Sista julidagen

Imorgon är det augusti hörni! Vilken märklig sommar det har varit. Liksom lite av en icke-sommar. Dödsfall och sjukdomar och skilsmässor och uppbrott och blåst, det blåser så kallt och asparna susar lite olycksbådande. Som om naturen själv var i oharmoni. Enligt kinesiska horoskopet är det ju Drakens År och det är kanske detta fjällprydda flygande sagodjur som skapar kaos? Jag vet inte. Vet bara att vi är många som är rastlösa och osaliga i våra kroppar och själar. På väg. På drift.

Jag sitter i mitt grna rum här i Roslagen och skriver lite, men sommaren sjunger verkligen på sista versen. Var och badade på bryggan i morse och det var skönt som vanligt och ändå, någonting är på väg mot sitt slut. Det känns alltid så vemodigt när blåbären mognar och de röda vinbären är plockfärdiga.

Ungarna jobbar med att städa upp i den gamla trädkojan och de stora grabbarna är skingrade i Europa. Jag har många bra idéer till nästa Cecilia Lund-bok… Tack förresten alla ni som hör av er och gillar Modershjärtat, den femte delen! Sånt värmer ett författarhjärta. Kram.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  En Kommentar
  1. Lisa skriver:
    !

    Visst är det lite så. Sommaren känns som att den aldrig kom på ”riktigt”. Här i södra Norrland har de fina dagarna räknats på ena handens fingrar. Kallt, blåsigt och solen har lyst med sin frånvaro.

    Lite lätt deprimerande för mig. Jag brukar säga att jag samlar solstrålar inför vinterns mörker, men det har sannerligen varit svårt i år.