Katerina Janouch

Arkiv för juni, 2012

För varenda unge!

Nu ska jag skriva några rader om det här med barn och alkohol och hur vi förhåller oss till saken i media och jag ska dessutom berätta för er varför jag håller på som jag gör, nämligen fortsätter att skriva att barn och alkohol INTE hör ihop. Jag får ofta mothugg och ibland får man läsa krönikor som tex denna, som på nåt sätt ska rättfärdiggöra folks krökande (okej, fint sippande på civiliserat vinglas under ordnade former). Jag frågar mig då, varför är det för vissa skribenter så viktigt att lyfta en normalisering av alkoholdrickandet, vad är det som gör att man ständigt måste återkomma till att invagga sig i själv i nåt slags lullande om att allt är okej och fint och bara mamma och pappa mår bra så är ungarna glada? Det måste ändå vara vuxenvärldens största förnekelse och lögn detta, att bara jag är nöjd så blir mina ungar per automatik jättenöjda de också, och vad är det som säger att barn inte tål se en myspackad morsa eller en salongsberusad farsa skratta gott ihop i glada vänners lag?
Jo, men det tål säkert barn. I familjer där alkoholen inte har så stor betydelse. Tro mig, barn VET sånt, de är inte dumma, de förstår när drickandet är coolt och en axelryckning, och när det inte är det. Mitt största problem med de här alkoholliberala krönikorna är att de ju inte gör någon som helst skillnad för oss med liv där spriten inte utgör något problem. Däremot så kan en sån krönika verkligen få en människa med tvivelaktigt förhållningssätt till alkoholen att tänka ”javisst, alla de där överspända nykteristerna kan ta sig i arslet, skål tammefan” och klappa sig belåtet på axeln medan ännu ett glas fylls på ur bag-in-boxen.

Vi kan väl ta rökningen som exempel. Det var helt okej att röka fast man var gravid och ammade och hade bebisar, ungar växte upp i rökfyllda bilar med uppvevade rutor och folk bolmade ogenerat överallt, men detta har vi fått bukt med, och det inte tack vare krönikörer som tyckte att ”en liten cigg gör ingen sommar” och ”jag tänker sitta i soffan och ta halsbloss inför mina bebisar med gott samvete”. Passiv rökning är skitfarligt för omgivningen och vi har nu RÖKFRIA krogar kära ni, vilken vinst för alla! Passiv alkoholförtäring är också livsfarligt för omgivningen, familjen lider faktiskt och fyllan smittar, av barn blir det vuxna barn som i sin tur börjar dricka för att det är allt de känner till. Vi har ju 300-400.000 barn som växer upp i familjer där en eller båda föräldrar dricker på ett problematiskt sätt, ska vi strunta i alla dessa barn? Jag vill gratulera alla som kan hantera alkohol och som umgås med flaskan på ett städat sätt, men jag tänker att vi som har utrymme för våra ord aldrig ska släppa taget till att inspirera till att faktiskt se saker för vad de är och inte ge flaskan så stor betydelse.

När blev spriten viktigare än ungarna? När blev det så blodigt allvar med supandet att våra barns bästa kom i skymundan för vår jävla rätt att dricka vårt vinglas, närhelst andan faller på? Hur kommer det sig att alkoholen är prio ett för så många (föräldrar) att vi helt förblindas inför våra barns eventuella känslor och behov? Jag tror på att nöta in budskap. Jag tänker att kan mina ord få en enda morsa att tacka nej till vinglaset eller drinken, kanske för att hon fått en tankeställare, eller en farsa att hoppa över bärsen eller åtminstone dricka mindre, för sina barns skull, så har jag lyckats. När jag skrev ”Anhörig” fick jag många brev, både från vuxna men även från barn, och jag fick ta del av livshistorior. Faktiskt hade vissa inspirerats till att bli nyktra. Till att sluta dricka. Jag tänker, att har jag fått en enda mänska nykter, har jag fått en enda individ att omvärdera spritens viktighet, har jag lyckats bidra till att en enda unge slipper ha packade föräldrar, så har jag lyckats. Då kan jag dö nöjd.

Det är inte för ungarnas skull folk skriver krönikor om att det är okej att dricka inför barn. Det är för sitt vuxenegos skull. Men vuxenegot behöver ingen mer näring, det frodas ändå. De som får skuld- o skamkänslor av antispritkrönikor, er bryr jag mig inte om. Men kan vi påverka någon till att kanske omvärdera sitt drickande, så är varenda bokstav värd det. För att varenda unge har rätt till anständiga föräldrar, som tänker på sitt barns bästa. Och ett barns bästa är aldrig en packad förälder. Vare sig denna är missbrukare eller en helt vanlig ”normalkonsument”.

15 Kommentarer   Permalänk

Mitt förra liv…

Jag tömde en handväska från 2004 och tänka sig, i åtta år har jag härbärgerat detta… Nu kom dessa små saker upp på bordet som en påminnelse om ett liv jag levt en gång men inte längre lever. Jag har gått vidare, det finns inga nappar kvar, nga vällingflaskor, inga blöjor, inga nattgråtande barn. Napparna var gistna och åkte i soporna. hejdå. Det fanns lite kvitton och konstiga random papper, hejdå till dem också. Väskan är skitsnygg och ska användas i sommar. Jag kör vintage-tricket i min egen garderob, bara man låter prylar, kläder o skor marinera tillräckligt länge i mörkret kan de träda fram på scen o bli som nya igen. Kolla in den lilla söta retroväskan:

Bra va?

Ha en nice lördag allihop!

 

2 Kommentarer   Permalänk

Väderdeprimerad

Idag tittar solen fram lite smått men annat har det varit förra helgen och delvis i veckan.  Vi piskade oss till landet eftersom det ska målas och tapetseras, men väl på plats höll vi på att blåsa omkull och träden såg ut att slitas loss från marken. Stormen tjöt och ven och jag gjorde spaghetti carbonara som vi tröståt, frysande i köket. Fy faaaaan. Har allvarliga planer på att bli klimatflykting. Att det förra helgen nåddes bottenrekord för vädret, dvs kallare än jualfton i juni, gjorde inte saken bättre.

Men bortsett från allt. Det ska målas och tapetseras i stugan. Välja tapeter var besvärligt. Vi valde fel. Kom ut med de beställda rullarna och konstaterade att jaha, detta blir ett tant-rum (tantrum! vilket bra engelskt ord!) och det går helt bort, i alla fall på denna övervåning. Som tur är har vi världens bästa måleributik, Alviks Måleri, och de var faktiskt väldigt förstående emot oss virrpannor som ångrade sig. Så nu har vi valt en annan tapet. Det blir fondvägg. och kanske kuddar i matchande tyg. Älskar den där brittiska cottage-känslan. Den passar nog fint in i en övervåning som är påbyggd på 70-talet.

Kommentera   Permalänk