Söderhipstern, sexualiteten och relationsfobierna 3.0

Goddag.

En känd redaktör brukade säga, ”en röst betyder ingenting, två är en trend, tre är en folkstorm” och syftade på åsikter som yttrades i kvällstidningens sfär. Reaktioner. Reflektioner. Var det bara en enda person som hörde av sig med anledning av något som skrivits så kunde den viftas bort. Två var lite mer oroväckande och tre, ja tre innebar att artikeln (oftast en artikel) väckt ”folkets” vrede, alternativt sympati (oftast vrede).

Det är därför jag nu ska skriva om ”söderhipsterns asexualitet”, eftersom jag inte bara anar en trend och en folkstorm, utan nästan ett slags orkan i fråga om åsikter. Åsikter och synpunkter som yttras av kvinnor (mestadels i 25-45 års åldern). Och faktiskt gäller detta inte bara söderhipstern, utan även andra män. Inte lika tydligt, men ändå. En storstadsproblematik? Ett lyxproblem? En tsunami i en ankdam? Men likväl, tidens tecken. Viruset kan sprida sig. Mutera. Man vet aldrig var det kan sluta. För ur storstadens asfaltsdjungel sprids strömningarna vidare. Förändras, expanderar, antar nya skepnader.

Vad handlar detta om då? Sexualitet såklart. Vårt sociala samspel. Nu pratar jag heterosex, för det där homo- och bisexuella samspelet är inte det som främst åsyftas här (även om det kanske kan finnas liknande issues även därstädes). Kvinna möter man. Pojke möter flicka.

Ett stort antal damer beklagar sig (i smyg! eftersom det inte är politiskt korrekt att vädra denna önskan högljutt) över en bristvara: En ”riktig” man. Sexuellt sett, alltså. Jag vill direkt poängtera att detta inte handlar om män som slänger upp en kvinna över axeln, som sätter på urskillningslöst, som behandlar kvinnor som skit (att jag ens ska behöva förtydliga? Det borde vara självklart) – utan bara män som bejakar sin manlighet i sexuella sammanhang. Som vågar ta i kvinnokroppen, som är intresserade, nyfikna, som står även för sin egen kåthet, som är tydliga med sina behov. Som inte är så förskräckligt fega på alla plan. Som kan ha sex, både i och utanför relationer. Som inte spelar spel. Eller är det Neil Strauss som kvaddat skallen på snubbarna?

Nåväl. Jag hittar inte på. Lyssna till några spridda kvinnoröster (som jag efter viss övertalning fått godkännande att publicera):

Kvinna, 38 år:

”Min fd söderhipster var jättegullig, frånskild med barn. Intresserad av biodynamiskt odlade grönsaker, Simone de Beauvoir, Caitlin Moran och knyppling, samtidigt som han hejade på Hammarby. Vi började dejta. Han var snäll och omtänksam och allt men så himla rädd för att göra fel, så ängslig på alla sätt. Snygg på ytan med rockabillyfrilla och tatueringar, men inuti som en femåring. Sexuellt var det en katastrof. Han var liksom helt förlorad fysiskt, visste knappt vad han tände på. Som om hans sexualitet inte hade någon betydelse! Han var väl insatt i feministisk teori och genus och väldigt mån om att jag som kvinna skulle känna mig tillfreds med allt, men det gick till överdrift. Ville jag ha könlöst/opersonligt sex kunde jag väl lika gärna onanera? Naturligtvis vill jag bli respekterad och jämställd, men i sexet är det nåt annat jag vill ha. Jag vill bli påsatt, jag vill känna hans starka händer på min kropp, känna hans kåthet och åtrå, att han vill ha mig precis som jag vill ha honom. Jag vill inte ha nåt nervöst mähä som inte kan slappna av i rädsla för att jag ska bli ”kränkt” bara för att han råkar vilja knulla. Det var så sjukt avtändande när han knappt kom för att ”hans orgasm inte var så viktig”. Jag klarade inte av det till slut.”

 

Kvinna: 26:

”De här snubbarna, som säger att de är så känsliga, men som i själva verket är svin. Det är ett sånt evigt spelande. Jag hatar det. Jag är rak och tydlig och säger vad jag vill och jag kan ta sanningen. Men södersnubbarna (ja, andra också) håller på och skiter i att höra av sig. Inte kan de ge en komplimang heller. Allt kretsar kring deras värld. I sängen är de självupptagna och ägnar sig åt elvispsex, dvs tror att allt måste ske i nåt slags höghastighetstempo… Fatta kombinationen av att inte höra av sig, sen knulla som en kanin på tjack, sen försvinna, är det killarnas bild av hur relationer ska vara? Att en tjej ska känna sig otrygg och osäker? Ger det nåt slags tillfredsställelse i manligheten? Eller är det en omedveten kollektiv bestraffning för jämställdhet/feminism, att stänga av alla normala sociala funktioner och bete sig som ett första klassens asshole?”

 

Kvinna, 31:

”Jag både tycker synd om söderhipstern och samtidigt är jag förbannad på hans självupptagna jävla surdegsstil. Han tror han är guds gåva till kvinnorna? Med vilken rätt? Möjligen har evolutionen nått den punkt att kvinnorna blivit överflödiga i hans bromance-värld. Han tycker att tjejer ska hållas kort. Det enda han har – som vi saknar – är en penis, och den tänker han tjuvhålla på. Ska dock tala om att många av de här snubbarna (ja, jag har träffat en hel del) är jävligt osäkra, och kanske är det det som märks utåt. Deras egen känslomässiga otrygghet. Rädslan att de ska bli sårade. Och samtidigt den där skitnödigheten, förvirringen, tron om att man är feminist om man aldrig är trevlig mot en tjej. Eller trevlig och trevlig, nog kan de vara trevliga, men det finns en distans. En postironisk hållning till allting. Inte minst till kärlek. Är söderhipstern rädd att åka dit på riktigt? Att verkligen känna nånting, som bringar honom ur balans, nåt som gör att han inte kan gömma sig bakom sin coola pose? Jag vet inte, utan söker mig bort från Stockholms innerstad. Är så less på de här omogna killarna och deras skitjobbiga attityd.

 

Kvinna, 21:

”Söderhipstern verkar mest vilja ligga med ”väsen” – nåt slags genomskinlig brud utan bröst, en idealbild av hur en kvinna skulle kunna vara, utan lukter och kroppsvätskor och känslor och former. Du vet att söderhipstern är livrädd för stora bröst? Det är som om bröst är en signal om en gammaldags kvinnoroll som inte går ihop med hans ideologiska syn på vad en kvinna ”är”. Han är mer mån om att pilla sig i sitt skägg än att gå in i ett förhållande. Du anar inte vad skönt det är att få säga det här högt. Jag har gått och tänkt på det här ett tag och det har stört mig så mycket. Och samtidigt är det så skenheligt allting, det sexuella sopas under mattan och på ytan är han cool och fin men sen sitter han ändå och runkar framför datorn medan han surfar runt på teenage gangbang. Det är väl dubbelmoralen jag tycker är äckligast. Vi lever i en sån konstig värld. Evolutionsmässigt är den manliga hipstern ett slags “hen”, kanske kommer hans kön att krympa tills det inte längre finns. Jag funderar också på om det kan handla om en hormonell störning av något slag? Du som är sexrådgivare kanske vet ifall de lider brist på testosteron?”

Kvinna, 46:

”Det är väldigt mycket prat på södermännen, prat utan substans. Ja, jag pratar om södermän för de tycks befinna sig främst runt Hornstull och Nytorget, där de glider runt som ett eget släkte med helt egna spelregler. Inte säkert de bor på Södermannagatan dock, utan kan mycket väl bo i en etta i Farsta… jag säger det bara som en detalj, eftersom livsstilen för många är ganska tillkämpad och påklistrad och kanske är det det som skiner igenom, att allt bara är ett spel för gallerierna. Osäkerheten att bli avslöjad som en bluff, som ett slags omvänt Truman Show… när jag var yngre så gick en del stockholmare runt i svarta kläder och vägrade hälsa på varandra, inte kunde de släppa loss sexuellt heller, och samma företeelse tycks söderhipstern lida av idag, fast han förklätt sig i nygrunge och med vänsterideal som sin fana. Men hur vänster är man när man är råegoist? Jag har gett upp, numera nätdejtar jag killar från Jönköping och Borås, de är visserligen stillöst klädda men hör i alla fall av sig när de lovat.”

Det är intressant det där, helt klart sexualiteten och nymanligheten. Står söderhipstern för en förvirrad manlig identitet? Måste en jämställd man behandla en kvinna som skit? Är det ”jämställdheten som gått för långt”, som en del (oftast män!) hävdar? Kommer trenden spridas runt i Sverige, eller har den redan gjort det? Är penisen en kroppsdel som håller på att degenerera, och åka samma väg som Fabios deffade bringa? Och hur står det till med västkusthipstern, med skånehipstern, med norrlandshipstern? Ringer de tillbaka efter en första dejt, skyr de stora bröst, eller är de mer besatta av att laga hallonmousse och pressa växter än att ge en kvinna klitorisorgasm?

Låt oss lyssna på vad männen själva har att berätta!

Kille, 30:

”Jamen det fattar du väl själv att det inte är så jävla lätt! Jag måste liksom vara perfekt hela tiden och gör jag det minsta fel så kallas jag för ett sexistiskt svin. Det är enklare att bara skita i allt, att inte agera. Kanske är det fegt men jag orkar inte hela tiden bevisa att jag är en bra snubbe. Att jag naturligtvis tycker att kvinnor och män ska ha lika lön. Jag är ändå redan dömd på förhand. Född med kuk betyder att jag är en förövare. Kvinnofridskränkning finns som brott, men inte manfridskränkning… bara som ett exempel. Och nej, jag är inte en sån där snubbe som tycker att ”jämställdheten gått för långt” för jag tycker att det är åt helvete med för snäva könsroller etc, men samtidigt är det som om alla roller är mer eller mindre ok utan de rent manliga. Och vad är manlighet? Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. Jag vet bara att det anses jävligt fult att vilja ”vara man”. Killar i min ålder idag måste betala tusen år av patriarkala synder. Hur kåt blir man av det? Jag tycker för övrigt att det är jävligt skönt att slippa ta alla initiativ och uppvakta brudar. ”

 

Kille, 25:

”Jag tar aldrig en tjejs telefonnummer. Addar aldrig på Fejjan. Aldrig. Det var sånt farsan pysslade med. Var gentleman och sån skit. Jag ger henne mitt nummer och hör hon av sig eller vill adda mig så känner jag efter. Kanske? Numera är det brudarna som raggar och det är brudarna som bestämmer. Hey, ni har själva skrivit spelreglerna och jag tycker det är lugnt. Jag behöver inte göra så mycket. Som snubbe blir man ändå bara kallad player om man är för på. Brudar har ändå alla fördelar, så jag behåller min integritet, en brud ska aldrig tro hon kan vara säker på att kunna få mig. Jag bor förresten i Täby, om det spelar nån roll. Att hålla på och hänga efter en brud är inte min stil. Jag tror inte jag vill vara ihop med nån heller. Förhållanden är bara skit. Har aldrig träffat nån som är lycklig efter tre månader. Folk är bara otrogna och gör slut med varandra. Var det ska sluta vet jag inte, jag kanske ändrar attityd när jag blir äldre, men just nu är kärlek bara nånting jobbigt för mig. Jag är asglad att jag inte är kär.

 

Kille, 42:

”Det är verkligen svårt numera. Jag har blivit osäker i hur jag ska behandla kvinnor. Vågar knappt flörta. Än mindre säga något om utseende och så. Det anses ju så fult att uppmärksamma kvinnor för att de är vackra. Jag känner mig stressad och då är det enklare att inte säga något. Att inte möta blicken. Att inte uppvakta. För jag kan ju inte veta om min komplimang kan upplevas som ett sexuellt trakasseri? Jag vill inte kränka en tjej. Men känner mig skyldig hela tiden. Jag har en dotter på tretton år och det är jobbigt där med, snacket om pedofiler har satt sig i huvudet, jag tyckte det var jobbigt om hon såg mig naken när hon var liten… och nu när hon är tonåring är jag väldigt försiktig med hur jag bemöter henne, vill inte att nånting ska kunna misstolkas. Jag kramar henne inte så ofta just därför, som om jag alltid har ögonen på mig, kramades vi för länge nu? Känner mig skyldig där med på nåt sätt. Tror många pappors förhållanden till deras döttrar blivit skadat. Jag är också för jämställdhet men det är som om vi män inte längre får finnas. Visst finns det många män som är vidriga och som begår övergrepp men de flesta gör ju inte det. Ibland blir jag så förtvivlad över det här, hur det har blivit. För det är ju enkelt att säga jamen du som är en bra kille får väl jobba för jämställdheten – det gör jag, på mitt sätt, delar lika med exet på barnen, diskar, städar, lagar mat, och ändå kommer jag aldrig att duga fullt ut. Jag är ju man.”

Så, vad tycker just DU? “Video killed the radio queen” och kan genusvetenskapen ha fuckat upp hormonnivåerna såpass att vi tappat lusten?

Skriv till mig. Lätta ditt hjärta. Låt höra din röst.

Märk mejlet ”Söderhipstern 3.0”.

katjanouch@gmail.com

  1. sak skriver:

    Pidde: “Bara undertryckta mesar till män accepterar dagens bortskämda och egoistiska svenska kvinnor.”

    Ja, det är ju fruktansvärt bortskämt och egoistiskt att vilja bli behandlad på samma villkor som en man. Såpass bortskämt och egoistiskt att jag blir lite äcklad av att du vill det. Usch, så bortskämd och egoistisk du måste vara – bara en undertryckt mes till kvinna skulle nog acceptera dig.

  2. sak skriver:

    Jag har så svårt för människor som på intet sätt tänker erkänna att tusentals år av patrialkalt förtryck kan ha påverkat hur vi beter oss, mår, vad vi finner intressant eller vilka vi attraheras av. Däremot hoppar de snabbare än snabbt på idén om att feminismen på ca 150 år skulle totalt krossat hela vårt samhälle minsann! Nu är snart alla könlösa, asexuella och självmordbenägna pga av “statsfeminismen”, “genustrams” och andra farligheter som heeeeeeelt saknar vetenskapliga belägg (för de har minsann inte sett några) till skillnad från väl belagda teorier från the game som ju har lett till att vissa män har fått ligga en massa och därför, med utgångspunkt från empiri, måste vara sanna!

    För de som idisslar prat om biologi när manlighet diskuteras – vad sägs om att läsa lite historia kanske och inse att bilden av vad manlighet är minsann inte har varit särskilt fast genom tiderna så vi kanske kan skippa era oinsatta missuppfattningar om vad Darwins evolutionsteori skulle ha att säga om alfahannar osv?

    Istället för att hänga fast vid era hjärnspöken om vad feminism är så kanske ni skulle ta och läsa på om vad det faktiskt är och sen ta er en funderar på om ni inte åstadkommer en bättre värld både för er själva och andra om ni faktiskt hakar på istället för att dilla om hur mycket härligare utländska kvinnor är minsann. Det luktar nämligen unket lång väg att hävda att kvinnors härlighet hänger ihop med hur lätt det är för män att få till det med dem utan att behöva leva upp till några krav på emotionell tillgänglighet och jämlik behandling.

  3. Ida skriver:

    HA HA HA! Är det här ett skämt? Jag har nog aldrig läst något så oseriöst och korkat. Vad är ni för människor som tror att man kan klumpa ihop en grupp människor till ett och samma beteende? Vad lever ni i för värld egentligen? Besitter ni inget analytiskt tänk? Om din partner inte vågar ta i din kropp, inte är intresserad, nyfiken, och inte kan stå för sin egen kåthet så är det inte för att han är man. Det är inte brist på “manlighet”. Att man ens kopplar ovanstående epitet till “manlighet” är ju som ett aprilskämt bara det. Självklart vill man “bli påsatt, känna hans starka händer på min kropp, känna hans kåthet och åtrå, att han vill ha mig precis som jag vill ha honom”, men igen, vad har det med manlighet att göra? Det är väl för fan bara mänskligt?

  4. Pidde skriver:

    Vilken man vill ha en svensk kvinna? Bara undertryckta mesar till män accepterar dagens bortskämda och egoistiska svenska kvinnor. Nej, det är bättre att gå sin egen väg och på sin höjd umgås med svenska kvinnor för en natt. Ska man nån gång stadga sig får det bli med en riktig kvinna som både visar sig själv och sin man respekt.

  5. Lövet skriver:

    Det här skrev ju Eric Amarillo en catchy sommarplåga om redan 2011…

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..