Minnet av en kyss

Så här i maj får jag såna starka minnesbilder av en tid som aldrig mer kommer tillbaka. Tonårssvärmeri. Femton år och med en glödande eld i bröstet, längtan ut, drömmarna om äventyret. Äventyret i form av vad? Kärlek, förstås, romantik. Passion. En längtan efter att få uppslukas, ge sig hän, i den där ömsesidigheten som ibland uppstår och som man har något slags aning om trots att man kanske knappt sett skymten av den. Längtan efter att bli sedd förstås. Att få vara den enda i någon annans ögon. Någon som rör vid din kind med sin hand, någon som uttalar ditt namn på ett sätt som aldrig går att härma. Ett par pojkläppar som säger bokstäverna så de bildar ordet. Viskar i ditt öra. En längtan efter att gå hem genom gryningen, hand i hand. Världen runtomkring försvinner men doften av hägg och syrén dröjer sig kvar. Hela naturen sväller av erotik, omsluter er, fåglarna har börjat vakna och låter yrvaket medan solen stiger. Det är lite kallt och rått i luften men pojkhanden värmer din, han håller dig hårt, som om han aldrig ville släppa.

Jag har några såna där starka romantiska minnen från min tid som femtonåring. Ett av dem vill gärna låta sig skrivas ner.

Det är sommarlovet efter nian, mitten av juni. Vi är på ett föräldrafritt party i en stor villa norr om Stockholm. Skor huller om buller i hallen, röjigt i köket, dunkande musik, men det går bra i ett friliggande hus, inga grannar som klagar. Öppen ytterdörr och mycket folk. Ölburkar på diskbänken och flödande hormoner i luften. Mitt i alltihop står jag, håret rufsigt och blicken sökande. Plötsligt är han framför mig. Lång och lite ärrig i ansiktet, inte världens slätaste tonårshy kanske, men vad bryr man sig om lite acne när hjärtat står på vid gavel och det svider i läpparna efter en önskan om att bli kysst? Och det magiska ögonblicket uppstår, hans ögon fastnar i mina och jag hör inte vad han säger, bara att han pratar med mig.

Det är han som kommer fram. Det är han som ser mig. Ingen annan tjej. Bara mig. Någonting är det som får honom att böja sig fram och jag drar in doften av honom, lite vind och lite vår och lite jeansjacka och så kanske ciggrök. Vad vet jag. Han är lång och ser farlig ut på det där heta sättet. Kortklippt hår och gropiga kinder. Och ögonen. Nånting med glittret i dem. Sympatin är omedelbar, som alltid i såna lägen. Det är bara han som gäller.

Osynliga band bildas sekundsnabbt. Båda vill helst hångla direkt, men på nåt sätt lyckas vi ändå prata ytterligare meningslösheter i några minuter. Men strax därefter lämnar vi köket och går in i ett mörkt rum där det finns en soffa. Sen är det jag som sitter grensle över honom och munnen får äntligen sitt och vi är nära nära, hans händer om min midja, mina händer om hans nacke. Han är perfekt att kyssas med, våra munnar är starkt kompatibla, hans skäggstubb river mig lite på hakan men hans läppar och tunga är lena och följsamma och hans mun är lagom stor mot min och lagom våt och lagom varm och underbart härlig. Inte en sån där för blöt eller slapp eller torr eller stressad. Utan bara fantastisk och god och fuktig och omslutande, så där så jag vill drunkna och aldrig komma till sans. Det går bara inte att få nog av de där kyssarna men då och då gör vi ett kort uppehåll och ser på varandra i halvdunklet, ungefär som om vi båda vill försäkra oss om att detta händer på riktigt, att ingen av oss drömmer. Jag vill komma ännu närmare, vill ha mer och hårdare, men någonting stör oss, vi tvingas avbryta. Jag är helt trygg med att det ska bli en fortsättning, jag är instantly förälskad, vet inte ens vad han heter men det spelar ingen roll, det måste bara till något mer. Min kompis kommer fram till mig och drar i mig och viskar att han är full och det kanske han är, jag är själv inte helt nykter men tillräckligt för att ha fått mersmak på de där förunderliga kyssarna, de där varma händerna som tar på mig, den där kroppen som är så tätt tryckt mot min.

Vi har inga mobiltelefoner på den tiden. Det enda man kan göra är att lämna ut sitt telefonnummer hem– om någon ber om det – och hoppas att han ska ringa, eller att man ska ses på nästa fest, som man tror och önskar borde äga rum snart. Jag tar reda på vad han heter och var han bor och han bor verkligen inte nära mig i förorten utan i en lägenhet i stan. Vem är jag för honom? Ett hångel på en fest? Det är han för mig med, men sen, allt eftersom tiden går och vi inte ses, växer minnet till nånting mer. Jag börjar dagdrömma om honom, om den där korta stunden av närhet, om kyssarna som smakade så löftesrikt och hett. Från ett vanligt hångel förvandlas han till en myt och blir en förlorad drömprins. Jag fantiserar om hur vi springer in i varandra, hur vi återigen hamnar på samma party, i något kök någonstans, men trots att våra vägar skulle kunna korsas så gör de inte det. Det enda som finns kvar är minnet av kyssarna, och frågorna som hopar sig.

Livet har sina lustiga kringelikrokar. Sommaren går och vi ses inte igen. Inte på stan och inte på någon fest. Jag börjar undra om han ens är verklig? Eller har jag hittat på alltihop? Något nummer bytte vi aldrig, och trots att jag vet var han finns – hans föräldrar står i telefonkatalogen – är det inte på den nivån att jag slår numret och ringer upp. Eller gör jag det? Ringer jag upp och lägger på? Kanske. Det har jag i så fall förträngt. Jag är inte särskilt framfusig som femtonåring, och på den tiden ringer inte tjejer hem till killar de hånglat med en gång på fyllan.

Sommaren tar slut. Jag lämnar Stockholm och börjar på internatskola flera hundra kilometer från huvudstaden. Alla hångel slutar inte lyckligt. Alla kyssar leder inte vidare. Alla snabbförälskelser bjuder inte på en fortsättning. Många är inte menta att bli något mer heller och jag kan väl i efterhand tycka att det var fint så. Den där flammande hettan, tonårskillen som bara försvann och lämnade ett vemod efter sig. Allt måste inte leda till något. Det är rätt vackert med de där mötena som förblir hängande i luften. Utan framtid. Utan vardag. Utan att kärleken blir till en vana, rutin, slentrian. Ett oavslutat tonårshångel lever för alltid konserverat i ett glimrande skimmer av saga och illusion, en företeelse som aldrig någonsin kommer att solkas av verklighetens grå förutsägbarhet. Och ändå går det inte låta bli att undra, så här många år senare. Vad hade hänt om vi mötts igen?

  1. Hej!
    Mitt namn är Evelina och jag har en dotter som älskar dina Ingrid-böcker!
    Nu när jag börjar jobba tänkte jag att det skulle vara en liten fin present att ge boken Ingrid och pappa till min dotter och make då de ska vara hemma. Boken ser så mysig, Dock finns den inte att få tag i någonstans. Kommer den att tryckas igen så jag kan köpa den?

    Med vänlig hälsning, Evelina Rytter

  2. Hej!
    Mitt namn är Evelina och jag har en dotter som älskar dina Ingrid-böcker!
    Nu när jag börjar jobba tänkte jag att det skulle vara en liten fin present att ge boken Ingrid och pappa till min dotter och make då de ska vara hemma. Boken ser så mysig, Dock finns den inte att få tag i någonstans. Kommer den att tryckas igen så jag kan köpa den?

    Med vänlig hälsning, Evelina Rytter

  3. Nu var dom osäkra kyssarna fina och allt vad som rörde sig i den unga osäkra kroppen. Men inte är det dumt som 50+ att sitta med henne och säkrare idag och kyssas, älskas, pratas, men ändå som en tonåring…….

  4. Heeej fina Katerina
    Förlåt, jag har varit dålig på att lämna kommentarer på sista tiden, varit lite mycket på sista tiden. Läser och älskar fortfarande din underbara kloka varma blogg. Love it!!!
    Har en fruktansvärt jobbig tid men det lägger sig säkert. Ska snart åka till Rhodos för en veckas avkoppling…..längtar massor. Det ska bli en telefon fri vecka. Bli stressad över mobilen. Att alltid vara nåbar…puh
    Fattar inte hur man klarade sig innan mobilens tid men det gjorde man ju. Det var en mindre stressad tid för min del. Jaja det är som det är, bara jag själv som kan göra nåt åt det, få väl jobba på det.

    Närmar sig release datum för boken…..längtar massor.
    Ska hänga på låset vid affären….hihi

    Hoppas allt är bra med dig
    Ta hand om dig.

    Kramar Sandra
    KYSS

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..