Papporna behövs

INLÄGG från Micke:

Så här kan det absolut vara. Och det är som sagt inte alltid upp till oss pappor heller. Jag kan bara tala utifrån mina egna erfarenheter, men vi får rätt tidigt i processen intrycket av att det är mammans åsikter, vilja och kunskaper som räknas. Som Kat skrev, på BVC adresserar man mamman. På MVC adresserar man mamman, i barnvagnsaffären adresserar man mamman. På familjerätten adresserar man mamman. Nu har jag fått barn för sex år sen och för en dryg månad sen, och det har hänt en del, så jag håller även med om tankesättet om att det är en pågående evolution. Men om man växer in i synsättet att man som pappa är mindre vetande, så är det självklart svårt att känna att man kan ta samma ansvar för barnen också. Gör man inte som mamman tänker så gör man fel. Och med det menar jag inte att varken mammor eller pappor generellt gör fel, jag tror mer att vi båda vill våra barns bästa och att det tar sig olika uttryck. Hos många pappor tar det sig säkert uttryck i att man lämnar över av rädsla att göra fel. Vi är ju som sagt ofta matade med att vi kan mindre från början. Det är de förväntningarna vi har med oss nästan från början.

SVAR:

Tack för din röst här, Micke! Visst är det en del män som tyckt till men ändå är de få, trots att de utgör hälften av alla föräldrar. Jag tror det är en balansgång, att kvinnor lämnar ifrån sig och män tar emot. I mitt gamla hemland Tjeckien är de där rollerna så huggna i sten i många familjer att män inte bara stängs ute, de idiotförklaras från alla hushållssysslor och barnuppfostran, förvandlas till stora ansvarslösa barn som bara inte “kan”. Söner klemas bort av sina mödrar, könsrollerna hålls kvar. Kanske som en motreaktion på att kvinnor idioförklaras på så många andra håll, att de i alla fall vill ha kvar makten över hemmet och barnen som en sista utpost? Hursom är det osunt, dels den patriarkala strukturen som tilldelat kvinnan platsen i hemmet, och sen kvinnan, som inte kan släppa den.

Tyvärr är inte alla män så pass intresserade av hem och barn att de kämpar för sin rätt heller. Som orkar stå emot att de blir en andrahandvarelse. Det blir bekvämare att glida in i goodenough-rollen. Att tycka att man är jämställd om det är 30-70 eller 40-60.

Nej, det är fasicken inte lätt.

Men att män är engagerade, som du Micke, är en bra början.

  1. Louise skriver:

    Det här med att allt är adresserat till mamman är något som jag stört mig på, tom dagisavgiften är addresserad till mig. Hur svårt kan det vara att skicka det till Fam X istället. För att inte tala om all reklam!

    Jag tycker att min man och jag har lyckats hyfsat när det gäller ansvarsfördelning av vårt barn. Men vi är inte jämställda, men vi delar bra mycket mer än många i vår närhet. Vi har båda varit FL under en lång tid, vi har båda gått ner i tid, vi VAB:ar båda två, nattar varannan kväll osv. Den största anledningen är för att vårt barn ska få en bra relation till båda sina föräldrar. Och som tur är så ser min man det som självklart att han ska göra precis allt som även jag gör, inte bara komma hem och leka någon timme.

    Men jag känner mig ibland så ifrågasatt som mamma, när jag inte alltid står redo att dra lasset. Och tyvärr kommer detta ifrån andra mammor. I början blev jag ganska ledsen, men nu tänker jag istället att det säger mer om hur de har det än att det skulle vara fel på mig.

    Jag tycker det är så tragiskt att kraven på mamma resp pappa är så olika, att som pappa är det ok att inte kunna vara FL pga jobbet. Men som mamma räcker det inte ens att vara FL på heltid ett halvår för att sedan börja jobba några dagar i veckan. Det här är naturligtvis mina erfarenheter, det finns säkert andra med andra erfarenheter.

  2. Rebecka skriver:

    Heja Micke, vad skönt att du ändå sett lite skillnad på dessa sex år. Jag gav min kille boken “Att föda” av Gudrun Abascal i julklapp. Han läser lite i taget och hans oro inför förlossningen och inför att inte räcka till verkar ha minskat. Han läser även en bok om första året med barnet. Han kanske ska gå ensam till BVC ibland? Förutom specifika amningsfrågor så spelar det ju ingen roll vilken förälder som är med.

    Min sambo är född i Ryssland och har en släkting i Moskva som ska ha barn i sommar. Pappan måste betala (muta) för att få vara med vid förlossningen… jag vet inte om det är ett framsteg men när min kille föddes 1982 så fick hans pappa inte träffa honom förrän han var en vecka gammal.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..