Arkiv för maj, 2012

Måndag, måndag…

Det är ju lite overkligt att kunna sitta ute och jobba, i bara ett litet linne. Solen värmer och helgen har varit gudomlig. Jag har varit inne i ett slags centrifug på många olika sätt. Dels rensat ut på landet, både i rabatterna men också i huset. Herregud vad vi har förbrukat saker under de 12 åren vi haft detta lilla sommarhus, som köptes 1999 när son nr fyra var knappt 6 månader gammal! Från ett slitet litet torp med vinröda bjälkar och badrumsmatta på övervåningen och figurer i cement på tomten blev det vårt sommarparadis där ungarna sprungit och lekt i skogen och tillbringat många sköna lovdagar. Det är här de lärt sig simma. Det är här de plockat blåbär och byggt kojor i skogen och kommit hem med skrapsår och fästingar. Så går livet och kommer aldrig mer tillbaka. Sovrum hade vi från början på övervåningen men när ungarna blev större flyttade vi ner till rummet vid köket och där blev vi kvar i 10 år. I helgen flyttade dubbelsängen tillbaka till sitt ursprungliga ställe. Gamla leksaker for väck, urväxta kläder och trasiga legobyggen. Gulnade KalleAnka-tidningar där sidorna fattas och tjockfilm från Överskottsbolaget som rädda regninga eftermiddagar. Så många skratt, så många tårar, skrik och bråk och hungriga barn som passerat detta hus, kladdiga små händer som lämnat avtryck. Nu är de flesta så pass stora att de inte längre vill följa med till landet längre. I helgen var det bara jag och Robban och Ingrid som åkte ut. De andra hade grillparty härhemma. (Det gick lugnt till.)

- Det är lite sorgligt, tyckte Robban medan han slängde ut våningssängen. Jag bara jobbade på, hade inte tid att känna efter, har länge stört mig på bråten som tagit min energi i detta hus. Men nu när jag sitter här och skriver, kan jag få de där känslorna över mig, jag ser mina små killar med solbrända ansikten, stolta miner när de lyckats ta simborgarmärket. Sagostunden under furutaket, de tummade pixiböckerna som lästes om och om igen. Korv med bröd i trädgrden, alla dessa sommarluncher under parasollet. Glass och saft och ballerinakakor. Kärlek och en tupplur i hammocken. ”Ni kan väl inte sälja landet, det är ju hela vår barndom” sa david, 15 år när vi antydde att smultronställets saga kanske började sjunga på sista versen. Och nu blir jag också lite sentimental. är det verkligen över? redan? Hur fort gick de egentligen, de där smekmånadsåren där moderskapet var en glimrande gåva fylld av villkorslös tillit?

Nåväl. Fint blev det i alla fall, trots att många års barnklegg knappt gick att tväta bort och våningssängarnas sänglampor sitter kvar tills de skruvas ner.

Notera att barngardinkappan sitter kvar med sina små gosedjur på… snart ryker även den :)

Hur kunde så mycket bråte gömma sig i ett sånt litet rum, undrade vi efter att ha burit ut typ 10 stora kassar shit.

Några nallar tvingade sig kvar i ett av barnrummen…

Spelen måste an också ha kvar förstås plus en del böcker…

Maskrosorna är ialla fall eviga, lika många om inte fler trots ny gräsmatta :) men de är fina. Nu är de dock nerklippta och väck. Detta en före bild.

Förberedde mitt kära gamla blomsterbord för sommarens alla kryddväxter. Snart kommer bordet blomma.

Kämpade på med lite jordgubbar i alla fall.

Den här lilla stenlagda gången är min vår7sommarhobby. Ni anar inte hur mkt jobb det är att få det fint och ogräsfritt. ”Riv upp skiten och lägg en duk under så blir det inget ogräs” säger den där förnumstiga karln men prova själv hur lätt det är att lyfta på stenarna. Nåväl. Nu är det iaf fint och jag fick motsvarande 3 pass på gymmet genom at slita loss alla snåriga rötter. Win-win som det heter.

 

PS vill ni snacka kvinnor och islam? Gärna för mig. Jag kommer inte hålla käften en sekund om ojämlikhet och förtryck och ”heders”brott. Religion som maktmedel har ingenting i ett demokratiskt och sekulariserat samhälle att göra. Vill ni veta vad jag tycker, så läs Nima Dervish mkt kloka artikel på Newsmill. Jag återkommer i debatten med förnyad kraft. Varken gubbar i skägg o klänning eller rassarna ska få mig att täppa igen munnen. DS.

 

 

 

 

Förbaskade fega vuxenvärld…

Såg du ”Ingen riktig våldtäkt” igår? Blev du precis som jag, lika upprörd över vuxenvärldens ovilja att se problem och stötta ungdomarna? Lärare som vet och anar, men som gömmer sig inne i sin bekväma trygghetsbubbla. Föräldrar som inte vet hur de ska närma sig. Anadra vuxna, som kanske skulle kunna peta i såret men som av olika anledningar håller sig borta. Värst var nog läraren som visste vad som hade hänt, men som tyckte att detta skule tystas ner för att skolan inte skulle få dåligt rykte. Och den drabbade flickan lät skammen och ångesten äta sig rätt in i själen.

Det finns så mycket att säga. För det första: Så länge vi styrs av förnekelse och rädsla, så kan vi inte hjälpa utsatta ungdomar, men inte heller de som i grupptryckets och falska ideals skugga är förövare. Tjejer och killar som har sex mot sin vilja, men också tjejer och killar som utsätter andra för övergrepp (ja, här finns båda könen representerade i båda kategorierna, och tonåren är också den tid då man löper högst risk både att begå brott och att bli utsatt för brott). Så länge vi vänder bort huvudet och tänker, inte i min klass, inte min son, inte min dotter. Så länge vi inte vågar ta reda på vad det är för samtalston på nätet, vad det är för bilder som tas, hur mycket som dricks och hur spriten hittar vägen till tonåringarna. Så länge vi tror att det handlar om överdrifter och påhitt. Så länge vi hellre dricker vårt eget vin och fredagsmyser i soffan och tänker ”det löser sig” om våra ungar som nånstans springer vind för våg och ligger stupfulla bland klippskrevorna med svartvodkafaskan i ett fast grepp. Vakna, förälder, vakna, du vuxen. Våga öppna ögonen. Rädslan är en mycket dålig följeslagare, för den får dig att huka och fega och slira på sanningen. Kanske är du själv ett offer för skam och förtryck och tänker att bara du tittar bort så löser sig allt till det bästa? men det gör det inte. Ingenting löser sig och negativa mönster ärvs vidare.

Vi behöver prata mer. Det behövs fler unga röster, mer vett, fler program, andra vinklar. Jag vill se dokumentärfilmer och reportage om de unga killarna, om hur de tänker, om deras kvinnosyn. Jag vill ha ny forskning om hur våld och porr och våld/porr i kombination påverkar och hur bilderna våra hjärnor tar emot, stöps om till en ruff verklighet på fredagskvällen, på fyllan, i bekräftelsebehovets och ensamhetens och osäkerhetens namn. Jag vill ner i de där lagren av rädsla och feghet och skam, in bland föreställningarna om vad som är sex och kärlek och romantik och knull. Om hur man växer upp tillsammans. Om bristen på respekt och moral och bra ledstjärnor. Och förstås om yta och människor som varumärken och fixeringen vid allt som syns, där det som ligger under glöms bort.

Nu vill jag ut i skolorna och prata. Nu skriver jag på nya föreläsningar, där alla dessa frågor tas upp. Det är bara att höra av sig. Jag kommer.

Sommarminne!

God måndag på er kära ni! För att skapa lite skön energi går jag genom lite gamla bilder och hittade denna goding från 2008. Sötaste barnen Ingrid och Daniel på sommarbete. Gud vad tiden går. Glöm inte att fotografera era små och nära och kära. Bilderna är det finaste man har ju.

PS nån skrev en kommentar att jag ändrar kommentarerna här i min blogg? Fattar inte vad som menas, hördu Eva. Varför skulle jag göra det? Vilken kommentar ska jag ha ändrat? Det har hänt ca 2 ggr att jag tagit bort ngt grovt påhopp men inte en enda gång har jag ÄNDRAT någon kommentar. Du kan gärna mejla mig om det är något du är fundersam över.

Vill säga att alla ni kära läsare är jättefina och det är otroligt sällan någon skriver nåt nedsättande.

Jo PS2: Sandalerna med blommor på är av märket Birkenstock! Jag köpte dem i London i deras shop i SoHo men de finns säkert att hitta i Sverige eller online. Fanns även en svart variant. DS.