Den tomma skärmens förbannelse

Dag 2 räknar vi. Den andra dagen av #skrivjuli och det är glädjande att se er alla, mina när o fjärran kollegor i skrivartagen! Någon sa att detta var också bra för alla unga som behöver lära sig behärska språket bättre. Det skrivna ordet skiljer människan från djuren (nåväl, nästan). Så skriv, skriv, skriv! Låt bokstäverna flöda.

Dagens tema är den där ibland olidliga krampen och oförmågan att sätta sig vid hantverket. Som om skärmen repellerar genom sin blotta närvaro. Nästan fysiskt svårt att närma sig skrivbordet eller var det nu är man har sin apparat placerad. Man slår långa lovar, sneglar misstänksamt/längtansfullt/ångestladdat mot tingesten som skulle kunna bli steget till en bok – men man sätter sig inte. Förhandlar mentalt: Okej klockan 14. Eller 17. Eller 21.

Aldrig är man så plikttrogen med annat som när skrivkrampen härjar! Man måste nämligen först: lägga in tvätt, vänta ut tvätt, torka tvått, vika tvätt, man måste smsa och twittra, instagramma och facebooka, man måste sen kolla hur många likes man fått. (Söka på meningslösa hashtaggar typ #tatooartist #Kansascity etc). Svara på sms. Ringa Försäkringskassan/banken/fritids/skolan/rörmokaren (make your pick). Behövde tånaglarna ett nytt lack? Oj detta pyssel är besvärligt. Och disken sen! Och datorspelet. Bara en omgång till. Bara två liv. Tre, fyra, fem… high score. Ingen får avbryta. Och datorn står bra där den står, den rymmer ingenstans. Sen är det nätets alla förföriska knep, kvällstidningarna och alla jävla länkar. Städa lite, laga lite mat, teveglo. Svisch dagen är borta och på kvällen blir det en het stund med iphonen i soffan, satan vi har bra sex min mobil och jag och vad sa du? blev det inget skrivet?

 

Det största hotet mot ditt skrivande är din oförmåga att landa på rumpan och bli sittande. Din olust inför det tomma dokumentet. Således: FYLL DET.

 

Att inte kunna sätta igång är ungefär som motståndet mot att ge sig ut att springa. Hur långsamt går det inte att ta sig till hallen där springskorna står och tittar uppfordrande på en? Man hittar på en miljard ursäkter. Samma med skrivandet. För när man väl är ute och springer – skriver – är det ju skönt! Underbart! Så hur tar man sig dit?

 

Här är mina bästa mentala trick:

 

1. Lura dig själv – säg åt dig att du “bara ska skriva 10 rader” eller nåt annat som verkar ofarligt. Väl du börjat, lär det bli mer – men då är hindret undanröjt.

 

2. Skriv något “ofarligt”. Ja, det kan börja med en inköpslista eller ett mejl till en vän. Se det som uppvärmning.

 

3. Dela upp. Som i ett löp-pass då du är otränad! Att döpa ett dokument till “1900-talets stora romanepos” och sen glo på den tomma sidan kan knäcka vilken Hemingway i vardande som helst. Lirka även där. Gör ett nytt litet harmlöst dokument per kapitel. Samla tecken – och kopiera sedan in dem i ett större format. Att tänka stegvis – bara i enstaka kapitel eller till och med stycken – kan få krampen att lossna.

 

4. Ät lite. Kanske har du lågt blodsocker? Att tugga på nånting kan avleda dig från skrivkrampen. I ett obevakat ögonblick sätter du sen in en stöt och vips har du 5000 tecken (det går fortare än man tror).

 

5. Skriv dagbok. Ja, är det stört omöjligt att få ur dig det du vill/bör skriva, skriv om dig själv. Du är ditt livs mest intressanta – börja med en liten bihistoria. Dokumentera dig själv. Kanske blir du så less på att rapa upp vad du åt till frukost och hur du sov, att du rent av byter spår och sätter igång och skriver på det du tills nu inte riktigt klarat av att gå in i.

 

6. Ut och gå en stund. 15-20 minuters rask promenad kan få dina tankar att flöda och blockeringen att lossna. Men obs! Vid hemkomst bör du ej sätta igång och städa köket! Ner på stolen, sätt igång och skriv.

Se din skrivkramp som en ondsint hydra du måste besegra! Varje avhugget huvud är en delseger…

 

7. I värsta fall: Skriv ner detaljerat varför det krampar. Din lektion i att överkomma blockeringen blir att skriva om den. Kalla detta dokument för “Dagens Skrivkramp” och gå sen till frontalangrepp, verbalt! Liket en hundrahövdad hydra slingrar den sig, den förbannade satans krampen, men du kan hugga av dess fula huvuden. Ju mer du skriver, desto större chans att du avgår med skrivsegern. Odjuret darrar. Besegrat.

 

 

 

 

 

 

 


 

 

  1. Oh kära du, tack för att du delar med dig av detta. Jag behöver verkligen lite pusch då jag ska skriva en del,som t ex en kort presentation av mig själv. Vem jag är. Jag brukar kunna skriva men just nu stå det stilla i hjärna,få liksom inte ner nåt på pappret. Kan sitta med det i timmar utan att få ihop nåt. Men jag ger mig inte. Rätt som det är “lossna” det tro jag.

    TACK för att DU FINNS
    Kramar Sandra

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..