Patetiskt illa, DN & Åsa Moberg!

Alltså ska den genanta följetongen med kulturelit som skyndar till varandras undsättning aldrig ta slut? Jag fick en sån chock och blev så jävla förbannad igår kväll när jag låg med mobilen i sängen, kunde inte sova och surfade runt och då sa Robban “men gud har du sett vad som står i DN, Åsa Moberg skriver om Felicia Feldt men HAR INTE LÄST BOKEN” och så läste han högt för mig, kanske något av det mest arroganta och korkade som publicerats i denna fråga. “Jag tänker inte LÄSA BOKEN” deklarerar Åsa Moberg och berättar sen om sin varma vänskap med Anna Wahlgren och sina egna känslor för sin mamma och sen avfärdar hon Felicia F och säger att hon minsann läst allt som “SKRIVITS OM” boken men vägrar alltså att läsa själva boken.

Sen var jag tvungen att läsa själv. Det värsta är kanske rubriken, som är åt helvete, Åsa undrar  varför ingen undrar var PAPPAN är. Ja men käraste Åsa LÄS BOKEN för i helvete, där står det svart på vitt, barnen FICK INTE träffa sin pappa för det tyckte inte deras mamma var lämpligt.

“Äntligen. Äntligen kommer han och hämtar mig. Min pappa. Han ska rädda mig. Jag visste det! Jag vet först inte vad jag ska säga. Men jag går fram till honom och kramar honom hårt. Känner efter hur det är att krama en pappa. Min pappa. Sedan viskar jag i hans öra:

Tack, pappa. Klart jag vill följa med.

När jag kommer hem och berättar för mamma så säger hon utan en sekunds tvekan nej.

Kommer inte på fråga. Du känner ju inte din pappa. “

Hur i helvete kan en sådan stor och seriös (jag undrar!) tidning som DN publicera Åsa Mobergs idiotiska dravel? Finns det inga redaktörer? Eller är det bara för att de som sitter där är Åsas kompisar som slänger in vilket snömos som helst i tidningen? Att ännu en gång kränka ett numera vuxet barn som försöker rena sig från barndomens övergrepp genom att förminska och avfärda hennes vittnesmål är under all kritik.

För övrigt lämnade Anna Wahlgren själv ut Felicias pappa i en av sina böcker (Mommo tror jag det var). Citat ur Felicias bok, vreden och ångesten över detta:

“Hur i helvete kunde hon? Skriva om min pappa på det viset? Lämna ut honom i sin bokjävel? Hur fan kunde hon förstöra så? Hon lyssnar tålmodigt på mig i telefon. Och jag fortsätter. Gapar, gråter. Kunde du inte ha låtit mig läsa ditt sjuka jävla manuskript först? Och nästa bok, ska nästa pappa avrättas då?

– Men älskling, jag måste ju få berätta min historia.”

Jag spyr, DN och Åsa. Skäms på er. En ursäkt/förklaring/rättelse vore på sin plats.

  1. Hasse skriver:

    Jag tycker Åsa Moberg ställer en relevant fråga.

    Livet är trots allt så komplext att det kan inrymma en mängd olika uppfattningar som står i motsats till varandra.
    Vi har alla olika åsikter. Vi bör också ha modet att tillerkänna andra människor andra åsikter än våra egna utan att för den skull förkasta dem.

    Felicia Feldt verkar försttå detta bättre än många andra.

  2. Marie skriver:

    Hej!

    Jag måste säga att jag av en slump läste Anna Wahlgrens Barnaboken när jag fick mitt första barn och har kört det hon rekommenderar till stor del, för att jag känt på vägen att det fungerat så bra för mina barn. De har sovit 8 timmarsnatt från 2 månader, vilket varit super och väl följt mönstret som hon beskrivit. Det har varit så skönt och småbarnstiden har knappt varit jobbig, trots att jag fått barn tätt. Det tackar jag henne verkligen för annars hade jag gått på bvc:s alla råd och hade säkert haft det rätt jobbigt åtminstone med första barnen som verkligen behöver rutiner. Många har jobbigt i månader, år med barn som inte sover. Det har jag sluppit och barnen har varit trygga i att de får mat, sömn, umgänge m.m.

    När det gäller Felicia Feldt, så har jag inte läst hennes bok i sin helhet men utdrag. Jag hoppas att den hjälper henne att gå vidare och jag kan tänka mig att det varit en tuff uppväxt och inget att ifrågasätt där, absolut inte. Det är hennes sanning, väl värd att berätta. Har för mig att hon är född på 60-talet och då var det inte olagligt att aga barn utan enligt statistik faktiskt ganska vanligt. Jag tror att man ändå måste förstå att det var en annan tid med andra ideal. Med facit i hand och med dagens mått mätt känns det såklart fruktansvärt om det som står stämmer.

    Det jag ändå tycker är rätt i Åsa Mobergs krönika är att faktiskt ifrågasätta var den andra föräldern är när barnen uppenbarligen far illa av en förälders beteende/missbruk. Ingen vet vad pappan försökt eller inte utan någonstans är det ju ord som står mot ord om jag inte missförstått vad man egentligen vet? Pappan eller om det skulle vara mamman har ett stort ansvar att kämpa för sina barn. Det viktigaste uppdraget vi har faktiskt!

  3. Ulrika skriver:

    Ja pappor på 70-talet hade väl inte så mycket att säga till om. I bästa fall blev de varannan helg pappor som bara gjorde roliga saker.

  4. Bra skrivet Katerina! Åsa Moberg har ju gjort bort sig rejält anser jag. DN också för den delen. Men mest av allt går tankarna till Felicia, en vuxen kvinna som säkert har kämpat emot sin narcissistiska mamma. Ja, jag tycker Anna Wahlgren är riktigt otäck om du frågar mig. Det är precis sådant här som händer i dessa familjer. På ytan skall allt se så jäkla flott ut, sitter och skriver barnuppfostringsböcker och sedan kränker hon sina egna barn. Det är riktigt illa. Nej jag tycker vi måste stå upp för Felicia! Det har du gjort Katerina! Bra med friska sunda människor som reagerar!

  5. Uppfriskande att läsa din ilska. Jag har i många år väntat på att höra barnens uppfattning om den Wahlgrenska uppväxten och Felicias vittnesmål är inte direkt överraskande. Det mesta hon skriver har jag varit uppenbart för nyktra betraktare tidigare. Det går illa ihop att utnämna sig till världens bästa barnuppfostrare i ena meningen och i nästa mening klassificera fäderna som idioter och värdelösa. Jag säger inte att allt i Felicias bok är sant, men det mesta är helt enkelt en skildring av det som Anna W själv berättat, men från ett barns perspektiv. De som fanns i familjens närhet under Felicias uppväxt borde ha reagerat, men förblindades i strålglansen av “världens bästa mamma”. Idag försvarar de sin blindhet med att Felicia ljuger.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..