Arkiv för november, 2011

På väg till Sundsvall

Jag sitter på X2000 som så många gånger den här hösten och skriver. Det är bra att jobba på tåg, jag får alltid mycket gjort. Ingen disk som stör och det känns som om jag har mitt eget rullande kontor. Dessutom fick jag räkmacka designad Leif Mannerström, bara en sån sak! Den gode Leif hade lyckats fint med majonnäsen och räkorna var spänstiga, som det brukar heta i gynnsamma krogrecensioner. Efter denna treat kände jag mig redo att ta itu med min roman. Jag är i sluttampen av detta enorma projekt, har skrivit massor men ännu åtsrstår ungefär femtio sidor. men sedan ska Modershjärtat vara komplett och jag ska lämna denna femte del av romansviten om Cecilia Lund till min redaktör för omdöme.

Men först ska jag till Sundsvall. Tåget rullar genom ett snöfritt Sverige. Förra året när jag var uppe och hälsade på i Lennarts fina bokhandel var det vitt och romantiskt, men i år håller sig hösten kvar, vägrar ge vika för Kung Frost. Jag tycker det är bra. jag ser varje snöfri dag som en personlig seger. Det får gärna vara fuktigt och snöfritt och grönt. Ute hos oss blommar Stjärnöga. Och syrénen har små knoppar. Häromdan såg jag till smultronblom under häcken. Älskar att det kanske är vår nu. Snart kommer snödropparna.

Men först Bokens Afton i Sundsvall. Lennie Norman och jag! Klockan 18.30 på Bokia, Storgatan 22. Välkommen!

 

 

Är på turné!

Hej alla, jag far och flackar Sverige land och rike kring och har så gjort i flera veckor känns det som, det har varit Trelleborg och Visby och Färgelanda och Kungälv och Stenungsund och Ljusdal och Visby igen… och idag är jag i Alvesta. Jag åker tåg och flyg och ser detta vackra land från alla vinklar och vrår och träffar massor med trevliga människor, alla ni kära bokläsare och lyssnare, jag tycker så mycket om er.

Det bästa är ändå när just Hon kommer fram, Hon som trycker min hand och viskar ”din bok har förändrat mitt liv”. Det är då Anhörig hon syftar på, och hon kan ha varit gift med en alkoholist i tio eller arton eller trettio år och ha flera barn med honm, men nu har hon fått styrkan att gå sin väg, att sparka ut fyllot, att ta tag i sitt liv. Hon säger att hon vill ge mig en kram och jag kramar henne och vi håller om varandra länge i ordlöst samförstånd, det finns en kommunikation som går genom våra kroppar utan att nån av oss behöver förklara, vi har varit på helvetets förgård båda två och överlevt och hon visar än en gång ”Tack”.

Det är de här mötena som ger mig kraft och energi. Jag kan hålla på hur mycket som helst, ja, hela livet om man vill. Det är den där långa kramen och ordet ”tack” som ger styrkan.

Jag hoppas du får något tillbaka.

Kvinnors ständiga brist på manligt kön

Hanna Hellqvist skriver träffsäkert om en erfarenhet som hon hade häromveckan på Twitter. Jag läste det där snacket i realtid. Hanna hade upplevts som ”sur” (kvinnor som neggar är ju outhärdliga grinlisor!) och fick därefter rådet att hon behövde ett ”gött knull”. Hennes attityd ansågs bero på skriande brist på det manliga könsorganet. Mellan raderna: Lite penis, Hanna, så blir du strax glad och lycklig. I en vidare kontext: Kvinnor som icke får ha en man som tar dem sexuellt blir olyckliga bitterfittor och gnälliga haggor.

Jovisst kan detta ses som pubertal humor (killen som rekommenderade ”ett gött knull” som terapi mot kvinnligt missmod var enl uppgift 19 år gammal) men tyvärr är detta en i mången manlig krets rådande uppfattning och även ett sätt att avfärda ”besvärliga”, dvs icke-följsamma, fruntimmer på. En kvinna som talar högt är ”aggressiv”. Har hon en åsikt är hon ”besvärlig”. Tycker hon inte som du? Då är hon troligen ”galen”. Och vad beror detta på? Troligen brist på heterosexuellt samlagssex. Hon har helt enkelt ingen karl som kan styra henne. Hysterikor, kallades de förr och kunde få livmodern bortopererad eftersom denna ansågs spä ut förståndets klara vatten med onyttigt snuskgrumligt flöde.

Därför är det bra att Hanna uppmärksammar oskicket att bli degraderad till ett stycke olyckligt vaginalbihang. För att språket speglar attityder. För att orden uttrycker våra åsikter och känslor. För att förminskning och nedvärdering är en klassisk härskarteknik som förvränger proportionerna och tar bort bort fokus från det som är viktigt. I detta fall att en kvinna ska respekteras oavsett hur högljudd, missnöjd, arg, sur, bitter, kritisk eller obekväm hon än är.

Segrar har inte vunnits genom att tjejer snällt nigit i sina stärkta förkläden och serverat farbröder rosa cupcakes. Däremot genom att bråka och ifrågasätta. Sorry om det inte passar in på bilden av hur en söt & gullig tjej ska vara.