Skrivandet, min älskare och frälsning

På väg in i bubblan. Orden ska ta mig och skaka om mig, eller är det jag som tar dem, som ruskar om bokstäverna tills de är som mjukt vax i mina händer?

Det är naturligtvis jävligt självupptaget att vara med i #blogg100, dvs 100 inlägg på 100 dagar (och jag har bloggat nästan dagligen om jävligt spännande saker, eller hur, och de få dagar jag missat har jag kompenserat genom att dubbel-trippel-quadrupel-blogga dagen efter… så det lär bli fler än 100 inlägg på dessa hundra dagar sen 23 januari 2013), men vad gör man inte för att spänna sina skrivarmuskler?

Varför jag är med? Jo, för att i skrivandet hittar jag alltid kraft. Det är en sex- och drogfri väg till frälsning (fast man kan skriva både sex och knark om man VILL), sinnesförändrande substanser används icke utan du uppnår ditt eget high genom att knacka ner bokstäver och förirra dig i fantasin.

Skrivandet är min tröst. Skrivandet är min älskare och min bästis, mitt godis och min nyttokost, mitt frosseri och min snuttefilt, min trädkoja och min hemliga stengrotta vid oceanens strand. Skrivandet är min vårpromenad och mitt hångel, min smekning och min orgasm, min vänkram och min klagomur. Skrivandet helar mig och lyfter mig, ger mig förståndet åter, men förtär mig också och får mig ibland att tvivla och slita mitt hår. Känslorna är aldrig svaga och menlösa, genomskinliga och fadda som felbryggt te, utan alltid färgstarka och livgivande. Kan göra jävligt ont, kan riva och slå, kan brännas och piskas, men aldrig att skrivandet sviker, aldrig att flödet lämnar mig otillfredsställd efter en ordentlig åktur.

Jag älskar dig, skrivande, utan dig vore jag en tom patetisk spillra utan mål eller mening.

Glad efter en ordentlig omgång med datorn. Genomkörd, rufsig, varm och lycklig.

  1. ALLTID jävligt spännande saker i dina inlägg…haha underbart!!!ÄLSKAR dom!
    Så keep going strong vackra kvinna.

    Kramar Sandra

  2. Ken skriver:

    Vi är många som söker ro, men få som hittar vägen. Jag är glad att du funnit den, faktiskt glad. Själv virrar jag som en osalig ande längs den öde vägen.

    Gillar tavlan bakom.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..