man ska kunna lyfta relationsproblem och förvirring i sexualiteten och i våra roller, samtidigt som man månar om jämställdhet och lika rättigheter och möjligheter. Jag vill inte sopa de här problemen under mattan. För visst kan det bli fel när en grupp (kvinnor) som varit förtryckt, både strukturellt och i det privata, höjer sin röst. Revanschlusten är – inte helt oväntat – stor. Många kvinnor känner ilska, hat och bitterhet utifrån att de förtryckts och hämmats och mobbats av – ja, män (men även andra kvinnor förstås.) De globala orättvisorna på intet sätt lösta. Lika lön fortfarande en aktuell fråga. Stereotypa könsroller begränsar oss även 2013. Fördomar frodas än. Kvinnor döms hårt, bedöms utifrån utseende och vikt (men detta drabbar även män! låt oss inte blunda för press som tex unga killar utsätts för) och flickor diskrimineras.
Jag vill ha friheten att prata om alla perspektiv. Både för att kunna föra en vettig kamp för äkta jämställdhet – och samtidigt kunna ta upp vilka baksidor den kan föra med sig. Till exempel tjänar vi ingenting på att förneka hormonernas betydelse i sexualiteten. Könsroller är skapade utifrån sociala normer, men våra biologiska kön påverkas av faktorer som inte har med inlärda beteenden att göra. Men de inlärda beteendena utgår även från hormonell påverkan – samt från biologiska förutsättningar (som att kvinnorna är de som föder barn, den största skillnaden mellan oss.) Ja, jag vet att “biologi” är ett rött skynke att vifta med – men likväl en verklighet vi måste förhålla oss till. Bortsett från att könen är olika, betyder det inte att könen s frihet ska kapas. Förvirrande? Det är det, för många.
Men inte bara männens sexualitet/behov/uttryck har delvis gått vilse. Också kvinnorna är förvirrade. Vad vill vi ha? Vilka signaler sänder vi ut? Vad kräver vi? Och vad ger vi själva?
Nej, jag anser inte att “varje penetration är en våldtäkt”, som de mest radikala feministerna skanderade.
Har fått många intressanta kommentarer och flera intressanta mejl. Bland annat skriver en man så här:
Hej Katerina,
läste din artikel. Är från Göteborg, så har inte riktigt koll på vad en söderhipster är, MEN tycker innehållet i artikeln är mycket intressant. Ingen man jag har mött anser att jämställdhet och jämlikhet är fel, utan precis som artikeln indikerar, det är mansrollen som är så ifrågasatt och klandrad att män idag inte vågar vara gentlemen.
Samtidigt har jag varit på olika dejtingsidor mm och ser tydligt att inte heller kvinnor vet vad de vill ha, eller snarare är så fulla av motstridigheter att det är omöjligt att uppfylla.
Som man ska du vara lång och ståtlig (hur rimmar det med kvinnosidan “allt duger, det är insidan som räknas…”…du ska vara en “Harleyåkare”(bad guy), samtidigt som du ska diska och gå i filttofflor…
Kvinnor å andra sidan, är så upptagna med att “bli män”(fast det kallas “bli jämställda”, så deras främsta meriter är “jag kan minsann både hugga ved och byta hjul på bilen”. Samtidigt så har de glömt alla positiva sidor som kallas feminina eller kvinnliga allt från att städa, laga mat osv…det förväntas ju att män ska göra detta (och min erfarenhet är att det görs i MYCKET högre grad än vad myten gör gällande…när jag får besök, speciellt av kvinnor, så frågar de alltid, när de ser in i mitt kylskåp “vad mycket mat??? Kan du laga mat?”…brukar svara att jag varit skild i 11 år och inte bara levt på pizza…
Det har faktiskt gått så långt att varken jag, eller stora delar av de män jag pratar med, alls är intresserade av svenska kvinnor, utan hellre ser utländska kvinnor, som är trygga i sin kvinnlighet.
De uppskattar oss svenska män för jämställdheten, samtidigt som det är ok att vara män respektive kvinnor.
Vill avslutningsvis säga att det inte finns något motsatsförhållande mellan att vara kvinna respektive man OCH jämställda/jämlika…men feminismen har blandat ihop det hela i sin iver att “ta makten”…detta förstör för ALLA, istället för att bidra till en positiv, harmonisk tillvaro…ETT uttryck för detta belyser du i din artikel…
Tack du man från Göteborg.
Debatten går vidare.
Jag skulle gärna se fler kvinnor uttrycka sina åsikter här – inte bara dessa jämställdister vars agenda jag är lite oklar med vad den är..
Och fortsätt mejla!
katjanouch@gmail.com.
Märk mejlet “Söderhipstern 3.0”
