Det är ändå helt jävla otroligt hur samma skit kan hända två gånger i en o samma familj med några års mellanrum? För några år sen var det Ingrid som fick ont i magen och jag körde henne till akuten mitt i natten och efter långa många om o men konstaterades blindtarmen, men väntan på operation blev jättelång på Astrid Lindgren och blindtarmen bli både inflammerad och spricka och lilltjejen riktigt illa däran, låg fasen nästan på sitt yttersta, och läkarna stod som fågelholkar när vi bad om besked, värdena blev sämre och hon låg likblek och apatisk och jag kände ilskan koka, varför fick hon inte bli opererad tidigare? Varför måste ett barn ha så jävla ont? (Kommer svära mycket i detta inlägg).
Nu upprepas samma sak, fast denna gång med Robban. I fredags eftermiddag får han ont i magen, vi tror nåt virus. Smärtorna kommer o går lördag o söndag. Blir något bättre. Men igår blir de värre, framåt kvällen säger jag åt honom att åka in. Han gör det motvilligt, pga HATAR akuten där man får sitta i timmar o sen skickas hem med en klapp på axeln och ”ta en Alvedon så ska du se att det löser sig”). Han kommer hem klockan 00.30, helt likblek, kan knappt röra sig, jag frågar, ”kollade de att det inte var blindarmen”, han säger ”läkaren frågade om jag haft blindtarmen, jag sa nej” och jag bara ”JAMEN VA SA HAN DÅ????” – ”ingenting, typ”…. Jag frågar, ”har du ont på höger sida?” – ja… ”ont när du drar upp benet?” – ”ja…”. Jag packar ihop karln o kör honom tillbaka till akuten, där sitter en dryg kvinna i luckan och jag är så förbanad, ”hur kan ni skicka hem honom han har frossa o kan inte röra sig han HAR JU BLINDTARMEN SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT” – hon: ”Blindtarmen tar aldrig mer än 10 timmar, det är det INTE”. Sen ringer hon på läkaren: ”Patienten har sin mamma med sig – varför kommer han tillbaka?? – har visst ont…”.
Lyckligtvis var det folktomt på akuten på KS, förutom en stackars kvinna som höll på o dö men fick ”sätta sig o ta en nummerlapp” o Robban fick komma in på ett rum, hade då så ont att han bara skakade, fick morfin, och läkaren kom tillbaka och JAHA DET ÄR VISST BLINDTARMEN.
Jag åkte hem vid 03 och fick sms att den varit sprucken ett tag och att inflammationen spritt sig och de hade velat operera redan i natt men kunde inte pga han hade ätit. Bra kirurg fick han träffa i alla fall. Så nu vet jag ingenting, har inte fått något besked, sitter o väntar och HOPPAS DET GICK BRA eller att DET GÅR BRA.
Men att jag som ”mamma” till min egen man fick ställa en helt uppenbar diagnos? Helvete.
Jo, damen i luckan, när jag gick knackade jag på o sa, ”GRATTIS, du kommer hamna i Guiness rekordbok pga du träffat Sveriges yngsta morsa genom tiderna, jag FÖDDE BARN SOM 5-ÅRING och sen gifte jag mig med min egen son, vad ger du mig för den? Och du jag ska fan twittra om saken”. Sen svor jag hela vägen till bilen. Hon tyckte jag var ”lite bitsk” det tror fan det när din snubbe håller på o dö.