Katerina Janouch

Blindtarmshelvetet och Hur Läkare Igen Missar Det Elementära

Det är ändå helt jävla otroligt hur samma skit kan hända två gånger i en o samma familj med några års mellanrum? För några år sen var det Ingrid som fick ont i magen och jag körde henne till akuten mitt i natten och efter långa många om o men konstaterades blindtarmen, men väntan på operation blev jättelång på Astrid Lindgren och blindtarmen bli både inflammerad och spricka och lilltjejen riktigt illa däran, låg fasen nästan på sitt yttersta, och läkarna stod som fågelholkar när vi bad om besked, värdena blev sämre och hon låg likblek och apatisk och jag kände ilskan koka, varför fick hon inte bli opererad tidigare? Varför måste ett barn ha så jävla ont? (Kommer svära mycket i detta inlägg).

Nu upprepas samma sak, fast denna gång med Robban. I fredags eftermiddag får han ont i magen, vi tror nåt virus. Smärtorna kommer o går lördag o söndag. Blir något bättre. Men igår blir de värre, framåt kvällen säger jag åt honom att åka in. Han gör det motvilligt, pga HATAR akuten där man får sitta i timmar o sen skickas hem med en klapp på axeln och ”ta en Alvedon så ska du se att det löser sig”). Han kommer hem klockan 00.30, helt likblek, kan knappt röra sig, jag frågar, ”kollade de att det inte var blindarmen”, han säger ”läkaren frågade om jag haft blindtarmen, jag sa nej” och jag bara ”JAMEN VA SA HAN DÅ????” – ”ingenting, typ”…. Jag frågar, ”har du ont på höger sida?” – ja… ”ont när du drar upp benet?” – ”ja…”. Jag packar ihop karln o kör honom tillbaka till akuten, där sitter en dryg kvinna i luckan och jag är så förbanad, ”hur kan ni skicka hem honom han har frossa o kan inte röra sig han HAR JU BLINDTARMEN SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT” – hon: ”Blindtarmen tar aldrig mer än 10 timmar, det är det INTE”. Sen ringer hon på läkaren: ”Patienten har sin mamma med sig – varför kommer han tillbaka?? – har visst ont…”.

Lyckligtvis var det folktomt på akuten på KS, förutom en stackars kvinna som höll på o dö men fick ”sätta sig o ta en nummerlapp” o Robban fick komma in på ett rum, hade då så ont att han bara skakade, fick morfin, och läkaren kom tillbaka och JAHA DET ÄR VISST BLINDTARMEN.

Jag åkte hem vid 03 och fick sms att den varit sprucken ett tag och att inflammationen spritt sig och de hade velat operera redan i natt men kunde inte pga han hade ätit. Bra kirurg fick han träffa i alla fall. Så nu vet jag ingenting, har inte fått något besked, sitter o väntar och HOPPAS DET GICK BRA eller att DET GÅR BRA.

Men att jag som ”mamma” till min egen man fick ställa en helt uppenbar diagnos? Helvete.

Jo, damen i luckan, när jag gick knackade jag på o sa, ”GRATTIS, du kommer hamna i Guiness rekordbok pga du träffat Sveriges yngsta morsa genom tiderna, jag FÖDDE BARN SOM 5-ÅRING och sen gifte jag mig med min egen son, vad ger du mig för den? Och du jag ska fan twittra om saken”. Sen svor jag hela vägen till bilen. Hon tyckte jag var ”lite bitsk” det tror fan det när din snubbe håller på o dö.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  8 Kommentarer
  1. Linda Garbénl skriver:
    !

    Nu sist när jag var inlagd kom inte ens en läkare utan jag fick åka hem med bröstsmärtor. Kvällen innan gjordes D-dimer som visade på höga värden,ventrombos.
    Jag blir alltid utfrågad om jag är ensamstående vid läkarbesök, även på akuten. Är det inte lika vård för alla eller måste man vara gift? Blir negligerad, förödmjukad o får känna det som om mina sjukdomar bara är ”psykiska” pga att jag inte har det som ”normala” tjejer i min ålder har dvs. villa volvo, vovve och vagga

  2. Carina skriver:
    !

    Det är helt otroligt att man skickar hem en så sjuk människa. Själv blev jag skickad upp till gyn – av en kirurg på Norrköpings akuten. Tur att jag träffade en så bra läk där – han sa: egentligen borde jag gå med dig själv ner till akuten, men jag måste in på förlossningen. Jag ringer ner till dem och säger att du är på väg – och ska se till att dem ”faan” inte skickar hem dig.
    Dagen därpå opereras jag – för perforerad blindtarm – 30timmar efter det jag kom in!

  3. Maggan skriver:
    !

    Ja du det är inte klokt hur de kan bete sig inom sjuk- vården.Läser ju ofta om folk som blivit hemskickade o dött.
    När S (ja du vet vem) kom in andra gången till sjukhuset för sin svåra sjukdom så blev vi mottagna av en sköterska med orden:Jaså är HAN här igen”.Jag blev arg o hon i sin tur blev arg på mig…SEdan hasplade hon ur sig att ”Han har ju varit här i evigheter”.
    Vilken brist av empati när vi kom in med en döende person.Glömmer det aldrig!!Han gick bort sedan under natten i svåra plågor.Men tilläggas bör att de två nattsköterskor som var med oss vid sista timmarna var både stöttande o visade stor förståelse för vår sorg.

  4. Isa skriver:
    !

    Man blir ju mörkrädd!! Herregud, blindtarmsinflammation är väl knappast någon ny åkomma som är svår att upptäcka. Alltså, jag blir rädd på riktigt. Att det kan gå till såhär..Hoppas verkligen att allt har gått bra och att du får hem ”sonen” (herregud på det också!!)snart. Hur går man vidare med en sån här sak? Det känns ju inte ok att det får passera utan vidare men vad gör man?

    Hoppas att dagen blir bra trtos allt..

  5. Elin skriver:
    !

    Men herregud!! Så sjukt att dom inte kollar det de bland de första dom gör. Inte första gången man hör en sån här sak. Tur du stod på dig, inte alla som pallar det i en sån situation. Hoppas operationen går smärtfriare och att han snabbt är på benen igen.

    Nu till en annan sak, läste ut Modershjärtat igår – såå bra!! Håller med din man om att det är den bästa i serien, även om dom andra också är jättebra. Väntar med spänning på fortsättningen. Kommer den snart?! :D

    Tack för en bra blogg och fantastiska böcker!
    Kram Elin

  6. Sandra Elstrin skriver:
    !

    Men herregud stackrs er!!! Hoppas verkligen att din ”son” hehe snart mår bra (förlåt var bara tvungen);-) vet att det är din man. Det är ju skrattretande liksom.

    Vilken jävla vård vi har här i Sverige!

    Krya på dig till din man.
    Kramar Sandra <3

    Ps.jag upptäckte visst din blogg idag. hur har jag kunnat missa den innan? :-o
    Kul att följa dig här.
    Kram D.s

  7. Daniela skriver:
    !

    Ja, jag blir inte förvånad! Fick ”bråka” 5 år för att min dotter skulle få en diagnos och främst hjälp! Blev under min dotters sjukhus vistelse (innan diagnosen)även anklagad för att ha Münchhausen by proxy.
    Bra att du följde med även om Robban är vuxen och stod på dig!! <3
    Hoppas Robban snart återhämtar sig

    Kram

  8. Annica skriver:
    !

    Som när min son var runt 3 och hade blindtarmsinflammation.
    Ringde 112, eller om det var 90 000 på den tiden. Han låg och skrek i bakgrunden och när tanten frågade, har han feber? Svarade jag ju ärligt att nej det har han inte. Svaret blev då, nej men då kan vi inte skicka en ambulans! Nähä, hur ska vi ta oss två mil till sjukhuset?!??! GÅ?!?! Nej ring en taxi!
    Som tur var så fixade sonens pappa som var 6 mil från oss en ambulans.
    Hoppas ”sonen” blir bra nu!