Att lyfta blicken

August 30, 2011 8 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Hej hopp kära medkvinnor, detta att bli försörjd av en man är inget jag gillar, främst för att det cementerar könsroller som är ofräscha att föra vidare till våra barn. Och, som maken påpekade då vi diskuterade detta i morse, att många gånger är problemet att en hemmafru faktiskt curlar sönder sin son/sina söner (vård av vuxen man i hemmet är inte ok men inte heller vård av vuxen SON). För har man sitt hem som sin arbetsplats blir det lätt så att man plockar undan de där skitiga kallingarna och bäddar gossens säng och gossen ser att det är modern/dvs kvinnan som gör arbetet i hemmet och därmed lär han sig att det är så det ser ut.

Sen är naturligtvis inte en enskild kvinnas fel. Det värsta jag vet när mödrar stigmatiseras i dessa frågor, att män som blir sktstövlar är det pga sina morsor. Jag är själv mamma till fyra pojkar (varav en numera vuxen och tre med stormsteg på väg in i ynglingavärlden) och det är ett evigt arbete att uppfostra dem i rätt riktning, något såklart även maken kämpar med. För det är till hälften pappornas ansvar, att visa att riktiga karlakarlar minsann bäddar och stryker och tvättar och tar hand om köket. Det räcker inte att SÄGA de där sakerna högt, utan man ska även leverera, dvs GÖRA. Det privata ÄR politiskt och man grundlägger jämställdheten i hemmet. Det är där vi ger våra barn deras visioner och ideal och förebilder. Det kan vi inte komma ifrån.

En del som skriver menar att alla par bör själva bestämma hur de vill leva, absolut, det är bara det att stor del av strukturen är bekväm och invand och skapar problem, dessa “val” är inte fria utan delar av ett samhälle där kvinnor faktiskt fortfarande inte är hundra procent fria. Samma sak med slöjor och andra täckande skynken som döljer ansiktet, det är så gamla traditioner att många av kvinnorna i de samhällen tagit till sig dessa traditioner och försvarar dem, men om man gör en analys av vad detta egentligen handlar om så är det inget annat än ett förtryck. Även en person som lever i ett sådant förtryck kan försvara förtrycket, helt enkelt för att den inte känner till något annat och det invanda är tryggt. (Likaså könsstympning).

Att jag drar dessa paraleller? Ja, det handlar om mannens förtryck v kvinnan, som sker på olika sätt och olika nivåer i vår värld.

I dag har jag även skrivit en debattartikel i ämnet på Newsmill. Feminist – javisst! Och jag är stolt över att vara det.

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/29/kvinnor-som-inte-lyfter-blicken-fr-n-spisen-sviker-sitt-eget-sl-kte

Fredag! (Och veckan i bilder…)

August 26, 2011 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Hej alla fina, vilken vecka jag haft! Två stycken hemma-hos-reportage som kommer att synas i lite olika tidningar. TV-medverkan. TV-inspelning. Fix med badrumsrenovering. Research för nya romanen. Men nu börjar allt falla på plats. Jag känner att jag börjar få lite koll på bitarna!

Här sitter jag och tar en liten paus medan vi städar och fixar inför en av plåtningarna… Det är därför det ser lite tomt ut runtomkring, för det ska ju dammas av på fönsterblecket. Det blev riktigt lyckat till slut!

Badrummet på landet är inte helt klart ännu men det börjar arta sig! Stilen är lantlig/romatisk som ni kanske ser. Tyvär blev det lite fel med kaklet ovanför handfatet (såna där missar som alltid verkar ske, eller hur!) så det behövde kaklas om litegrann, det är därför det ser så fult ut. Inte heller är elkontakten på plats tv, men den ska sättas dit inom kort. Och så är det inte fogat heller. Men men, sakta faller allt på plats lagom tills det är höst och vi inte åker ut mer…)

I går tillbringade jag hela dagen ute på Nyckelviken där vi spelade in Sommarpratarna, som ska sändas någon gång i november/december i SVT. Värden var Mark Levengood och vi var fyra “gäster”. Det blev en fantastisk måltid och vi kom varandra nära nära under samtalet, där innersta våndor och smärtsamma upplevelser ventilerades. Jag kommer skriva senare vilket datum som programmet sänds. Kan avslöja att jag fick tårar i ögonen inte bara en gång medan vi pratade. Proffsigt team från SVT ska jag också säga, och de där trädgårdarna, helt magiska. Jag hade aldrig varit på Nyckelviken förut men nu vill jag gärna återvända dit.

Ja, det var en sammanfattning av vad jag haft för mig dessa hektiska dagar… Nu toppas veckan av massa jobb, i dag fredag ska jag till förlossningen och praktisera lite inför del 5 i Cecilia Lund-serien, “Modershjärtat”. Det är gråväder men också i dag kommer bebisar komma till världen och det blir en oförglömlig dag för många familjer. Massa kramar och kärlek till er alla där ute, önskar er en härlig dag!

Alla dagar som kommer

August 20, 2011 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Vaknade i morse av att tänka på Norge och alla de människor som dödades den 22 juli. Alla mammor och pappor som förlorade sina barn på det mest förfärliga vis. Alla de som miste sina anhöriga och vänner. Alla  lördagsmorgnar som skall komma resten av deras liv, och alla andra morgnar och dagar och kvällar då tomrummet efter en älskad son eller dotter eller syster eller bror gapar allt mer ödsligt. De här mobilnumren som inte används mer, rummen som står tomma. Platserna vid frukostbordet som aldrig mer fylls. Kärleken som ersätts av sorg och saknad och förtvivlan. I tidningarna står det “fortfarande läggs det blommor vid kyrkan” och “sörjer fortfarande” men det är ju inget som kan upphöra bara för att det inte längre är en “nyhet”, tvärtom är det något som för alltid blir en del av kroppens blodsystem. 22 juli förändrade livet på ett så fruktansvärt sätt för alla de drabbade på ett sätt som är svårt att överskåda, att ta in. Eftersom minnet och saknaden kommer att sträcka sig över generationer, prägla familjelivet för all framtid så länge någon kan minnas.

Banala ting. Som en tandborste i badrummet, fotoalbum, slitna gosedjur i sängar där lakanen fortfarande doftar av en tonårings nymornade hud. Gympaskor slarvigt slängda i hallen. Drömmar som krossats i smuts och hat. Hur överlever man sånt? Hur går man vidare? Det är såna saker jag tänker på den här lördagsmorgonen, hur en mamma orkar vakna till en ny dag när platsen vid middagen fortfarande inte kommer att fyllas av den som borde sitta där, när hjärtat än en gång kommer att gråta ikapp med regnet som faller. Ja, Gud gråter för alla vackra änglar som fick lämna jorden alldeles för tidigt. Man måste gå vidare, absolut, men det är i detaljerna som smärtan bor, det är i de små tingen som verkligheten förändras för att aldrig mer bli densamma.

Det går inte att leva i minnen men minnena lever i oss. I dag tänker jag på alla er som saknar.

Välkommen till föräldraland

August 19, 2011 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Lalaland, nejdå. Det är det inte. Det är ett land av hårt arbete och oro. Massor av oro. Skriver förstås med tanke på den kungliga babyn, som än så länge ligger intet ont anande i livmoderns skyddande mörker. Lika lite vet även de blivande föräldrarna Victoria och Daniel. Det är det som får igång mig. Blir inspirerad. För nu skrivs livstidskontraktet, blodsbanden knyts. Det är historiskt för alla som får vara med om undret. Inte bara V&D utan varenda en som går i väntans tider. Tror inte livet nånsin bjuder på samma känsla av mirakel. Förstagångsgraviditeten är en nio månader lång kick . Mer spännande än så här blir inte livet, så man ska verkligen njuta. Göra gravidkalender och följa embryots utveckling nästan minut för minut. Känna in kroppen och ta hand om den, frossa i allt som har med grosses att göra.

Jag kommer ihåg min egen första graviditet, den pågick ungefär från och med denna tid på året och fram till början av maj (vårbaby där med och det var utmärkt). Hur jag längtade efter att magen skulle växa och att få känna de första fosterrörelserna. Hur jag försökte vänja mig vid tanken på att just jag skulle bli MAMMA. Det gick inte riktigt att greppa hur jag än vände och vred på det. Som jag älskade att gå till barnmorskan och bli undersökt. De första hjärtljuden var en revolution, icke mindre. MITT BARN. VÅRT BARN: Där låg h*n och växte och utvecklades. Jag bar en dyrbar skatt i min kropp och var den första människan i världshistorien att uppleva detta enorma.

En kunglig baby och h*ns föräldrar har förstås en annan verklighet än en vanlig blivande morsa nånstans i Sverige. Det blir till att växa upp på ett slott, världskändis redan som embryo  från vecka 11. Pengar är inget bekymmer, inte heller allt annat praktiskt. Men jag kan lova att tankarna och kärleken och oron är densamma. Känslorna. Är allt som det ska, lilla livet? Växer du som planerat? Och kroppens hormonstormar och pendlandet mellan trött och lycklig och förtvivlad och jublande. Biologin gör ingen skillnad. Kommer inte göra sen heller. Det blir ömma bröstvårtor och avslag och skrik och blöjbyten. Det blir knip i lilla magen ch röd rumpa och sömnlösa nätter. Sedan sexårsångesten och tonårstrotset och annat smått och gott som får en att känna att man lever. Feber. Täppta näsor. Trots. Ens barnlösa jag säger ett stilla adjö och kliver in i skuggorna för att aldrig mer visa sig. Istället är det föräldrajaget som tar över, den delen av en som känner sig halv när man inte har ett barnvagnstyre vid handen.

Det är ett underbart land, Victoria och Daniel. Inte är det lätt och inte är det alltid en promenad i parken (även om den heter Haga) men det är det tusen gånger värt. Stort grattis och lycka till och jag skickar “Barnliv” ifall intresse finnes 🙂 PS det står en del om hur man föder barn hemma.

Fint mejl…

August 11, 2011 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

MEJL:

Hej!
Jag är en tjej på 25 år som haft dig som förebild under en väldigt lång tid. Hade mycket problem med självkänsla när jag var yngre och att läsa dina svar i alla frågespalter och liknande har hjälpt mig enormt mycket. Så tack för det!
Nu till dina böcker, ÄLSKAR serien om Cecilia Lund håller nu på med Tigerkvinnan vilket är anledningen till att jag inte somnade förrän kl 3 inatt och därför är sjukt sliten idag, men det var det fan värt! Helt underbara böcker! Keep up the good work och ta hand om dig och familjen.

Många kramar

SVAR:

Oj förlåt att du inte fått sova… Men samtidigt stort tack för mejlet och för att du skriver så fint till mig, jag blir helt varm i hjärtat! Sitter just nu och skriver på del 5 i serien och sådana här mejl gör att jag får ny arbetslust när orken tryter (för det är tufft att skriva böcker, ingen ska säga emot). Önskar dig en underbar dag! Massa kramar härifrån skrivarstugan!

Ett fjärde barn?

August 11, 2011 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

FRÅGA:

Nu till nåt helt annat. Vi har tre underbara små barn! Vi är rika! Vi har vänner som inga kan få eller som försöker i massor. Men jag tänker ändå på en 4, men är nu livrädd och helt övertygad om att vi inte kan få fler barn. Detta stressar mig. Varför är jag inte bara nöjd? Du har en bra blogg och din bok Barnliv är vår bibel!

SVAR:

Tack vad roligt att ni tycker om Barnliv! (ändrade titeln för jag antar att det är den du menar när du skrev “småbarnsliv”). Vad det gäller dina tankar på ett fjärde barn så förklarade en barnmorska detta med att kvinnors “naturliga” barnkvot är runt 4-5 barn och att många kvinnor inte blir “mätta” med färre barn. Att man oroar sig för att inte bli gravid fler gånger hör till, jag tror att det kan vara svårt att tänka sig att man ska klara av att upprepa miraklet, men jag kan säga så här att har du fött 3 barn så är oddsen högre att du ska kunna föda ännu ett, maskineriet är igång liksom och kroppen fungerar som den ska. Tycker inte du ska oroa dig över detta utan ta en sak i taget, njut av livet med era fina barn och den dagen ni funderar på ett syskon så kommer det sannolikt att lösa sig. Ingen idé att ta ut bekymmer i förskott, för de kan lika gärna aldrig inträffa. Kram!

Annonsen laddas.

Apropå militärträning

August 11, 2011 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Fick en fråga:

Hej! Låter jätteroligt! Jag har tränat regelbundet i några år nu och är i 20-års åldern. Dock väger jag lite mer än genomsnittet… Är lite bekymrad över det här att man måste bära varandra? Jag känner mig inte bekväm med att bli buren.. Kan man vara med ändå?

SVAR:

Hej, vad kul att du blir nyfiken! Kan säga att det inte finns några måsten i träningen och vill du inte bära/bli buren kan du avstå. Alla gör inte alla moment tex pga att man har en skada eller andra problem, eller om man bara inte vill. Att du väger lite mer är dock inget problem i sig, man brukar matcha ihop sig efter storlek/vikt (en jättestor karl blir sällan buren av en pytteliten tjej tex). De som tränar är inte perfekta utan det finns alla former och storlekar, både med och utan extrakilon, du kommer inte att känna dig utanför! Vi som tränar NMT är helt vanliga människor (även om vi efter ett tag blir lite starkare och har väldigt mycket roligare än om man tex går på ett vanligt gym.)

Så, då hoppas jag att dina tvivel skingrats. För övrigt kan man komma och pröva på och passar det inte så är det bara att säga tack o hej!

Kom och prova militärträning!

August 10, 2011 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Den 20 augusti är det NMT-dagen vid Fiskartorpet i Stockholm (Stora Skuggan), det är nästa lördag och då är alla välkomna att pröva på denna sköna träningsform. Jag har tränat NMT i knappt ett år (med vissa uppehåll) och måste säga att jag förändrats på många olika sätt tack vare detta, både själsligt och kroppsligt. Fysiskt har jag blivit starkare och tuffare, fått bättre kondition och mer muskler, själsligt har jag blivit starkare och fått bättre självförtroende men också en gladade attityd. Träningen är en gemenskap ihop med en massa sköna typer. Vi är som en vuxendagisgrupp med gröna västar där vi springer, hoppar, klättrar, bär varandra och hejar på varandra ifall nån inte riktigt pallar med. Vi möts i gryning (06) och i skymning (18) och har våra skojsifa sektövningar i skogen. Alla tas emot hjärtligt, ingen blir utanför. Min 9-åriga dotter fick komma på NMT-kids i somras och hon pratar fortfarande lyriskt om den superroliga träningen. Hon älskade NMT. Tror att de flesta ungar skulle göra det. Springa och klättra i skogen, tillsammans med andra ungar, gå balans över stockar, ha vattenkrig osv.

Okej. Läs mer här:

http://www.nordicmilitarytraining.se/

och om NMT-dagen:

http://www.nordicmilitarytraining.se/paa-gaang/nmt—dagen.aspx

Kom som du är! Kom igång! Bli pigg glad och stark och ha kul i skogen med nya kompisar! Kan det bli så mycket bättre?

http://bit.ly/qiQQJl

Kärlekens ultimatum?

August 9, 2011 7 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Fick ett mejl från en medkvinna som jag inte tänker återge ordagrant, men som gjorde mig otroligt ledsen djupt in i hjärtat. Det handlade om övervikt efter graviditeten och att den här kvinnans man tyckte att hon var lite för mullig runt midjan. Hon hade då avgett ett löfte om att få en slank midja och mage till jul. Annars ville nog karln skilja sig, för han tände inte tillräckligt mycket på henne när hon hade några kilo extra. Ja, så var det skrivet. Om magen inte försvann blev det skilsmässa. Puts väck familj, för det var magen som var det viktiga, alltså att den blev smal.

Alltså förlåt mig men vad är det för kärlek? Hon har gått och varit gravid i nio månaderr, genomgått en förlossning, givit den här mannen ett barn, och nu har hon lite mage, ja, det får man av att ha varit gravid. Sällan ser en kvinna helt intakt ut efter genomgången graviditet och förlossning. Det är mjukt och pösigt och inte helt ungdomligt. Det finns bristningar och spår efter livets stora under. Är karln helt perfekt själv, om jag får fråga? Ser han ut som Brad Pitt? Är denna man helt fixerad vid modellkroppar och ser inte vad som faktiskt betyder något här i livet? Jag förstår absolut att man kan tycka att ens partner ska hålla sig i form (det tycker vi kvinnor om våra män också), och att övervikt knappast är särskilt hälsosamt för oss människor, men att stressa en nybliven mamma med hot om skilsmässa när man just fått barn, ifall hon inte ordnar till sin mage bums, det är rent ut sagt FÖR JÄVLIGT.

Kära älskade du med din mage. Jag skulle vilja ge dig en stor kram och sen kicka den där okänsliga knölen till snubbe lång väg. Han är fan inte VÄRD dig. Han är inte värd din kärlek och att du gett honom dig själv och ert fina barn. Han kanske är känslomässigt störd på nåt sätt? Och du har för länge sen tappat kollen på vad som är vanligt hyfs och hur man ska bli bemött i ett kärleksförhållande. Att de där småskavankerna på kroppen faktiskt inte betyder något i längden. Men kanske förminskar han dig även på andra plan, kanske har han fått dig att tro att det är såhär det ska vara när man har familj. Att man ska ställas inför omänskliga krav för sexets skull. Men då ska jag säga dig att så är det inte. För det är väl ändå dig som person som han borde älska. Det är dig som människa han borde se. Inte bara de där extra kilona du har kvar runt magen efter graviditeten.

Nu utgjuter jag mig över det som gjorde mig ledsen. Jag fick också frågan hur jag höll mig i form och svaret på det är löpträning, styrketräning och ett vettigt ätande, jag har inga snabba lösningar utan en livsstil med regelbunden motion och att inte äta för mkt kakor och bullar och bröd. Men kom ihåg att jag födde mitt yngsta barn för snart 10 år sen, jag har haft åratal av tid på mig att få tillbaka min figur! De första 2 åren efter min sista förlossning var jag inte ett dugg slank, tvärtom, det var först 2004-2005 jag satte igång med mitt form-projekt. Men min man har alltid älskat mig som jag varit. Han säger också idag, vet du Katerina, om du hade 40 kilos övervikt skulle jag älska dig lika mycket ändå. För det är inte i vikten det hänger på. Det är dig som människa jag älskar.

Och ja, det är dig som människa din man borde älska, kära medkvinna. Om du vill gå ner i vikt för din egen skull borde han stötta dig och hylla dig och ge dig den tid du behöver. Det är omtanke och trygghet du behöver. Inte press och hot om förestående skilsmässa på grund av några överflödskilon. Stor kram och styrka till dig!

Mitt i renoveringen

August 7, 2011 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Kära ni, jag har suttit helt fast i ett träsk av renoveringar och bokskrivande om vartannat plus ompyssling av barn och landställe och mig själv. Huvudet snurrar och det känns som om tiden inte riktigt räcker till för nånting ordentligt, min ambition att gå upp tidigt och springa till bryggan och doppa mig har kollapsat fler gånger än den infriats. Och ändå blir det dag av alla dagarna, morgnar som börjar fint med kaffe på baksidan och solen i ansiktet och tankarna på hur fint livet ändå är, hur mycket vackert det finns att vara tacksam för. Att just jag får sitta så, dricka mitt kaffe och lyssna på asparnas sus.

Cecilia Lund lämnar mig inte heller ifred ska jag avslöja, hon finns där hela tiden med sina äventyr och i bok nummer fem dras hon in i riktigt jobbiga grejer. Någon i Cecilias närhet har råkat illa ut. Det är väl bara en otäck olycka, eller hur? Jag har ingen aning men skrivet för glatta livet. Gud vad jag skriver. denna bok kräver min uppmärksamhet och om allt går enligt planerna får ni läsa den till midsommar 2012.

Idag har det regnat men ändå har det blivit ett dopp. Har simmat i det grå vattnet och sträckt på kroppen. För det är ganska frestande att bli sittande med manuset och inte röra rumpan ur fläcken, men sånt är farligt, det är riktigt ohälsosamt att bara sitta still timme efter timme. Så simning blev det. Nu ett skrivpass till innan jag lägger mig på kudden.

Annonsen laddas.

Min borderlineälskare Amsterdam

April 22, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Amsterdam är en älskare i raden, en rätt ödmjuk en som samtidigt kan anta de märkligaste skepnader och bjuder både pittoreska vyer och samtidigt känslomässiga utmaningar. Smeker så ljuvligt och slår så hårt.

Åh Amsterdam. Du är en sån ombytlig jävel. Kärleken du ger är beroendeframkallande men samtidigt förvirrar du mig. Hur gör du? Och varför?

Du retas med en hand full av underbara kullerstensgator och hus i tegel och tulpaner och barn i manchesterbrallor i cykelkärror, små caféer intill kanalerna och husbåtar med sköna soffor att hänga i. Amsterdam! Du förför min själ och vaggar in mig i ett skönt continentalt mood där jag ser mig själv iförd träskor, bakandes surdegsbröd i någon nyrenoverad väderkvarn. Kanalerna, de där vindlande vattenfyllda dikena där sparrisen växer intill  i sina sandiga bankar. De där högresta människorna med vackra anletsdrag som pratar så himmelskt märkligt. Kroketter och indonesisk soya. Blomsterhav och korsvirkeshus. Ostindienfarare och blåvitt porslin.

Jag klär av mig för dina ögon, Amsterdam, vill vara naken och rusig med dig. Kyss mig, din luffare. Lägg dina erfarna händer på mina höfter, gunga mig till stjärnsmällar likt vågorna som slickar den Flygande Holländarens skorv. Sov med mig. Ledsaga mig genom den fuktiga natten, låt månskärvan lysa över oss. Ditt ansikte på kudden, skäggstubben, ögonlocken som är tunna trots dina maskulina drag. Du tar tag i mig med din arm, drar mig intill.

Underbara sköna sensuella Amsterdam, ge mig mer. Men mitt i natten vaknar du plötsligt och vilddjuret inom dig blottar tänderna.

Med ens är smekningen brutal, hårdhänt. Du far över min kropp med en hänsynslöshet jag inte kunnat förutspå. Det är de andra, kvinnorna i Red Light district, alla de där kropparna som ålar bakom sina glasrutor, dränkta i det rödrosa ljuset som barmhärtigt photoshoppar kurvorna intill perfektion. Det är de där ögonen, så vackra och ändå så hårda, munnarna som ler men som förblir slutna. De långa benen, rumporna, brösten. De spelar en roll, men du är deras värd, Amsterdam, de finns där, de drar för skynket, säljer sin kropp. Vad händer med alla dessa flickor, vem äger dem, varför har de valt som de gjort? En av alla de tusentals män som passerar går in, förhandlar om pris. Det är svårt att inte föreställa sig vad som händer sedan, bakom det fördragna skynket, bara några meter bort. Du gör illa mig nu, Amsterdam. Du har lockat hit mig men när jag ställer en fråga skrattar du mig bara rått i ansiktet.

Hon är en annan av dina undersåtar, kvinnan i coffeeshoppen som lägger fram menyn med knarket. Hon säljer hela spektrat av sinnesförändrande substanser, precis som så många av alla hennes kollegor. Skolflickorna går in, köper ett rus. Proffspundaren tänder på. Cannabisdimman ligger tung och det är så normalt, så normalt det du gör med mig, den där smekningen som övergår i strypgrepp. Jag ligger på kullerstenen och blöder, jag andas knappt, jag är naken och värnlös inför dig, Amsterdam. Du gör som du vill med mig.

 Morgonen efter är du idel sol. Båtarna som åker över kanalerna. Alla de små butikerna med söta små klänningar. Du bjuder mig frukost, färskpressad juice. Du ler. Håret är tillrättalagt och barnen leker på gatorna. De målar med kritor, hoppar hage. Din kyss smakar mynta och kanel, din andedräkt bär inte ett spår av nattens fylla. Så frisk du ser ut! Så levande och intressant. Jag glömmer bort. Jag väljer att blunda. För dina fingertoppar mot min kind gör mig lycklig. 

Jag älskar dig, viskar du.

Amsterdam.

Som sann borderlineälskare fyller du mig med passion.

Men den är inte enbart ljus.

Bakom nästa tulpanodling lurar ett mörker.

Nattsländan!

April 19, 2013 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

I dag kan jag äntligen publicera omslaget till “Nattsländan” som är den sjätte romanen i serien om Cecilia Lund. Den kommer ut 19:e juni 2013. Varsågod, här kommer också baksidestexten på boken.
När Cecilia vaknar upp på sjukhuset efter en mindre hjärtinfarkt vet hon med isande visshet att hennes liv måste förändras. Det känns omöjligt att gå vidare i äktenskapet, drömmen om en familj som håller ihop för alltid går i kras.

Även för systern Susanna väntar dramatiska förändringar och härigenom svetsas systrarna samman mer än någonsin. Susanna visar oväntad handlingskraft trots att hon ställs inför sin tuffaste utmaning. Medan Cecilia kämpar med att komma på fötter och hitta ny balans i livet försöker hon också komma tillbaka i sin yrkesroll. Hon återgår till arbetet på förlossnings- kliniken samtidigt som avdelningen drabbas av ett hårt slag: chefsbarnmorskan Tatiana försvinner spårlöst. Cecilia borde förstås lämna ärendet åt polisen, men kan inte låta bli att engagera sig. Långsamt går sanningen upp för henne – och den är mer skrämmande än någon kunnat tro.

Nattsländan är den sjätte romanen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. De fem tidigare heter Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan och Modershjärtat.

 

Trevlig helg!

Jag vet vad du gjorde förra sommaren

April 18, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Själv poserade jag lite snyggt så där utanför sommarhuset. Sommarskrivbordet var tillfixat så att jag kunde slå mig ner där och reflektera över litteraturens underbara värld. Håret var långt och ljust. Solen värmde så pass att en tunn klänning passade som klädsel. Jag håller i en AA-bok. Och i min egen drömfångare. Skrivboken som fylls med idéer om vad som ska hamna i böcker. Ett moodboard över skrivandet. Jag har världens bästa jobb. Jag får betalt för att fantisera och skapa en låtsasvärld. Barndomens dockhuslek har blivit ett yrke. Jag flyttar mina små karaktärer dit jag vill. Jag leker med dem. Bestämmer över liv och död.

Jag övar mig på att leva i nuet. På att stanna upp i ögonblicken och tycka om dem. Det är inte alltid lätt. Jag har en tendens att dröja kvar vid det som varit. Vid att blicka framåt. Fantisera. Och det är inget fel i det. Problem blir det när man gräver ner sig i gamla oförrätter, när sinnet snöar in på vad som kunde ha varit. När man ångrar för mycket. Det där ångrandet, det är så energidränerande. Det tjänar noll till. Man ska absolut lära av sina misstag, men att bara sparka på sig själv är sällan konstruktivt.

Jag är optimist. Optimismen i mig har dock många gånger lett till att jag blivit besviken. Som liten byggde jag alltid upp luftslott, hade orimliga förväntningar. Trodde att allt skulle bli fantastiskt! besvikelsen kom alltid som ett brev på posten. Det jag hade föreställt mig överensstämde sällan med verkligheten. Har sen dess lärt mig att något sänka förväntningarna. Lyckas inte helt men jobbar på det.

Men jag är också östeuropé. Och som sådan är jag misstänksam. Mixen av att ha illusioner om hur grymt allt kommer bli och samtidigt vara skeptisk mot folks avsikter/budskap är inte alltid lätt.

Nåväl. Jag ska inte skriva så mycket mer. Jag publicerade denna sommarbild i dag eftersom sommaren känns vanvettigt avlägsen just den här regniga dagen. men optimisten i mig säger att den kommer snart. Den vill inte lyssna på skeptikern som envisas med att hävda att vi går en ny istid till mötes.

Puss på er.

 

Kärleken och döden har samma färg

April 18, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Läser att författaren, kritikern och filosofen Thomas Anderberg gått bort. Han har skrivit en fantastisk text om själen som är vacker på det där klarsynta vemodiga och genomkloka sättet. Läs den! Och stanna upp en stund. Reflektera.

Memento mori. Kom ihåg att du ska dö. De där dagarna du klagat på och minuterna du avskytt, de kommer aldrig mer tillbaka. Ögonblicket du äger är nu. Gårdagen måste du släppa.

Att förlåta är att ge upp hoppet om en bättre eller annorlunda gårdag.

Morgondagen vet du heller ingenting om. Det tjänar ingenting till att oroa sig. Det är ingen idé att bygga katastrofvisioner eller låta rädslan växa. Det blir som det blir. Det blir alltid bara som det blir.

Inte heller kan du påverka andra människor dit du vill. De går sin egen väg. Jag ser så många medberoende som hotar och gråter, som vädjar och lovar, som kontrollerar och lider. Bindningar till personer med missbruk gör ont, skadar oss själva men även dem som är sjuka. Ändå trillar vi dit hela tiden,  tror att vi genom våra handlingar kan styra andras beteenden. Ger oombedda råd. Blir frustrerade när råden inte följs. Fyller våra liv med “borden”. Så oklok är människan. Denna lilla lilla insekt som kryper runt på planeten jorden.

I dag lyssnar jag på Aden.

Kärleken och döden har samma färg: Röd. Franskt, tungt, lika regnvått som himlen. Men ändå fint.

Livet är kanske inte alltid bra. Men det är det enda du har.

 

Angelique, Angelique

April 16, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

En väldigt duktig tatuerare är hon, Angelique Houtkamp.

Kanske åker jag och besöker henne snart.

Medberoende-måndag

April 15, 2013 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Jag har kämpat med mitt medberoende i många år och det har varit en brokig resa, ibland upp och ibland ner. Det tål att fundera över vad som lett en till den man blev, även om det egentligen är oväsentligt… Eftersom svaret är komplext och aldrig kommer att lämna en helt tillfredsställd. Kontentan är att jag pga medberoendet många gånger gått ganska hårt åt mig själv. Inte varit snäll helt enkelt. Utan dömt mig hårt. Skällt ut och ondgjort mig och sparkat.

Medberoendemänniskor ställer oerhört hårda krav på sig själva. Man måste vara bättre än perfekt för att duga. Man sätter andra individer i centrum för sitt liv utan att bry sig om sig själv. Man går all in med känslor och försöker styra och kontrollera. Eftersom detta aldrig kan lyckas blir resultatet frustration och harm. I förlängningen blir den medberoende deprimerad eller destruktiv.

Jag har läst Melodie Beattie “Bli fri från ditt medberoende” förr, började på 2000-talet, då när det svängde som värst. Ska erkänna att jag på den tiden inte till fullo kunde ta in vad hon skrev. Jag var kanske fönekande… Det gjorde för ont att erkänna att jag kvaddade mitt eget liv.

Jag tog upp boken i går igen. Och nu kan jag verkligen se vad Melodie menar. Medberoendet utgår inte enbart från andra människors missbruk/sjukdom/destruktivitet, även om det är en bra grogrund. Medberoendet är ett virus som smittar dig och biter sig sedan fast. men det finns hopp. det är inte lätt men det är enkelt att bli fri. Dockär det ett livslångt engagemang. Vi som är lite kvaddade, vi måste anstränga oss lite extra för att kunna släppa taget. För att hitta lycka i det lilla. För att göra upp med kontrollbehovet som kontrollerar oss.

I dag kan jag andas lite lättare.

I dag är ännu en dag då jag tar ett steg i rätt riktning.

En mycket användbar bok.

Slöa söndag

April 14, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Sturekatten är här och spinner sin sång i lakanen.

Det är svårt att ta sig för nånting men det finns en del “borden”:

 

Borde läsa klart korrekturet på den här. Del 6 om Cecilia Lund som kommer ut 19:e juni. Snart ska den i tryck!

Borde klä på mig.

Borde äta frukost/lunch.

Borde gå ut i solen.

Borde bädda.

Borde tvätta.

Borde skjutsa dotter.

Borde städa.

Borde betala nån räkning.

Borde styra upp söndagsmiddag.

Äh tror jag går o drar täcket över huvet. Det är trots allt söndag.

Kyssar och choklad

April 12, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Finns några saker jag behöver idag:

Kyssar.

Och choklad.

Ilska och harm=orsak till sjukdom

April 12, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Är du en sur kontrollerande typ som lätt exploderar i arga haranger när kön ringlar långsam och lång eller när nån snor din parkeringsplats framför näsan på dig?

Då kan jag berätta för dig att du troligen kommer drabbas av sjukdom och dö i förtid. Typ hjärt-kärlproblem… Man har faktiskt forskat på detta och sett att ilska och uppstressade argsintheter är en av de största skälen till att man kolar vippen i förtid.

Att skratta däremot gör dig frisk. Negativa känslor kan vägas upp genom att du asgarvar. Tittar du på en deppig film blir du ledsen och stressad men en komedi som får dig att bli glad återställer nivåerna i kroppen.

Don’t worry – be happy!