I tisdags kväll var jag på 2-årsjubileet av Living Green, duktiga Edith Kunstlichers webbmagasin, ett event som anordnades av Skugge & Co, här posar jag då med fru chefen själva Linda Skugge. Eventet som hölls i Kungsträdgården var givetvis fullspikat så knappt ett rotfruktchips kunde slinka mellan. Jag ska berätta en sak och det är att Linda är grymmaste arrangören men ett extra plus i kanten för de fantastiska goodiebagsen hon alltid fixar. Forna tiders goodiebags var typ en pappkasse med nån vissen kupong i, men Linda har revolutionerat denna affärsidé så numera släpar man hem en säck full med gull, typ. Bra användbara saker, saker att äta, böcker, kläder, kosmetika, strumpor, alltså verkligen kanon!

Således släpade jag hem en tygkasse – det är Living green kom ihåg det – hela vägen till Bromma. Ja jag lever grönt så jag gick givetvis till fots, men jag ska säga att det blir lite extra extra när man också ska bära en tung påse.

Men det är bara en bra bonus, extra styrketräning…

Klänningen jag har på mig är nyinkommen, finns hos oss på Pom Pom Parlour på PUB och på Fridhemsgatan 45.

…av BTJ, eller Bibliotekstjänst, som det heter med långa namnet. Det är såna ord man blir lycklig av när man sitter ensam på rumpan och sliter med sina texter. Det är Ulla Britt Westelius som tycker så här om ”Amandas bok”:

Träffa femtonåriga Amanda som här berättar om sina tankar och upplevelser i vardag och fest, när hon nu går in i en ny livsfas. Det mesta kretsar kring kroppar och sex. Framförallt är det förväntan och lite pirr inför ”första gången”, när, var, hur och med vem? Katerina Janouch, känd och mycket duktig sexupplysare, vet vad tjejer också
vet, men förstår även deras stora undran om sånt man inte kan med att fråga om, pinsammma saker som här kanske smidigt får sitt svar. Detta är en berättelse med klara identifieringsmöjligheter och Amanda stärker säkert många andra Amandor! Med utgångspunkt från ett bildprojektarbete, en tavla med den nakna Danae (från den
grekiska mytologin) pratas det om: oskuld – varför är det så viktigt?, mödomshinnan – finns den egentligen?, orgasm, utforskande av den egna snippan, tjejer som sextrakasseras av killar m.m. Själv undrar Amanda motvilligt om det kan bli något mellan henne och barndomens lekkamrat, nu en omsvärmad kille i hennes klass. Ja, igenkänningsfaktorn är hög för unga läsare! Språket är perfekt: man fattar noll, är sjukt uttråkade, är helt bananas,
och det är inte en nanochans m.fl. raka på-pricken-repliker, här och var förstärkta av en lätt svordom. Lady Gaga är tidsmarkering. Man hoppas många, många tjejer hittar till denna Amanda!

Tack Ulla Britt!

Denna iskalla men soliga dag blev jag inbjuden att delta i en presslunch för äventyraren Johan Ernst Nilsson som imorgon sticker iväg på sitt livs äventyr, nämligen Pole2Pole, alltså en vandring/cykling/paddling/hundspannåkning från Nordpolen till Sydpolen, en tripp som i runda slängar tar 1 år och (-20 kilo) enligt äventyraren himself. ” Det högsta berget är också det svåraste att bestiga men utsikten därifrån är också den bästa” sammanfattade han det hela med…

Äventyrare, år 2011, finns det något att upptäcka i Amundsens och Nansens fotspår? Själv är jag en sucker för äventyr och till exempel slukade jag Thor Heyerdahls bok när jag var liten, ”Ra”. Pappa har bestigit och döpt berg i Pamir och självklart sätter det avtryck i en unge (som tjej var jag en pojkflicka med stora tuffa grabbar som förebilder, ju coolare äventyrare desto bättre, var däremot helt ointresserad av fluff, klänningar och annat tönteri, krig däremot och partisaner var sånt som lockade.)

Men det är klart att det finns saker att göra som ingen annan gjort förut och Johan Nilsson är nog rätt man för jobbet. Medan vi åt en smarrig lunchtallrik tillagad av restaurang Pontus duktiga kock, berättade Johan om vad han hade framför sig. Bra jobbat av en kille som hade etta i gympa!

Mkt trevligt att få komma hem till en äventyrare!

Allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid, är Johans devis. Tar jag till mig. Att sätta upp svåra mål är alltid en drivkraft. denna expedition har tagit 3-4 år att förbereda och när expeditionsåret är till ände kommer ytterligare två års arbete, det ska bli tre böcker som ges ut i hela världen plus filmer och föreläsningar. Mellan juli och december ska Johan cykla 10 mil per dag, då kan man hänga på en vecka om man vill! Att få ihop logistiken med inuiterna blir inte så lätt eftersom de saknar internet och måste kommunicera via satellit. men det lät lösa sig. Den orangea dräkten har Johan för att kunna vandra i iskyla, väta och snö, den skyddar bra där han kommer skida fram med Amundsens ande svävande framför sig.

Ja, hatten av för äventyrare. Tur att de finns och kan inspirera oss andra! Lycka till Johan säger jag och det ska bli spännande att följa resan.

Var hos hjärtläkare i morse för att stämma av min hälsa och jag fick så gott betyg! Hade det varit en examen skulle man kunna säga att jag fick MVG. Tänka sig vad det kan göra mycket, att lägga om sin livsstil, även om det i mitt fall faktiskt bara rörde sig om mindre justeringar. Men blodtrycket var mkt bra, alla mina värden perfekta, järnet var på topp, hjärtat bankade duktigt, mitt EKG var redigt bättre än för tre månader sedan, den där dagen när jag åkte plingplongtaxi till plåsterhuset (ambulans till HIA dvs Hjärtintensiven på st Göran).

Jag känner mig lite som ett medicinskt hälsoexperiment men det är väldigt roligt för det känns som att man verkligen radikalt kan påverka sin livsstil. Så vad har jag gjort för att bli detta hälsounder? Röker inte såklart, men i övrigt så har jag framför allt ryckt upp 3 faktorer på 3 månader:

Sömnen

Motionen

och

Kosten.

Sömnen – jag sover 7-8 timmar per natt och jag mediterar! MIndfulla jag, kan man säga. Jag slappnar av och praktiserar vardagslycka. (tidigare led jag av dysfunktionella nätter och jag tog inte sovandet på allvar men det gör jag nu!)

Motionen: Jag tränar lite softare men ser till att få 1-2 tim motion dagligen, mest promenader i rask takt, löpning, plus styrka hemmavid. Dessutom gör jag en yogaövning varje morgon. Och stretchar. Jädrars vad bra jag mår av detta!

Kosten: Äter 1 avocado/dag, äter lax varje vecka, plus makrill, äter kallpressad olja och nötter och mer frukt och grönt. Försöker äta mer aktivt enl medelhavsdieten. Dricker, på läkarens inrådan, 2-4 dl rödvin i veckan (tar det som bitter medicin eftersom jag inte tycker det är så vidare gott). Äter mindre fett & socker.

Läkaren sa att alla inte la om sin livsstil när de fick hälsoproblem och då undrade jag varför, hälsan är typ det enda/viktigaste man har? Men han bara skakade på huvudet, menade att folk inte prioriterar tex motion. Han sa att jag skilde mig från mängden.

Ja jesus. Jag kan säga att min nya livsstil är ett rent nöje. Jag tror aldrig jag mått så bra i min kropp i hela mitt liv! Bara så ni vet. Så jag kan varmt rekommendera mitt ”hjärtleverne”. Try it – you like it.”

God söndag, gott folk. Mitt nya liv innebär många nya vanor. Bland annat äter jag färsk chili varje dag och börjar helst med det redan på morgonen. Har övat upp lite toleransförmåga mot styrkan så jag slukar de där chilifrukterna med frön o allt. (Styrka 5 av 10, de där gula små jävlarna som har 7 av 10 är lite magstarka på morgonen, men prova gärna grön jalapeno som har 5 av 10 den också, den är god o bra, lite rundare smak.)

Jag klipper chilifrukterna med sax, blir perfekta strimmor o man skitar inte ner vare sig fingrar eller skärbrädor, bara att skölja av saxen med vatten efteråt. (För er som är chiliovana måste jag varna för att peta inuti frukten o sen gnugga sig i ögat, det sviiiider! Sånt lär man sig snabbt efter att ha hanterat chili ovarsamt…)

Vad gäller bröd äter jag nästan bara danskt rågbröd med synliga korn (våra ökenråttor gillar det också o får en liten smörgås varje morgon). Jag varvar mellan att lägga på avocado o mosa med gaffel ist för smör/ost, eller så lite chavroux (mjuk getost) o färsk ruccola o då nämda chili. Gärna småtomater till. (Fast jag dricker kaffe också).

Andra bra frukostar jag äter: Rågbröd och kokt ägg. Havregrynsgröt med linfrön och tinade färska blåbär och kanel o lite mjölk. Makrill i tomatsås på rågbröd. Yoghurt och färsk frukt.

Läste att dagens ätande påverkas av frukosten, äter man nyttigt på morgonen är chansen större att det blir nyttigt resten av dagen, slänger man däremot i sig socker och klet det första man gör fortsätter man också i den andan under dagen.

Så, då har hälsodiktatorn styrt upp lite här då. Ärligt talat jag tycker det är kul att vara snäll mot kroppen och ta hand om den på bästa sätt. Det blir nästan lite som en sport, att tänka sunt och nyttigt. För jag mår faktiskt så mycket bättre då. Jag känner mig gladare och piggare och orkar mer. Det kan du också göra. Det är varken svårt eller jobbigt.

Fick en pdf av pappa, en intervju med mig från när jag var i Prag och pratade med en litterär tidskrift, vi pratade bland annat om detta med att ett problem med kvinnors jämnställdhet är att man inte är beredd att ge upp en bit av sitt territorium som i detta fall (de tjeckiska kvinnornas fall, men även de svenska) är hemmet, köket, hushållet… Men kanske ger man inte upp det för att det är där vi har möjlighet till makt? kanske vill vi inte ge upp detta förrän männen gett upp sitt, dvs pengarna, politiken, näringslivet, samhället…. allt det ”tunga”. Jag vet inte, ju mer jag tänker på dessa bitar desto krångligare känns det. På ett sätt är det enkelt liksom, dela rakt av, men börjar man gräva i saken ser man hur komplicerat det är.

Vad tycker ni? Vem ska ge upp först? Eller ska man inte alls ge upp utan istället bjuda in? Men bjuder männen in till sina samkväm i bastun? (hehe ja säkert).

Jag kan berätta att jag har en underbar liten bokhandel mycket nära mig. Kanske kan det vara en av världens trevligaste och bästa? Sagostund klockan 11 lördagar och har man tur kanske jag läser en snutt ur en Ingrid-bok… (jag meddelar detta i förväg i så fall!). Bokhandeln fick för några månader sedan ny regi och det var en fantastisk ansiktslyftning. Nu går jag in här och vill stanna kvar. Alla böcker ser bedårande ut och så intressanta sedan. Jag vill ha dem alla. Nej, förresten, jag vill ha hem hela bokhandeln.

Mina iPhone-bilder gör denna pärla till bokhandel ingen vidare rättvisa… men jag försöker.

Köper man en present kan man till exempel få den inslagen i fjärilar. Visst är det fint?

Jag skrev tidigare om bokhandeln i Sundsvall som lyckades få alla böcker att se så aptitliga ut, nu kan jag konstatera att det lyckas man med här också. Jag känner mig riktigt stolt över att bo granne med Äppelvikens bokhandel.

Det blev en snabbtripp till London för vår del, tur att denna sköna stad ligger så nära. Framför allt skulle vi besöka självaste Skeppet Gryningen och träffa prins Caspian i egen hög person och dessutom odågan Eustace, ni vet i Narniafilmen ”Prins Caspian och skeppet Gryningen”, som nu släpps på DVD och alla andra hembiofaciliteter, och med anledning av det fick en del utvalda besöka skeppet och lära sig att fäktas på äkta Narnia-vis. Vem tackar nej till någon sådant? Särkilt jag då, som älskar C S Lewis och Narnia och som alltid tyckt att just denna bok är den bästa av dem alla, om ni ännu inte läst den så gör det asap!

Kolla här liksom, vem skulle inte se lycklig ut när hon fick sitta bredvid snyggingen? Prins Caspian heter i verkligheten Ben Barnes och killen som spelar Eustace heter Will Poulter och de är 29 respektive 18 år gamla. Jag fick göra en kort intervju på bästa Hollywood-manér, fick exakt 5 minuter till mitt förfogande, och då fick alla teater- och filmintresserade barn rådet att ta varje tillfälle i akt och skådespela om de fick chansen, själv var Will Poulter mest ett busfrö som inte tyckte nåt var kul förutom att apa sig framför kameran och se vart det tog honom. De var väldigt artiga och trevliga i alla fall båda två och tja hade jag varit säg 25 hade jag ju fallit på knä och friat till Prins Caspian, på ett rakt och råfeministiskt sätt.

Det där Skeppet Gryningen var väldigt fint, byggt som handelsskepp byggdes på medeltiden, och det gick fint att segla runt på jordens alla farvatten med det. Fast därinne var det iskallt trots att Londonsolen värmde snällt.

Alla dessa plaketter! Dörren bakom Ingrid leder in i kabyssen där vi fick träffa skådespelarna…

Förutom all action runt Narniafilmen och skådisarna och skeppet, så blev dagens andra stora grej mötet med japanska tevestjärnan Hasumi, som iklädd randig kostym tog sig an dagen ihop med sitt teve-team. Han blev otroligt förvånad när jag beklagade det som hänt i Sendai och Fukuchima, han frågade ”vadå? känner ni till Sendai?” och jag sa ja, självklart, tsunamin och kärnkraftverket har varit huvudnyheter hos oss i Sverige sedan det hände, något han inte riktigt förstod… kanske trodde han att vi var ointresserade av Japan i Sverige? Han blev i alla fall glad när jag sa att vi brydde oss otroligt mycket och att vi här i Sverige led med Japan för vad katastrofen gjort med deras land.

Nåväl. Hasumi ville i alla fall gärna ha med Ingrid i sitt teveprogram och därför spelade de guitarrhero ihop, detta guitarrhero extra maffigt då det är med i filmen Gullivers resor där Jack Black spelar jätte i lilleputtarnas land. Också det fick vi pröva på och Ingrid fick till ett riktigt bra samarbete med Hasumi.

Sen något helt annat, när tidvattnet i Themsen drar sig tillbaka kvällstid så kan man plocka snäckor och stenar på stränderna vid tex Butlers Wharf. Lite random, men det tyckte ungarna var kul. Dagtid syns inte denna strand öht då tidvattnet stiger nära två meter!

Hanns med en titt på Towern också.

Kuskade runt på wharfen…

…och på London Bridge…

En iakttagelse från London: Otroligt många som var ute och joggade, jag blev så avis! Londonborna verkar blivit ännu mer bitna av joggingflugan än svenskarna, och tänk att de redan kan springa i kortbyxor. Men nu ska väl våren komma även hit till kalla svearike.

Ha en bra dag allihop!

Vi har packat en liten väska, jag, Ingrid & Daniel, för det blir bara en endaste natt. Vi ska få komma ombord på Narniaskeppet och träffa några av skådespelarna i filmen, det ska bli riktigt spännande. Ute är det vår och igår när jag satt på balkongen fick jag faktiskt färg. Hoppingivande! Kände jag doften av sommar?

Hörni ta hand om er allihop nu denna söndag. Vi ska flyga och flänga lite och landa framåt eftermiddagen, jag återkommer med bilder och rapporter!

Ska bara berätta att jag var på en riktigt rolig 40-årsfest igår, det var fru Emma Hamberg som hade fyllt och höll läckert partaj ihop med sin bästis Silla. Platsen var Konstnärssällskapets festvåning på Smålandsgatan och vilken lokal det är, damerna hade också bullat upp med en underbar liten buffé. Vi var ett gäng författarkompisar som kom, dresscoden var hatt och jag kan säga att samtliga lyckades oerhört bra med sina hattar, för övrigt var samtliga festdeltagare väldigt stiligt klädda. Ja, man får festa så gott man kan när det är oroligt ute i världen, med tanke på att det var supermåne igår också – den lös ödesdigert över Stockholm – tycker jag vi klarade oss oerhört galant.

Kram o tack finaste Emma!

Här står jag i Observatoriemuseets 1700-tals valv ihop med Izabella Fröberg, en av de kanske 70 unga tjejer/kvinnor plus några killar plus några mammor som kom och fyllde de magiska rummen. Stämningen var skön och alla fick varm choklad och fralla och munk, sedan också en härlig goodiebag, allt ordnat fint av Skugge & Co. (Ska ni ha nåt fixat så vänd er till Linda Skugge, hon är effektiviteten personifierad och kan detta med event och logistik!)

Duktiga och braiga Lina Forss bloggar också om mig och Amandas bok, tack för dessa ord Lina! (Lina kommer också med en ungdomsbok i vår, ba så ni vet… och du Lina, ”Kär i kärleken” är så himla bra titel!)

Ja, fylld av glädje är jag idag, denna fredag då det lär ska komma massor med snö, än så länge håller himlen andan… Jag ska ta det lugnt idag efter en hektisk vecka, i väntan på att åka till London på söndag med de två minsta barnen. Skriva några artiklar och putsa manus. Sånt som måste göras.