Det är inte så solsäkert här, oh nej, och det kan vara riktigt påfrestande med ungar som tjatar sitt eviga mantra ”jag har ingenting att göra”. Vi har ingen snabb båt eller vattenskoter eller nåt annat som tonårskillar gillar (gammal cykel, frågetecken på det?) och landet köptes då yngsta killen bara var bebis 6 månader gammal, han och de andra har växt från det och numera är det mest jag och Ingrid som hänger här. Ändå älskar jag detta ställe och tänker att en författare behöver en skrivarstuga, okej ni andra rastlösa själar, gör något annat, men själv kan jag sitta här och lyssna på asparnas sus och gå ner till bryggan och vila i händelselösheten. Här kommer några bilder fån Roslagssommaren 2012:
Solen värmer, då passar man på och njuter av en stunds meditation…
Ingrid har Instagram men det har inte jag, ändå gillar jag att plåta blommor. Det stora i det lilla liksom. Inget blomblad är det andra likt. Långsamma stunder kan man tänka länge på såna detaljer. Stanna upp. Lär vara bra för hjärtat.
Kantarellerna frodas som galningar efter regnen. Plus ett på den.
Aprilväder i juli? Javisst! Ni skulle sett den becksvarta himlen igår, och sol på det, och sen regnbågen som slutade mitt i taket på lilla röda stugan som står i hörnet på tomten. Det finns en skatt nergrävd där. Det är jag helt säker på. (obs regnbågen på bilden är bara en blek kopia av den verkliga regnbågen som syntes igår!).
Älskar själva idén om vinbär, även om vinbären i sig är lite sådär. I år är de många. Jag äter dem helst nyplockade, som de är. men röd vinbärssaft är också gott.
Sommardagar att minnas. David fick en liten gädda häromkvällen, men det var bara en bebis, så den fick leva. Ingrid fiskar ivrigt, det blir mest sjögräs, men vem har sagt att man måste till varje pris få fisk för att det ska vara meningsfullt? Spänningen. Förväntan. Jag vågar påstå att den fisketur som slutar utan fisk kan vara den bästa, då man slipper döda och rensa eländet… 