Vackraste hösten

Det går inte låta bli att fascineras av löven just nu. Det är verkligen så tjusigt överallt, som om naturen går på en alldeles egen catwalk iförd mångfärgad skrud. Jag stod och fotade löven och kom plötsligt ihåg tiden när killarna var små och vi bodde i Vasastan och gick ut kyliga oktoberdagar, gärna till Hälsingehöjden, och samlade kulörta blad i stora buketter. De där små pojkarna i sina tjocka höstjackor, med rosiga kinder och glittrande ögon. Så entusiastiska i lövhögarna, så glada av att vara ute. Vart tog tiden vägen? Vi bar med oss de där lövskatterna hem och bredde ut dem över stora bordet i matsalen, sen fick de klistra in de vackraste exemplaren i varsinn liten bok… De där böckerna finns inte kvar längre men väl minnen av dem och särskilt av de där magiska dagarna liksom mitt i livet då möjligheterna tycktes oändliga och framtiden var långt bort.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  3 Kommentarer
  1. Maja skriver:
    !

    Dina beskrivningar av årstiderna är så fina, här och i böckerna om Cecilia.

  2. Lena skriver:
    !

    Håller helt med dig om att hösten och dess färger är helt underbara. Den krispiga luften som man nästan kan ta på. Plus att inte hela kvarteret är ute samtidigt och grillar, stimmar o spelar kubb. Skönt att känna lite ensamhet tycker jag, särskilt i denna hetsiga värld vi lever i. Kram

  3. Sandra Elstrin skriver:
    !

    Så vackra färger hösten kommer med.

    Kan bara stå och tittar på alla dess färger löven på träden har.

    Hoppas du har en bra helg.

    Stor varm KRAM Sandra