Grattis alla mammor!

May 29, 2011 6 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Kära mamma var du än befinner dig, detta är ett meddelande till ditt hjärta. Du som kämpar och sliter och jobbar och oroar dig. Du som älskar och våndas och pusslar och stressar. Du som gör allt som nånsin är möjligt och lite till. Du som brottas med dåligt samvete över att inte räcka till eller för att du tycker att du inte gör gott nog. Detta är ett inlägg till dig och till den fantastiska person du är.

Du har burit ditt barn och fött det, varit med det när det var litet. Vakat och tröstat, matat och kånkat. Ni har umgåtts vid kladdiga köksbord och i dammiga lekparker, vadat vid långgrunda stränder. Kliat på myggbett och plåstrat om trasiga knän. Handlat mat och lagat, städat och bråkat, funnits till och varit borta. Allt detta, minuter som lagts till varandra och bildat timmar, dagar, veckor, månader, år. Moderskapets brokiga halsband av stenar i olika former, pärlor av samma höga värde. Det är bara du. Du och dina ögon och händer som slitit och smekt.

Käraste mamma. Du är inte perfekt och inte fulländad, du är dödlig och ibland smärtsamt mänsklig. Men du är du och du är den enda mamman som finns. Oersättlig. Icke utbytbar. Idag vill jag att du hyllar dig själv och omfamnar dig med beundran och kärlek.

Du är bäst.

Mer Moskva

May 23, 2011 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Det blev en varm dag i Moskva, som inkluderade bokhandelbesök och intervjuer och radio och releasefest! Nu är jag helt slut. Men här kommer lite bilder från dagen (orkade dock inte plåta den pampiga releasen på tjeckiska ambassaden, vart helt bländad av alla kristallkronor…)

Inledde lite light med posering utanför Kreml (allt är som sagt under ombyggnad och vi räddes att dom hade grävt upp lenin till och med men han fanns kvar där i sitt mausoleum).

Det var hett! 27 grader. Nice. Bilen vi åkte var dock utan AC så det vart lite kvavt.

“Anhörig” på ryska. Den heter “Rjadom s alkogolikom” det betyder “sida vid sida med alkoholisten”. En kvinnas berättelse.

Sen åt jag lunch med pappa på den här snabbmatsrestaurangen som har blinier som sin specialitet, kan rekommenderas, billigt, supergott, snabbt, enkelt. Vi satt o mindes gamla tider, hur det var omöjligt att luncha i Moskva förr. Fanns typ 3 krogar o var 4 timmars kö till varje o sen när man väl fick bord så smakade det skit och ibland fanns det inte ens mat. Nu finns det mat o lyx överallt men inga pengar (inte hos 99% av folket typ, förutom hos dom rika då, exakt så som det inte skulle bli… priserna är ca som i Sverige men lönerna är skitkassa, ca 15-20.000 rubel/månad – det går 4 rubel på en svensk krona.)

Inget Rysslandsbesök utan lite ikoner.

Går inte heller att undvika “mischki” som är ett slags chokladgodis, klassiker som jag minns från när jag var liten. Mischka betyder nalle och det är björnar på pappret. Alla ryska barns favvogodis. Tänk kexchoklad fast med mörkare choklad. jag har självklart med en påse hem.

Och apropå forna tiders fattigdom, alla köer för att köpa svart bröd och möglig potatis, så var jag tvungen att plåta bakelserna. Jo för att jag själv minns dom där köerna och tycker att det är kul med alla kladdiga sockerbomber som finns i varje gathörn. Moskva är förstås så mycket mer än så, men det är detaljerna man minns.

Det är absolut en storstad värd sitt besök. Trafiken är crazy, men folk är otroligt vänliga numera. För 5 år sen när jag var här sist var det nåt slags dryghetstävling som gällde men nu är det annat ljud i skällan, alla är hjälpsamma och rara. (Okej “alla” vi ska inte överdriva det finns massa rötägg förstås och det stjäls friskt och det är kriminellt osv men gemene man har liksom plockat fram den vänliga ryska folksjälen, den som jag känenr till, och det är väldigt nice.) Ville bara säga det. Så att du vet.

Den vilda staden

May 22, 2011 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Hej alla fina, jag skrev ett megalångt inlägg om Moskva som försvann för att pappa råkade kicka till bredbandet och då kunde ju inte min text sparas och det blev helt pannkaka, eller blinier som det heter här. Bilden är iaf från ikväll då vi åt middag på Litteraturens hus, en anrik byggnad som ligger mitt emot brasilianska ambassaden och i grannskapet ligger också nya zeelands konsulat, såklart ville jag genast gå in där och be att få bli skickad i ett paket till just Nya Zeeland. Mina drömmars värld. Nåväl.

Middagen var mkt god och avnjöts ihop med fd ryska ambassadören i Prag och hans fru och så mina egna föräldrar som också är här för bokens skull plus min morfars bok och min pappas bok, vi är en sån boknerlusad family.

Vad ville jag säga om Moskva? Jo att staden är under ombyggnad, en ständig “remont” på går, det är det gamla Moskva som strider med det nya och dom små kyrkorna hukar i skuggan av nya byggnader i stål och glas. Den gamla arkitekturen krymper ihop, integreras här och där… även det gamla folket försvinner, tiggarna syns inte på gatorna och inget är anpassat för gamla och sjuka, dom gamla babusjkorna kryper försiktigt ner i metron på sina tjockstrumpklädda fötter. Metron vaktas av milisen och är en upplevelse i sig, det är marmor och porfyr, Stalins dyra present till det förtryckta folket, sen är dom moderna stationerna inte lika fina som dom allra äldsta. Åk metro om du kommer hit!

Vi var också och hälsade på min morbror Vjatjek och hans fru Lena och deras dotter Alla, min kusin, jag har inte sett dom på många år. Alla är 55 och pensonerad men jobbar ändå, det är så man gör här, man pensioneras tidigt men sen är det bara att låtsas som om det regnar. Alla har två barn, Dasja som är 16 och som ska bli skådis och Mitja som är 25, designer/musiker. “Vi har så gamla baaarn” skrockade vi allihop och Vjatjek har fyllt 82. Han är egentligen bara min halvmorbror, son i min mormors första äktenskap. Men känns som en riktigt nära släkting. Min ryska tar sig, kan jag berätta.

NU ska jag försöka sova lite. Imorgon blir det en dag fylld av PR och sen vid sex, bokrelease på tjeckiska ambassaden. Sov gott!

Till Moskva!

May 21, 2011 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Strax bär det av, till huvudstaden i öst. Anledningen är att “Anhörig” kommit ut på ryska och detta ska firas med pompa och ståt på tjeckiska ambassaden och jag får resa på diplomatstatus, vilket torde skydda mig mot dom värsta köerna… Den här morgonen har bland annat präglats av en son som försökte smita undan från sin fotbollsmatch, en gerbil-bur som skulle städas, en dotter som inte kunde slita sig från sitt älskade Sims-spel, en stel nacke som behövde masseras, några dokument som nästan inte skrevs ut, ett huvud som fick hårtvätt och papiljotter, en packning som förvirrade, ett ostädat kök som fick ett ansiktslyft och ett kvinnopsyke som höll på att drabbas av ett smärre breakdown. Men det är bara som det är, antar jag.

Jo sa jag att planet dessutom är typ 5 timmar försenat?

Kramar!

Det föds för få barn…

May 18, 2011 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Debattartikel i Expressen år 2000 (11  år sen!) om att det föds för få barn i Sverige… själv drog jag mitt strå till stacken. Gud vad små grabbarna var. Och där sitter jag, mitt bland duploklossarna. Ser heroiskt tapper ut. Det var tider det! Numera är det bra mkt lättare, trots trasig tvättmaskin.

Livet

May 16, 2011 8 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Livet är krångligt och stressigt och hetsigt just nu och jag skulle kunna skriva om en miljard olika grejer som kokar runt i skallen på mig. Tex detta med barnens lärare och skolan, hur allting hänger ihop, hur olika processer pågår. Den hårfina balansen mellan lärarnas hårdhet och snällhet och ungarna däremellan. Ibland har jag så himla svårt att ta lärarnas parti helt enkelt. Min egen inre elev vaknar till liv o jag ser dom hur dom framstod när jag själv var 12, en auktoritet man liksom sällan fick kontakt med. När mejlen droppar in här hemma om diverse ungars “olydnad” och eventuella straff (ja, det hotas om straff) då kan jag bli så jävla obstinat, liksom bara tänka suck, vad tror dom blir bättre nudå? Jag är mina barns advokat och jag tycker att det ibland är för mkt petitesser som det tjatas om. Skulle verkligen lärarna tycka det var kul på jobbet om alla kidsen satt som zombier dygnet runt och aldrig tjafsade/snackade/jiddrade? Barn är tillräckligt förtryckta ändå.

Men såklart ska man vara ansvarstagande vuxen och säga ifrån och ja, samtal pågår. Men alla våra ungar (nästan alla) har en tendens att inte vara några tapetblomster, så det kan nog kanske bli ett arbetsmiljöproblem i vissa avseenden. (Haha hörde ni, “arbetsmiljöproblem”, sagt om dom egna barnen! då är man ju bra sjuk i huvudet eller hur.)

Det är mycket nu. Trasig tvättmaskin och inköp av ny – check. Skriva färdigt bok – check. Hantera twitter – ja jag är ny dår sen den 13:e maj – check. Förbereda resa till Moskva – check check check!.

Det stormar i mig, ganska mycket. Åt olika håll och kanter. Ibland tänker jag att jag borde lägga mig i debatter mycket mer än vad jag gör, jag borde höja rösten, bråka och strida i alla möjliga avseenden. Men jag dämpar mig lite. Politiken får vänta ett slag. Först ska jag ta itu med min skitiga badrumsmatta.

Annonsen laddas.

Strandbryggan

May 12, 2011 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Glamflickorna Mari Jungstedt & Cool Kat posade lite flashigt på invigningen av Strandbryggan, som ligger invid Djurgårdsbron (Strandvägen 52). Det bjöds på saxofontoner, jordgubbar, seglarskor och en och annan silikontutte i vimlet. Tack alla!

(Bilder från stureplan.se)

Underbara maj

May 10, 2011 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Taxichauffören jag åkte med från Arlanda sa “du kom hem med värmen” och han hade förstås rätt. Det var svinkallt när jag landade i Sverige men sen blev det lika hett som i Spanien och det tycks hålla i sig. Igår gick jag i ärmlöst hela dagen och svettades. 9:e maj! Vilken lyx. Nu ska det skrivas färdigt bok och redigeras en annan, det är mycket att göra och jag vill gärna vara lite ledig i sommar (vilket förstås kommer bli svårt…)

Har en vatten- och mögelskada på landet. Nu startar allt med försäkringsbolag (“don’t you worry bout a thing, la, la”) och sen ska det göras nytt badrum, herregud, jag tror aldrig jag sett ett liknande kaos, kan ni föreställa er att ett helt badrum kan MÖGLA från golv till tak? nej, just det. Detta måste tas itu med. Hjälp.

Att lära känna sina karaktärer

May 6, 2011 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Många tankar snurrar i skallen när man är på skrivarkollo”. (Jo det kan kallas så fast man är ensam, fast man är sin egen ledare och deltagare, kanske världens minsta kollo? Alternativt, världens minsta folksamling). Och samtidigt är jag inte ensam. Nej, jag har sällskap av dem jag skriver om. Mitt persongalleri, människorna som jag ska beskriva på ett sånt sätt att min läsare verkligen känner deras känslor, går bredvid dem gatan fram, ligger med dem i sängen, gråter när de har sorg och ler när de gläds. Min läsare ska se dem framför sig lika levande som jag själv, vara intresserad av dem, vilja dem väl, alternativt reta sig på dem. De ska engagera, helt enkelt. Dessutom väcka tankar och funderingar. En bra bok är som ett slags förhållande, där man redan innan man läst ut sista sidan saknar karaktärerna man lärt känna och hoppas man ska få träffa dem igen. de ska dröja sig kvar i en, man ska så småningom kanske undra hur det går för dem.

Hur åstadkommer man detta?

Mitt bästa råd är att försöka bli ett med dem alla. Detta gör du bäst på förslagsvis dessa sätt (använd det som passar):

1. Gör en “mood”. I reklamfilm/film/teater osv använder man sig av moods för att skapa en känsla. Denna känsla ska liksom sammanfatta vad man vill förmedla. Exempel:

Skriver du om 60-talet ska du ha 60-talsmood med inventarier, rekvisita, politisk bakgrund, samhällsbilder, mode, konst. Social klass du skildrar. Interiörer. Filmer, böcker, musik.

Skriver du om en fattig flicka i slumkvarter vill du ha smuts, trasor, plåtskjul, förorenad natur, kanske hungriga hundar. Kriminalitet. Hårt arbete. Hopp.

Skriver du om nutid, ta fram vilken plats. Människornas yrken, hem, identiteter. Årstid. Miljö. Vilken del av samhället? Var? Hur är färgerna, stämningen?

Sen kan du klippa och klistra. Jag plockar bilder som passar och klistrar upp. Min mood ger mig en känsla för vad jag vill berätta. Ibland gör jag bara upp en mood i huvudet. Skriver jag om 15-åringar som går på högstadiet? Hur ser deras skola ut? Jag åker in i 15-årsmood, blir 15 år själv. Marineras i stämningen av att vara halvvägs mellan barn och vuxen.

2. Steg 2 är en mer detaljerad studie av karaktärerna, där du kartlägger dem i detalj. Födelsedag, datum, år, gärna klockslag om relevant. Ett familjeträd som visar släkstskap. Far- o morföräldrar. Släkt. Jag letar bilder i tidningar och klipper ut, liknar de mina fantasifigurer? Ja, jag hittar ofta likheter. Jag klistrar in bilderna och skriver ner all väsentlig fakta. Sen är det lätt att gå tillbaka i detta dokument. Annars kan det bli fel… man vill till exempel inte att en karaktär har födelsedag på våren i ena boken och plötsligt fylla år på hösten i nästa (ifall man skriver serier, vilket jag gör).

3. Prata med dem! Gå långa promenader och mana fram bilderna av dina karaktärer i huvudet. Umgås med dem. Rör dig som de. Återigen, BLI de. Vad skulle X säga om hon råkade ut för Y? Vilka ord skulle hon använda? det är viktigt att dialogen anpassas efter ålder och personens plats i livet. Det är svårt att skriva dialog, men återigen, säger du sakerna högt så hör du om det låter konstigt. Till exempel säger inte en 10-åring: “Det är en ypperlig idé”. Även om man själv tycker att det skulle se bra ut i den löpande texten. (Såvida inte 10-åringen är extremt udda, vilket också kan förekomma, så inget av det jag skriver ska tas helt bokstavligt 🙂

4. Öva, öva, öva. Att forma en karaktär är ett hantverk. Man måste träna på detta, men de goda nyheterna är att ju mer du övar, desto skickligare blir du. Dina karaktärer tar form. de börjar själva ta kontakt med dig. Lyssna! de berättar för dig. De hjälper dig att skriva din bok, för de vill gärna bli skildrade.

5. Tro på dem. För att en författare ska bli trovärdig, måste h*n själv TRO. Om du inte tror på dina karaktärer, varför skulle någon annan göra det? Bara när du själv börjar förstå att de faktiskt finns på riktigt, kan de bli levande. Och när det händer, kan vi kalla det magi.

Lycka till nu, om du sitter och skriver!

Som jag alltid säger: Alla har en bok inom sig. Frågan är bara om du låter den komma fram.

Skriver och sliter!

May 5, 2011 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Jag är inne i en annan värld, gott folk. Det är det som är poängen med att ge sig av hemifrån för att dyka ner i en roman. Utan den riktiga verkligheten är det mycket enklare att man fram bilder av allt det där som man hittar på. I en annan miljö känner man dofterna och förnimmer känslorna hos de människorna som egentligen bara finns inne i ens eget huvud. Avståndet lockar fram dem. Dom är ju vålnader, fantasier. Men nånstans finns dom och kanske är det just här. I maj 2011 på en offseason-ort som heter Benidorm.

Jag skriver om svensk vinter, iskyla i januari, och det låter sig göras väl här i Spanien trots 30 graders värme, blå himmel och ett bländande glittrande medelhav.

Så här kan man ha det. Datorn på ett lite plastbord och den utomordentliga utsikten framför mig. Havet lockar alltid fram skrivlusten och jag kan varmt rekommendera detta till alla er som inte kommer loss, om ni har möjlighet: Ge er av, ta er till en annan miljö, unna er ensamhet. Den plockar fram de gömda karaktärerna och orden, den ger svar på frågor om handling och avslöjar hur olika skeenden hänger ihop.

Jag blir aldrig besviken. Storyn utkristalliserar sig, vare sig jag skriver aktivt eller bara lyssnar på bränningarna. Man måste inte vara borta särskilt länge, själv är jag bara borta tisdag till fredag, sedan är det Sverige (och kylan!) som gäller igen. Men de här dagarna är guld värda. Ensamheten är en juvel.

Skrivardagarna ser ut så här: Ut och springa, dopp i poolen, frukost, skriva, sen äta lunch, skriva mer, dopp i havet, middag, skriva, sova. Kanske en extra promenad ifall träsmaken blir för bitter i ändalykten. Bilden ovan är från morgonens joggingtur. Det blev varmt snabbt! Är lite ovan att springa i hetta, de senaste månaderna har jag mest behövt kämpa mot minusgraderna….

Idag blåser en svag bris. Nu ska jag jobba vidare. Hoppas du har en fin dag, oavsett var i världen du är.

Annonsen laddas.

Min borderlineälskare Amsterdam

April 22, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Amsterdam är en älskare i raden, en rätt ödmjuk en som samtidigt kan anta de märkligaste skepnader och bjuder både pittoreska vyer och samtidigt känslomässiga utmaningar. Smeker så ljuvligt och slår så hårt.

Åh Amsterdam. Du är en sån ombytlig jävel. Kärleken du ger är beroendeframkallande men samtidigt förvirrar du mig. Hur gör du? Och varför?

Du retas med en hand full av underbara kullerstensgator och hus i tegel och tulpaner och barn i manchesterbrallor i cykelkärror, små caféer intill kanalerna och husbåtar med sköna soffor att hänga i. Amsterdam! Du förför min själ och vaggar in mig i ett skönt continentalt mood där jag ser mig själv iförd träskor, bakandes surdegsbröd i någon nyrenoverad väderkvarn. Kanalerna, de där vindlande vattenfyllda dikena där sparrisen växer intill  i sina sandiga bankar. De där högresta människorna med vackra anletsdrag som pratar så himmelskt märkligt. Kroketter och indonesisk soya. Blomsterhav och korsvirkeshus. Ostindienfarare och blåvitt porslin.

Jag klär av mig för dina ögon, Amsterdam, vill vara naken och rusig med dig. Kyss mig, din luffare. Lägg dina erfarna händer på mina höfter, gunga mig till stjärnsmällar likt vågorna som slickar den Flygande Holländarens skorv. Sov med mig. Ledsaga mig genom den fuktiga natten, låt månskärvan lysa över oss. Ditt ansikte på kudden, skäggstubben, ögonlocken som är tunna trots dina maskulina drag. Du tar tag i mig med din arm, drar mig intill.

Underbara sköna sensuella Amsterdam, ge mig mer. Men mitt i natten vaknar du plötsligt och vilddjuret inom dig blottar tänderna.

Med ens är smekningen brutal, hårdhänt. Du far över min kropp med en hänsynslöshet jag inte kunnat förutspå. Det är de andra, kvinnorna i Red Light district, alla de där kropparna som ålar bakom sina glasrutor, dränkta i det rödrosa ljuset som barmhärtigt photoshoppar kurvorna intill perfektion. Det är de där ögonen, så vackra och ändå så hårda, munnarna som ler men som förblir slutna. De långa benen, rumporna, brösten. De spelar en roll, men du är deras värd, Amsterdam, de finns där, de drar för skynket, säljer sin kropp. Vad händer med alla dessa flickor, vem äger dem, varför har de valt som de gjort? En av alla de tusentals män som passerar går in, förhandlar om pris. Det är svårt att inte föreställa sig vad som händer sedan, bakom det fördragna skynket, bara några meter bort. Du gör illa mig nu, Amsterdam. Du har lockat hit mig men när jag ställer en fråga skrattar du mig bara rått i ansiktet.

Hon är en annan av dina undersåtar, kvinnan i coffeeshoppen som lägger fram menyn med knarket. Hon säljer hela spektrat av sinnesförändrande substanser, precis som så många av alla hennes kollegor. Skolflickorna går in, köper ett rus. Proffspundaren tänder på. Cannabisdimman ligger tung och det är så normalt, så normalt det du gör med mig, den där smekningen som övergår i strypgrepp. Jag ligger på kullerstenen och blöder, jag andas knappt, jag är naken och värnlös inför dig, Amsterdam. Du gör som du vill med mig.

 Morgonen efter är du idel sol. Båtarna som åker över kanalerna. Alla de små butikerna med söta små klänningar. Du bjuder mig frukost, färskpressad juice. Du ler. Håret är tillrättalagt och barnen leker på gatorna. De målar med kritor, hoppar hage. Din kyss smakar mynta och kanel, din andedräkt bär inte ett spår av nattens fylla. Så frisk du ser ut! Så levande och intressant. Jag glömmer bort. Jag väljer att blunda. För dina fingertoppar mot min kind gör mig lycklig. 

Jag älskar dig, viskar du.

Amsterdam.

Som sann borderlineälskare fyller du mig med passion.

Men den är inte enbart ljus.

Bakom nästa tulpanodling lurar ett mörker.

Nattsländan!

April 19, 2013 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

I dag kan jag äntligen publicera omslaget till “Nattsländan” som är den sjätte romanen i serien om Cecilia Lund. Den kommer ut 19:e juni 2013. Varsågod, här kommer också baksidestexten på boken.
När Cecilia vaknar upp på sjukhuset efter en mindre hjärtinfarkt vet hon med isande visshet att hennes liv måste förändras. Det känns omöjligt att gå vidare i äktenskapet, drömmen om en familj som håller ihop för alltid går i kras.

Även för systern Susanna väntar dramatiska förändringar och härigenom svetsas systrarna samman mer än någonsin. Susanna visar oväntad handlingskraft trots att hon ställs inför sin tuffaste utmaning. Medan Cecilia kämpar med att komma på fötter och hitta ny balans i livet försöker hon också komma tillbaka i sin yrkesroll. Hon återgår till arbetet på förlossnings- kliniken samtidigt som avdelningen drabbas av ett hårt slag: chefsbarnmorskan Tatiana försvinner spårlöst. Cecilia borde förstås lämna ärendet åt polisen, men kan inte låta bli att engagera sig. Långsamt går sanningen upp för henne – och den är mer skrämmande än någon kunnat tro.

Nattsländan är den sjätte romanen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. De fem tidigare heter Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan och Modershjärtat.

 

Trevlig helg!

Jag vet vad du gjorde förra sommaren

April 18, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Själv poserade jag lite snyggt så där utanför sommarhuset. Sommarskrivbordet var tillfixat så att jag kunde slå mig ner där och reflektera över litteraturens underbara värld. Håret var långt och ljust. Solen värmde så pass att en tunn klänning passade som klädsel. Jag håller i en AA-bok. Och i min egen drömfångare. Skrivboken som fylls med idéer om vad som ska hamna i böcker. Ett moodboard över skrivandet. Jag har världens bästa jobb. Jag får betalt för att fantisera och skapa en låtsasvärld. Barndomens dockhuslek har blivit ett yrke. Jag flyttar mina små karaktärer dit jag vill. Jag leker med dem. Bestämmer över liv och död.

Jag övar mig på att leva i nuet. På att stanna upp i ögonblicken och tycka om dem. Det är inte alltid lätt. Jag har en tendens att dröja kvar vid det som varit. Vid att blicka framåt. Fantisera. Och det är inget fel i det. Problem blir det när man gräver ner sig i gamla oförrätter, när sinnet snöar in på vad som kunde ha varit. När man ångrar för mycket. Det där ångrandet, det är så energidränerande. Det tjänar noll till. Man ska absolut lära av sina misstag, men att bara sparka på sig själv är sällan konstruktivt.

Jag är optimist. Optimismen i mig har dock många gånger lett till att jag blivit besviken. Som liten byggde jag alltid upp luftslott, hade orimliga förväntningar. Trodde att allt skulle bli fantastiskt! besvikelsen kom alltid som ett brev på posten. Det jag hade föreställt mig överensstämde sällan med verkligheten. Har sen dess lärt mig att något sänka förväntningarna. Lyckas inte helt men jobbar på det.

Men jag är också östeuropé. Och som sådan är jag misstänksam. Mixen av att ha illusioner om hur grymt allt kommer bli och samtidigt vara skeptisk mot folks avsikter/budskap är inte alltid lätt.

Nåväl. Jag ska inte skriva så mycket mer. Jag publicerade denna sommarbild i dag eftersom sommaren känns vanvettigt avlägsen just den här regniga dagen. men optimisten i mig säger att den kommer snart. Den vill inte lyssna på skeptikern som envisas med att hävda att vi går en ny istid till mötes.

Puss på er.

 

Kärleken och döden har samma färg

April 18, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Läser att författaren, kritikern och filosofen Thomas Anderberg gått bort. Han har skrivit en fantastisk text om själen som är vacker på det där klarsynta vemodiga och genomkloka sättet. Läs den! Och stanna upp en stund. Reflektera.

Memento mori. Kom ihåg att du ska dö. De där dagarna du klagat på och minuterna du avskytt, de kommer aldrig mer tillbaka. Ögonblicket du äger är nu. Gårdagen måste du släppa.

Att förlåta är att ge upp hoppet om en bättre eller annorlunda gårdag.

Morgondagen vet du heller ingenting om. Det tjänar ingenting till att oroa sig. Det är ingen idé att bygga katastrofvisioner eller låta rädslan växa. Det blir som det blir. Det blir alltid bara som det blir.

Inte heller kan du påverka andra människor dit du vill. De går sin egen väg. Jag ser så många medberoende som hotar och gråter, som vädjar och lovar, som kontrollerar och lider. Bindningar till personer med missbruk gör ont, skadar oss själva men även dem som är sjuka. Ändå trillar vi dit hela tiden,  tror att vi genom våra handlingar kan styra andras beteenden. Ger oombedda råd. Blir frustrerade när råden inte följs. Fyller våra liv med “borden”. Så oklok är människan. Denna lilla lilla insekt som kryper runt på planeten jorden.

I dag lyssnar jag på Aden.

Kärleken och döden har samma färg: Röd. Franskt, tungt, lika regnvått som himlen. Men ändå fint.

Livet är kanske inte alltid bra. Men det är det enda du har.

 

Angelique, Angelique

April 16, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

En väldigt duktig tatuerare är hon, Angelique Houtkamp.

Kanske åker jag och besöker henne snart.

Medberoende-måndag

April 15, 2013 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Jag har kämpat med mitt medberoende i många år och det har varit en brokig resa, ibland upp och ibland ner. Det tål att fundera över vad som lett en till den man blev, även om det egentligen är oväsentligt… Eftersom svaret är komplext och aldrig kommer att lämna en helt tillfredsställd. Kontentan är att jag pga medberoendet många gånger gått ganska hårt åt mig själv. Inte varit snäll helt enkelt. Utan dömt mig hårt. Skällt ut och ondgjort mig och sparkat.

Medberoendemänniskor ställer oerhört hårda krav på sig själva. Man måste vara bättre än perfekt för att duga. Man sätter andra individer i centrum för sitt liv utan att bry sig om sig själv. Man går all in med känslor och försöker styra och kontrollera. Eftersom detta aldrig kan lyckas blir resultatet frustration och harm. I förlängningen blir den medberoende deprimerad eller destruktiv.

Jag har läst Melodie Beattie “Bli fri från ditt medberoende” förr, började på 2000-talet, då när det svängde som värst. Ska erkänna att jag på den tiden inte till fullo kunde ta in vad hon skrev. Jag var kanske fönekande… Det gjorde för ont att erkänna att jag kvaddade mitt eget liv.

Jag tog upp boken i går igen. Och nu kan jag verkligen se vad Melodie menar. Medberoendet utgår inte enbart från andra människors missbruk/sjukdom/destruktivitet, även om det är en bra grogrund. Medberoendet är ett virus som smittar dig och biter sig sedan fast. men det finns hopp. det är inte lätt men det är enkelt att bli fri. Dockär det ett livslångt engagemang. Vi som är lite kvaddade, vi måste anstränga oss lite extra för att kunna släppa taget. För att hitta lycka i det lilla. För att göra upp med kontrollbehovet som kontrollerar oss.

I dag kan jag andas lite lättare.

I dag är ännu en dag då jag tar ett steg i rätt riktning.

En mycket användbar bok.

Slöa söndag

April 14, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Sturekatten är här och spinner sin sång i lakanen.

Det är svårt att ta sig för nånting men det finns en del “borden”:

 

Borde läsa klart korrekturet på den här. Del 6 om Cecilia Lund som kommer ut 19:e juni. Snart ska den i tryck!

Borde klä på mig.

Borde äta frukost/lunch.

Borde gå ut i solen.

Borde bädda.

Borde tvätta.

Borde skjutsa dotter.

Borde städa.

Borde betala nån räkning.

Borde styra upp söndagsmiddag.

Äh tror jag går o drar täcket över huvet. Det är trots allt söndag.

Kyssar och choklad

April 12, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Finns några saker jag behöver idag:

Kyssar.

Och choklad.

Ilska och harm=orsak till sjukdom

April 12, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Är du en sur kontrollerande typ som lätt exploderar i arga haranger när kön ringlar långsam och lång eller när nån snor din parkeringsplats framför näsan på dig?

Då kan jag berätta för dig att du troligen kommer drabbas av sjukdom och dö i förtid. Typ hjärt-kärlproblem… Man har faktiskt forskat på detta och sett att ilska och uppstressade argsintheter är en av de största skälen till att man kolar vippen i förtid.

Att skratta däremot gör dig frisk. Negativa känslor kan vägas upp genom att du asgarvar. Tittar du på en deppig film blir du ledsen och stressad men en komedi som får dig att bli glad återställer nivåerna i kroppen.

Don’t worry – be happy!