Katerina Janouch

För varenda unge!

Nu ska jag skriva några rader om det här med barn och alkohol och hur vi förhåller oss till saken i media och jag ska dessutom berätta för er varför jag håller på som jag gör, nämligen fortsätter att skriva att barn och alkohol INTE hör ihop. Jag får ofta mothugg och ibland får man läsa krönikor som tex denna, som på nåt sätt ska rättfärdiggöra folks krökande (okej, fint sippande på civiliserat vinglas under ordnade former). Jag frågar mig då, varför är det för vissa skribenter så viktigt att lyfta en normalisering av alkoholdrickandet, vad är det som gör att man ständigt måste återkomma till att invagga sig i själv i nåt slags lullande om att allt är okej och fint och bara mamma och pappa mår bra så är ungarna glada? Det måste ändå vara vuxenvärldens största förnekelse och lögn detta, att bara jag är nöjd så blir mina ungar per automatik jättenöjda de också, och vad är det som säger att barn inte tål se en myspackad morsa eller en salongsberusad farsa skratta gott ihop i glada vänners lag?
Jo, men det tål säkert barn. I familjer där alkoholen inte har så stor betydelse. Tro mig, barn VET sånt, de är inte dumma, de förstår när drickandet är coolt och en axelryckning, och när det inte är det. Mitt största problem med de här alkoholliberala krönikorna är att de ju inte gör någon som helst skillnad för oss med liv där spriten inte utgör något problem. Däremot så kan en sån krönika verkligen få en människa med tvivelaktigt förhållningssätt till alkoholen att tänka ”javisst, alla de där överspända nykteristerna kan ta sig i arslet, skål tammefan” och klappa sig belåtet på axeln medan ännu ett glas fylls på ur bag-in-boxen.

Vi kan väl ta rökningen som exempel. Det var helt okej att röka fast man var gravid och ammade och hade bebisar, ungar växte upp i rökfyllda bilar med uppvevade rutor och folk bolmade ogenerat överallt, men detta har vi fått bukt med, och det inte tack vare krönikörer som tyckte att ”en liten cigg gör ingen sommar” och ”jag tänker sitta i soffan och ta halsbloss inför mina bebisar med gott samvete”. Passiv rökning är skitfarligt för omgivningen och vi har nu RÖKFRIA krogar kära ni, vilken vinst för alla! Passiv alkoholförtäring är också livsfarligt för omgivningen, familjen lider faktiskt och fyllan smittar, av barn blir det vuxna barn som i sin tur börjar dricka för att det är allt de känner till. Vi har ju 300-400.000 barn som växer upp i familjer där en eller båda föräldrar dricker på ett problematiskt sätt, ska vi strunta i alla dessa barn? Jag vill gratulera alla som kan hantera alkohol och som umgås med flaskan på ett städat sätt, men jag tänker att vi som har utrymme för våra ord aldrig ska släppa taget till att inspirera till att faktiskt se saker för vad de är och inte ge flaskan så stor betydelse.

När blev spriten viktigare än ungarna? När blev det så blodigt allvar med supandet att våra barns bästa kom i skymundan för vår jävla rätt att dricka vårt vinglas, närhelst andan faller på? Hur kommer det sig att alkoholen är prio ett för så många (föräldrar) att vi helt förblindas inför våra barns eventuella känslor och behov? Jag tror på att nöta in budskap. Jag tänker att kan mina ord få en enda morsa att tacka nej till vinglaset eller drinken, kanske för att hon fått en tankeställare, eller en farsa att hoppa över bärsen eller åtminstone dricka mindre, för sina barns skull, så har jag lyckats. När jag skrev ”Anhörig” fick jag många brev, både från vuxna men även från barn, och jag fick ta del av livshistorior. Faktiskt hade vissa inspirerats till att bli nyktra. Till att sluta dricka. Jag tänker, att har jag fått en enda mänska nykter, har jag fått en enda individ att omvärdera spritens viktighet, har jag lyckats bidra till att en enda unge slipper ha packade föräldrar, så har jag lyckats. Då kan jag dö nöjd.

Det är inte för ungarnas skull folk skriver krönikor om att det är okej att dricka inför barn. Det är för sitt vuxenegos skull. Men vuxenegot behöver ingen mer näring, det frodas ändå. De som får skuld- o skamkänslor av antispritkrönikor, er bryr jag mig inte om. Men kan vi påverka någon till att kanske omvärdera sitt drickande, så är varenda bokstav värd det. För att varenda unge har rätt till anständiga föräldrar, som tänker på sitt barns bästa. Och ett barns bästa är aldrig en packad förälder. Vare sig denna är missbrukare eller en helt vanlig ”normalkonsument”.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  15 Kommentarer
  1. Gunilla Fröjd skriver:
    !

    Hej Katarina!

    Väldigt bra att du tar upp detta ”alkoholmysande” som så många tycker är helt OK. Barnen tycker att det är obehagligt med vuxna och speciellt föräldrar som blir fjantiga, pratar annorlunda och hela paketet! Skulle kunna skriva massor men det gör du så himla bra!
    Alk/drogbehandlare

  2. Anitha skriver:
    !

    Bra skrivet! Barnen har rätt till föräldrar som INTE dricker för mycket. Tack och lov finns det många familjer som har ett anständigt förhållningssätt till alkoholen – självklart tycker jag för egen del. Fortsätt att ”nöta in” detta Katerina – för mycket alkohol är inte försvarbart och dessutom är det egoistiskt.

  3. Katarina skriver:
    !

    så sant så. Tack för ditt inlägg.

  4. Glutenfrimat-Görel skriver:
    !

    Såååå sant! En nära vän har äntligen fått möjlighet att lämna sin högfunktionelle alkoholist (en halv-en hel flaska whiskey varje kväll, och slocknar före 19). Fyra barn som inte behöver lukta på glaset innan de dricker, om det är äppeljuice eller sprit…
    Skriver möjlighet att lämna, för eftersom han inte fysiskt misshandlat någon, så har hon haft jättesvårt att få hjälp från myndigheter, bostadsbolag etc. Inga förturer här inte. Nu sitter han i sitt stora hus och hon och barnen bor i en trea. Allt han vill är att de ska komma hem igen. Men är det viktigt nog för att han ska sluta dricka? Inte då. Är det viktigt nog att barnen ska sova hos honom någon natt, så viktigt att man kan låta bli spriten en kväll? Nix.
    En fet jävla förklädd parkbänk på parketten, det är vad han har.
    Hoppas du har Anhörig med dig när du signerar böcker här på Gotland till helgen! <3

  5. Lena skriver:
    !

    Tack för orden! Är uppvuxen med vuxna som drack för mycket. Jag blev tvärt om själv. Rädd för alla fulla människor även i dag(är 50år, helt irrationellt, jag vet) Har lämnat fester i hela mitt vuxna liv när folk blivit för fulla för min gräns. Räknar alltid hur många glas folk dricker. Kan bli riktigt knepigt att ha koll på alla. Min man är nykterist för min skull och jag har aldrig sett mina vuxna barn fulla. Detta är ett handikapp. Ge inte era barn det! Håll er nyktra!

  6. Katarina skriver:
    !

    Så sant. Vad är 18 år? De hinner nog dricka sen när barnen flyttat ut. Förstår inte vissa som ska hävda sin rätt att dricka hela tiden. Jag hävdar hellre min rätt att vara nykter, jag behöver ingen ursäkt för det. Det är mitt val

  7. Ulrika skriver:
    !

    Så väldigt sant. Tackar år efter år nej till midsommarfester där jag tycker om alla gästerna, men där det dricks för mycket. Vill inte ha mina ungar (12 och 15 i år) på sådana tillställningar. Ingen blir drängfull, går omkrong och raglar eller står och skriker/gråter/bråkar. Men att fokus ligger på drickandet gör att det blir så fel. Dricka och sjunga. Inget umgänge (prat) i övrigt.

  8. Daniela skriver:
    !

    Bra sluta aldrig lyfta frma detta problem!
    Jag är uppvuxen med en alkoliserad mamma som skötte sitt jobb och ingen reagerade i min omgivning. Man förstår så mycket när man är barn och skäms för sina föräldrar! Så tänk er noga för innan ni dricker för det lämnar stora ärr i era barns själar!

  9. Susanne skriver:
    !

    Oj vad du är klok! Vilken hemsk krönika du länkade till. Vrider sig i mitt föräldrahjärta. Vill ALDRIG att mina barn ska tycka att jag är pinsam för att jag är berusad!!!

  10. Linda skriver:
    !

    Mycket bra skrivet!!

  11. Kent Lakso skriver:
    !

    bra skrivet. Jävligt krispigt och klart, den som inte förstår detta har problem.

  12. Lina skriver:
    !

    Håller helt med. Jag har aldrig haft ”ett behov” av att dricka och tog beslutet ett par månader innan jag blev gravid att helt enkelt avstå. Tycker dels inte det är värt det och vill alltid vara där för mitt barn i nyktert tillstånd. Jag tyckte inte om när mina föräldrar drack även om det inte tillhörde vanligheterna att de drack.. Och därför tänker jag inte utsätta mina barn för den känslan.

  13. Robert Waaranperä skriver:
    !

    Håller fullständigt med dig och brukar (i mitt jobb som drogterapeut)säga att barnen inte har något att välja på även om dom skulle vilja..så det det måste följaktligen bli de vuxna som gör det eftertänksamma valet…i bästa fall!

  14. Mia Liljedahl skriver:
    !

    Mycket bra skrivet, håller med om vartenda ord. Mia

  15. !

    Jag ser fram emot den dagen när någon frågar: Så du dricker på festen? (alltså lite tvärtemot nu, då man ska motivera ett icke-drickande). Vi kanske behöver långsamt ändra värderingarna och göra det sjyst att inte dricka. Själv har jag fattat beslut om att ta en paus – och jag väljer att säga det offentligt. http://lustochliv.blogspot.se/2012/06/jag-tar-en-paus.html