Att inte riktigt hinna med

October 30, 2010 3 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Något blir lidande, kan jag säga. Något blir alltid lidande när man försöker proppa livet knökfullt med saker. Något spricker och något hänger utanför och något kanske inte riktigt får plats? Jag får alltid frågan “hur hinner du med allting” och jag brukar tycka att den frågan är jättekonstig, jag tänker, ahmen jag hinner väl med det jag behöver och vill. Men sen är det inte riktigt så, för jag vill egentligen hinna med mer än så. Jag skulle vilja göra tusentals fler saker. Till exempel detta med träningen. Om jag hade tiden skulle jag: Klättra i berg mycket mer och åka på äventyrsresor. Jag drömmer om Nordkap och valsafari och sen såklart mina älskade karibiska öar. Jungfruöarna. Polynesien. Jag skulle ta dykarcertifikat. Jag är också galet intresserad av marinbiologi och det var mitt drömyrke när jag var yngre, marionbiolog. Jag skulle vilja vara med ombord på en båt för att stötta forskningen, kanske följa med på en expedition till korallreven. Om jag fick göra om skulle jag plugga något marint. Världshaven är något jag saknar i min vardag.

Mer: Jag skulle skriva fler böcker, andra böcker. Fler reportage. Jag skulle vilja skriva teater. Göra film. Intervjua fler människor. Plugga socialantropologi. Jag skulle vilja forska om sex i ett mer sociokulturellt sammanhang. Mina orgasmstudier har jag fått lägga på hyllan för ett tag (vet inte hur länge).

Mer: Förlossningar. Barnafödande i olika kulturer. Om jag fick göra om igen skulle jag plugga till barnmorska, kanske arbeta ideellt med att sätta upp förlossningssjukhus i något mindre bemedlat land, såsom några modiga kvinnor jag känner har gjort. Jag skulle arbeta med sexualupplysning och mot kvinnlig könsstympning. Information! Detta skulle vara fantastiskt. men man kan inte föda fem barn och sen lämna dem i sticket, hejdå, mamma ska till Afrika nu, ni får laga er egen mat och se till att läxorna blir lästa. Släpa med ungarna? Nej, när de var små fick vi kämpa mot missbruk (fanns inte plats för någon u-landsresa då, utan jag hade ett uland i mitt eget vardgasrum, rent känslomässigt) och nu när kidsen är tonåringar vill de inte. och eftersom jag själv är ett barn som rycktes upp med rötterna när jag var tio, vill jag inte utsätta mina barn för samma sak.

Mer: Våra hus. Ja, de förfaller en smula. Och att städa tar så lång tid. Att ta hand om trädgården är också tidskrävande. Man blir förfärligt trött. Bortsett från detta ska mat lagas och tvätt tvättas. Och så ska företag skötas. Och barn ska tas hand om, de ska ha kläder och pyssel och tröst och kärlek och tusen små saker, som att åka till tandläkaren och sätta in deras månadspeng på kontot och boka tid hos frissan åt dem och sen bara lyssna på deras frågor och försöka svara.

Jag hinner inte städa och hålla fint (har ingen städhjälp) och jag hinner inte alltid laga så bra mat jag skulle vilja och jag orkar inte alltid klä mig snyggt och jag är en ganska kass fru många gånger. Så svart bir, nej, jag hinner faktiskt inte riktigt med “allt” ändå. Fast jag försöker.

Göteborg

October 28, 2010 1 kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Jag sitter på Gothia och bloggar lite. Har just avnjutit räkmacka i baren ihop med Martina Haag och ventilerat författarlivets vedermödor. Vi har avhandlat jobb, barn och relationer. Gothia känns udda så här års, en månad efter bokmässan! Liksom olikt sig. Vi håller utkik efter Ernst Brunner och Mark Levengood och andra litterära personligheter som brukar frottera sig här mässetid, men de lyser med sin frånvaro, de enda vi ser är ett gäng göteborgsdamer klädda i vitt. Har de fest eller? Kanske det… Man vet aldrig. Utanför Liseberg stannar en lång lika vit limmo, ut kliver ett sällskap som ser ut som om de ska gifta sig. En tjej i långklänning, killar i smoking eller frack, man ser inte så bra från 23:e våningen. Men vi ser att hon bär ärmlöst. I kylan! I regnet!

Planet krängde och dängde och vi fick en rejäl luftgrop, kunde man inte stava till “vallning” innan så kan man det nu, både jag och Martina. En nästan näradödenupplevelse. Fast det gick bra. Vi är välbehållna. Framme. Snart ska vi berätta om våra böcker på Åhléns.

PS – apropå nedanstående inlägg, en mkt bra drink är Virgin Mary, med mkt tabasco i! Plus bladselleri. Gud så gott det är med bladselleri! Har inte ätit det på typ fem år. Inte druckit tomatjuice på nästan lika länge. Tomatjuice är en sån periodgrej, man lyckas glömma bort det, men sen när man dricker det inser man hur sjukt gott det är. Och nyttigt! Man kan känna sig glammig och nyttig på en och samma gång. (Bra, eller hur, intresseklubben?).

Kram till er alla.

Träning & bokskrivande

October 28, 2010 6 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Jag har inte sagt många ord om vare sig det ena eller det andra, och ändå är det typ det enda jag gör. Tränar. Och skriver bok. Och tränar. Och skriver bok. Och tränar… En författares liv, mitt i den produktiva perioden, är inte något glamorama. Jag sitter med mitt manus och tragglar, hittar intressanta trådar som jag grottar in mig i. Forskar. Gör research. Det är ett så enormt arbete, och jag är noggrann! Aldrig att någon ska kunna komma efteråt och påpeka att jag slarvat. Man kan ha synpunkter på en massa saker men inte på detta.

Jag är nästan halvvägs nu. Halva fjärde romanen om Cecilia Lund är skriven. Råmanus alltså, ett ord jag börjat använda helt nyligen. Alltså en grund, en bas, som jag sedan petar i. Ingrid skrev förresten en bok igår, en bok om Ingrid, och så kom hon och läste den för mig. Min dotter har alltså debuterat, och det var riktigt bra! Men jag berättade för henne om “råmanus” och att det behöver filas på, att man måste “putsa” bort upprepningar. Så då gick hon och “putsade lite. Hon fattade direkt. Vi låg i soffan och kramades sedan. Fyllda av skrivarglädje.

Men dessförinnan hade jag tränat. Med coach Bruno och ankare Magnus. På Zinkensdamm. Ett riktigt hårt pass bland gula löv och fuktig jord. Det var pass 2 denna vecka, ikväll väntar pass 3. Hade egentligen tänkt 5 pass, men imorgon åker jag till Falun på Bokens dag och sover till fredag, sen kanske det blir träning lördag. Det blir 4 pass i så fall.

I söndags tränade jag backlöpning. Fy fabian, det är tufft, blir inte så många km men desto mer mjölksyra i benen.

Nu ska jag läsa mitt eget råmanus jag äntligen skrivit ut. Det ska bli så spännande! Jag har nämligen inte den blekaste aning vad det handlar om. Jag hoppas det är bra 🙂

Ikväll 18.00 tränar jag i blåsten och leran ihop med mina tappra krigarkamrater J, A och M mfl. Jag längtar.

Ingrid-memo är här!

October 27, 2010 5 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Kostar 100 kronor på tex Barnbokhandeln.com.

Det är väldigt mysigt att spela sitt eget spel. Mysigt och ovant. Så nu funderar jag på om inte Ingridfiguren borde hamna på mugg, bestick, tallrik och handduk? Eller en gullig liten sparkdräkt eller pyjamas? Eller bli kramgo docka? Vad tycker ni?

Höftstretch

October 27, 2010 2 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Jag har ju klagat över min onda höft förut (apropå sjukdomar) och ska berätta, på förekommen anledning, att det blivit mycket bättre, bland annat tack vare era råd om att stretcha höften ordentligt. Har lyssnat och lytt och tänka sig, höften är mycket snällare och fogligare nu. Gör inte alls ont på samma sätt och stretchar jag ännu mer lugnar den sig ordentligt. Så tack och jag rekommenderar verkligen den tekniken. Sidled-stretch av alla de slag.

Medsjukanhörig

October 26, 2010 4 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Från M:

“Förresten så har man aldrig känt sig så “anhörig” som man gör just nu. Fast inte missbruksanhörig utan “medsjuksanhörig, ja du förstår nog vad jag menar…”

SVAR:

Jag förstår precis vad du menar fast jag inte riktigt är i din sits. Har bara snuddat vid detta, med mamma som blev sjuk men det visade sig sen att det var OK ändå mitt i allting… Sen är ju båda mina föräldrar lite småsjuka, sådär som det blir när ålderdomen slår till. (Note to self, begränsa sjukdomsältande när jag själv blir gammal! Tvinga mig själv till att prata om böcker, bio, teater, blommor, fjärilar, sport, sex, sprit, män, kvinnor, politik, kultur, bostäder, bilar, barn, djur, trädgård, mat, datorer, mode, skvaller, choklad, vad som helst utom SJUK-DO-MAR och min egen O-HÄL-SA – som jag tänker bekämpa in i minsta bassilusk).

Men det är klart du blir medsjukanhörig. Klart du yar på dig rädslan och ångesten och sorgen och våndan, klart du drabbas av skuld för att inte göra tillräckligt och vara tillräckligt mycket där, klart du bär tårarna och ledsamheten inom dig, klart du inte vet hur du ska förhålla dig till andra. Klart det påminner om andra anhörigtillstånd där man kastas mellan hopp och förtvivlan, där man pendlar i humör, där man kan bli så less på allting, där man kan bli arg och förtvivlad och samtidigt ska fortsätta leva. Klart det är så. Och vi pratar egentligen särskilt mycket om det heller, vi bär allt detta inom oss, vi tappra små flickor och pojkar som biter ihop tills käkarna håller på att hamna ur led, vi gnisslar våra tänder och ber till gud och förhandlar med djävulen och ser maktlöst på medan saker vi avskyr sker, medan livet far elakt fram med dem vi älskar.

Alla dessa resor. Jag skickar dig mina varmaste sympatier.

Annonsen laddas.

Happy monday

October 25, 2010 4 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Hej alla fina, nu är det soligt trots att morgonen var becksvart och jag knappt orkade släpa mig upp. Någon morgonträning var icke att tänka på 06.15 idag, men jag tänker att jag återhämtar mig från lördagens 2-timmars pass.

Nu har jag suttit och kämpat i flera timmar, slutförberett mig för ett föredrag i afton (de sista grejerna, har ju jobbat länge med detta föredrag som ska hållas för gynekologer på Danderyds sjukhus och jag vill ha bra material att presentera, inget slarv här inte!) så nu tänkte jag kanske belöna mig själv med lite lunch och sen en stunds backlöpning innan jag åker iväg. Luften är skön och solen skiner och det ska bli roligt att föreläsa.

Annars då? Ja, jag vet inte, jag la upp en ny profilbild på Fejan, så jag lägger in den här också, jag tycker att Magnus Jönsson lyckades ta ta en fin bild. I klänning från Pom Pom Parlour (finns också i svart!).

Söndagsregn

October 24, 2010 2 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Glad söndag på er, alla fina, själv har jag haft en helg fylld med träning och städning på landet, förstås missade vi hösten och insåg att Roslagen var ju mitt i vintern, alla mina krukor skulle stoppats in för länge sen, nu var de fulla med snö och två gamla parasoller hade knäckts. Märklig denna blöta snö, flera häckar och syréner låg nere, som om snön blev för tung? Som om naturen tagits på sängen av den förtidiga vintern. Fick en känsla av att istiden är på ingång, ingen global uppvärmning men istället en chockvinter.
Annars har jag tränat, ett tvåtimmarspass igår, i bitande oktoberkyla, med is och snö i gräset och gruset, dubbelpass där jag fick flåsa och flämta och kämpa, men kroppen anpassar sig och klarar mer än vad den tror, jag älskar den här träningen som NMT går ut på. Både med lagandan och alla sköna människor och förstås de där tuffa övningarna. Igår var det dessutom lyx med många tränare, ett så kallat specialpass med mycket intervallträning och styrka.
Nu undrar jag, är det nån som har tips på bra vattentät bralla och jacka man kan ha när man tränar utomhus på vintern? Stod och nöp i en Helly Hansen-byxa i Goretex idag, är det någon som testat denna? Och vad ska man ha för skor, om gympadojjorna blir för kalla, för hala, för fel? Man ska kunna springa och göra massa övningar i de här kläderna, de får inte vara stela. Tips någon?
Vantarna jag köpte blev dygnsura. Så mycket för den funktionaliteten (#400 kr#).

Nu blir det middag hemma hos äldste sonen. Blåbärspaj och mys. Många kramar, vi hörs imorgon! På agendan för måndagen: Föreläsning för gynekologer på Danderyds sjukhus.

Måste bara dela med mig av gruppfoto från gårdagens träning. Detta är taget EFTER träningen. Undertecknad i främre raden, knästående, 3:a fr v, med svart toppluva och glatt humör trots vissa näradödenkänningar i uppförsbackarna, och på hemvägen… 🙂

Minnenas kavalkad

October 22, 2010 2 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Igårkväll var det dags för Café Opera-partaj, 30-årsjubileum, jag drog på mig den lilla svarta och Robban tog smoking som dresskoden påbjöd och så satte vi oss i bilen och brummade iväg, sobert och städat. Och vilket partaj, ALLA var där samt att Ace of Base spelade, vilket gav mig nåt slags chock, alla de gamla låtarna men två nya sångerskor, medan männen var desamma, jaja, tiden går men gossarna består, hursom var nostalgifaktorn hög. Caféet var klätt i guldglittrande skrud och alla var underbart stiliga, det är något med smoking som gör att allt känns så där Pet Shop Boysaktigt, som en glittrande bal på slottet, det blev en fantastisk kontrast till min ensamma torsdag då jag kommit loss ordentligt med romanen och tuffar nu på mot halvlek i skrivandet, halvlek är runt 200 sidor råmanus, det går bra, det är spännande, det känns kul men det är också svårt och tufft, ingen ska tro det är lätt att skriva långa böcker med trasslig handling och många olika karaktärer, att man bara snyter det ur näsan, folk har så mycket åsikter och tycker ditten och datten men jag säger bara, OM det vore så enkelt skulle ju vem som helst fixa det men det gör ju inte vemsomhelst, kanske främst för att det faktiskt krävs en sinnessjuk disciplin att slutföra ett manus, att mata på, att slita, att kämpa, att inte ge upp fast motståndet tornar upp sig och svetten lackar.

Nåväl. Jag frigjorde mig från manusets grepp och dansade och tjoade och tjimmade och kom hem vid 01, helt ledbruten, höll på att inte vakna imorse och tänkte då, alla de som dricker sprit, herregud, hur orkar de, hur kan de, hur pallar deras kroppar? Jag som har bra kondis och är stark, jag står och dansar på höga klackar och har superkul men dricker bara en läsk plus en alkoholfri Mai Tai, och ändå är det som att jag har värsta tonårsbakfyllan, hela kroppen värker. (Fick smälla i mig en saftig biff med pommes i sällskap med sköna Ann Söderlund för att kurera mig men är inte helt på banan, oh nej.)

Jag vill springa och hoppa och känna mig PIGG men känner mig bara halvdöd även om jag är glad för den roliga kvällen igår, bland annat fick jag krama och språka med häftiga Arja Saijonmaa och den coola PT och nordiska mästaren i fitness SheilaZeinali Bengtsson.

Men nu ska det bli ordning på torpet, jag ska hämta en dotter och åka simma 1000 meter och sen ta en rivig bastu på det innan vi begår fredag med soffa och godis.

Önskar er en underbar kväll!

Vem är jag?

October 21, 2010 2 kommentarer
Allmänt

Annonsen laddas.

Ibland, torsdagsibland, hamnar jag i såna där funderingar, tankar kring jaget, det är sånt en självupptagen (ni hör ordet: SJÄLV-UPPTAGEN, upptagen av självet) författare kan ägna sig åt. Är det när karaktärerna äter sig in i (det limbiska, skitsamma om jag väljer fel ord nu men jag känner för just detta, limboaktiga, limbida, limbobimbobetonade) systemet? Är det när jag blir ett med dåren, hon som mår dåligt, hon som fumlar runt i livets grå rum på jakt efter en borttappad bit av sin identitet, den hon trodde hon skulle finna genom moderskapet? (Det är en påhittekvinna jag talar om nu, en påhittekvinna i vilken vi dock alla kan spegla oss om vi vill.) Är det när natten faller och jag snart ska sätta en gräns mellan mitt mjukisbyxklädda väsen och den där Andra, hon som glider in i en tajt klänning och kindpussas på fest? Ja, det är nog då, nånstans mellan spisen och köttbullarna och sedan storstadstempot och partypulsen, nånstans däremellan där liven krockar, nånstans där frågar jag mig, is there all there is eller Är Detta Mitt För Alltid och ja, jag är så glad för varje minut av det.

Men ändå. Ändå undrar jag, är jag eremiten eller är jag den sociala svampen, är jag den vänliga eller den udda, är jag musen eller musan, den pratsamma eller den ihopknäppta? Ibland får jag ingen rätsida på mina sidor, de ligger och slåss med varandra, livet fylls på och hinns inte med, det är för många tvära kast på en och samma gång. För många beslut och för många förändringar, för många tankar och för många plikter, för många saker som ska hinnas med och ännu fler som aldrig räcker till.

Så vem är jag? Vart är jag på väg? Vem är du? Vad vill vi varandra?

Jo, men jaget och mig närstående fenomen har nog slutit något slags fred nu, liksom jag och höften. När vi tröttnat på att kriga. Den Kloke Mannen sa så också, ni har växt upp barn, plötsligt, efter sommarens stormar och häftiga skyfall står vi inför varandra, avklädda på nytt, vi ser varandra med nya ögon. Vi väljer varandra åter, efter så många år. Och jag undrar stilla vem jag är, inte bara i mina egna ögon utan också i dina.

Annonsen laddas.

Min borderlineälskare Amsterdam

April 22, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Amsterdam är en älskare i raden, en rätt ödmjuk en som samtidigt kan anta de märkligaste skepnader och bjuder både pittoreska vyer och samtidigt känslomässiga utmaningar. Smeker så ljuvligt och slår så hårt.

Åh Amsterdam. Du är en sån ombytlig jävel. Kärleken du ger är beroendeframkallande men samtidigt förvirrar du mig. Hur gör du? Och varför?

Du retas med en hand full av underbara kullerstensgator och hus i tegel och tulpaner och barn i manchesterbrallor i cykelkärror, små caféer intill kanalerna och husbåtar med sköna soffor att hänga i. Amsterdam! Du förför min själ och vaggar in mig i ett skönt continentalt mood där jag ser mig själv iförd träskor, bakandes surdegsbröd i någon nyrenoverad väderkvarn. Kanalerna, de där vindlande vattenfyllda dikena där sparrisen växer intill  i sina sandiga bankar. De där högresta människorna med vackra anletsdrag som pratar så himmelskt märkligt. Kroketter och indonesisk soya. Blomsterhav och korsvirkeshus. Ostindienfarare och blåvitt porslin.

Jag klär av mig för dina ögon, Amsterdam, vill vara naken och rusig med dig. Kyss mig, din luffare. Lägg dina erfarna händer på mina höfter, gunga mig till stjärnsmällar likt vågorna som slickar den Flygande Holländarens skorv. Sov med mig. Ledsaga mig genom den fuktiga natten, låt månskärvan lysa över oss. Ditt ansikte på kudden, skäggstubben, ögonlocken som är tunna trots dina maskulina drag. Du tar tag i mig med din arm, drar mig intill.

Underbara sköna sensuella Amsterdam, ge mig mer. Men mitt i natten vaknar du plötsligt och vilddjuret inom dig blottar tänderna.

Med ens är smekningen brutal, hårdhänt. Du far över min kropp med en hänsynslöshet jag inte kunnat förutspå. Det är de andra, kvinnorna i Red Light district, alla de där kropparna som ålar bakom sina glasrutor, dränkta i det rödrosa ljuset som barmhärtigt photoshoppar kurvorna intill perfektion. Det är de där ögonen, så vackra och ändå så hårda, munnarna som ler men som förblir slutna. De långa benen, rumporna, brösten. De spelar en roll, men du är deras värd, Amsterdam, de finns där, de drar för skynket, säljer sin kropp. Vad händer med alla dessa flickor, vem äger dem, varför har de valt som de gjort? En av alla de tusentals män som passerar går in, förhandlar om pris. Det är svårt att inte föreställa sig vad som händer sedan, bakom det fördragna skynket, bara några meter bort. Du gör illa mig nu, Amsterdam. Du har lockat hit mig men när jag ställer en fråga skrattar du mig bara rått i ansiktet.

Hon är en annan av dina undersåtar, kvinnan i coffeeshoppen som lägger fram menyn med knarket. Hon säljer hela spektrat av sinnesförändrande substanser, precis som så många av alla hennes kollegor. Skolflickorna går in, köper ett rus. Proffspundaren tänder på. Cannabisdimman ligger tung och det är så normalt, så normalt det du gör med mig, den där smekningen som övergår i strypgrepp. Jag ligger på kullerstenen och blöder, jag andas knappt, jag är naken och värnlös inför dig, Amsterdam. Du gör som du vill med mig.

 Morgonen efter är du idel sol. Båtarna som åker över kanalerna. Alla de små butikerna med söta små klänningar. Du bjuder mig frukost, färskpressad juice. Du ler. Håret är tillrättalagt och barnen leker på gatorna. De målar med kritor, hoppar hage. Din kyss smakar mynta och kanel, din andedräkt bär inte ett spår av nattens fylla. Så frisk du ser ut! Så levande och intressant. Jag glömmer bort. Jag väljer att blunda. För dina fingertoppar mot min kind gör mig lycklig. 

Jag älskar dig, viskar du.

Amsterdam.

Som sann borderlineälskare fyller du mig med passion.

Men den är inte enbart ljus.

Bakom nästa tulpanodling lurar ett mörker.

Nattsländan!

April 19, 2013 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

I dag kan jag äntligen publicera omslaget till “Nattsländan” som är den sjätte romanen i serien om Cecilia Lund. Den kommer ut 19:e juni 2013. Varsågod, här kommer också baksidestexten på boken.
När Cecilia vaknar upp på sjukhuset efter en mindre hjärtinfarkt vet hon med isande visshet att hennes liv måste förändras. Det känns omöjligt att gå vidare i äktenskapet, drömmen om en familj som håller ihop för alltid går i kras.

Även för systern Susanna väntar dramatiska förändringar och härigenom svetsas systrarna samman mer än någonsin. Susanna visar oväntad handlingskraft trots att hon ställs inför sin tuffaste utmaning. Medan Cecilia kämpar med att komma på fötter och hitta ny balans i livet försöker hon också komma tillbaka i sin yrkesroll. Hon återgår till arbetet på förlossnings- kliniken samtidigt som avdelningen drabbas av ett hårt slag: chefsbarnmorskan Tatiana försvinner spårlöst. Cecilia borde förstås lämna ärendet åt polisen, men kan inte låta bli att engagera sig. Långsamt går sanningen upp för henne – och den är mer skrämmande än någon kunnat tro.

Nattsländan är den sjätte romanen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. De fem tidigare heter Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan och Modershjärtat.

 

Trevlig helg!

Jag vet vad du gjorde förra sommaren

April 18, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Själv poserade jag lite snyggt så där utanför sommarhuset. Sommarskrivbordet var tillfixat så att jag kunde slå mig ner där och reflektera över litteraturens underbara värld. Håret var långt och ljust. Solen värmde så pass att en tunn klänning passade som klädsel. Jag håller i en AA-bok. Och i min egen drömfångare. Skrivboken som fylls med idéer om vad som ska hamna i böcker. Ett moodboard över skrivandet. Jag har världens bästa jobb. Jag får betalt för att fantisera och skapa en låtsasvärld. Barndomens dockhuslek har blivit ett yrke. Jag flyttar mina små karaktärer dit jag vill. Jag leker med dem. Bestämmer över liv och död.

Jag övar mig på att leva i nuet. På att stanna upp i ögonblicken och tycka om dem. Det är inte alltid lätt. Jag har en tendens att dröja kvar vid det som varit. Vid att blicka framåt. Fantisera. Och det är inget fel i det. Problem blir det när man gräver ner sig i gamla oförrätter, när sinnet snöar in på vad som kunde ha varit. När man ångrar för mycket. Det där ångrandet, det är så energidränerande. Det tjänar noll till. Man ska absolut lära av sina misstag, men att bara sparka på sig själv är sällan konstruktivt.

Jag är optimist. Optimismen i mig har dock många gånger lett till att jag blivit besviken. Som liten byggde jag alltid upp luftslott, hade orimliga förväntningar. Trodde att allt skulle bli fantastiskt! besvikelsen kom alltid som ett brev på posten. Det jag hade föreställt mig överensstämde sällan med verkligheten. Har sen dess lärt mig att något sänka förväntningarna. Lyckas inte helt men jobbar på det.

Men jag är också östeuropé. Och som sådan är jag misstänksam. Mixen av att ha illusioner om hur grymt allt kommer bli och samtidigt vara skeptisk mot folks avsikter/budskap är inte alltid lätt.

Nåväl. Jag ska inte skriva så mycket mer. Jag publicerade denna sommarbild i dag eftersom sommaren känns vanvettigt avlägsen just den här regniga dagen. men optimisten i mig säger att den kommer snart. Den vill inte lyssna på skeptikern som envisas med att hävda att vi går en ny istid till mötes.

Puss på er.

 

Kärleken och döden har samma färg

April 18, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Läser att författaren, kritikern och filosofen Thomas Anderberg gått bort. Han har skrivit en fantastisk text om själen som är vacker på det där klarsynta vemodiga och genomkloka sättet. Läs den! Och stanna upp en stund. Reflektera.

Memento mori. Kom ihåg att du ska dö. De där dagarna du klagat på och minuterna du avskytt, de kommer aldrig mer tillbaka. Ögonblicket du äger är nu. Gårdagen måste du släppa.

Att förlåta är att ge upp hoppet om en bättre eller annorlunda gårdag.

Morgondagen vet du heller ingenting om. Det tjänar ingenting till att oroa sig. Det är ingen idé att bygga katastrofvisioner eller låta rädslan växa. Det blir som det blir. Det blir alltid bara som det blir.

Inte heller kan du påverka andra människor dit du vill. De går sin egen väg. Jag ser så många medberoende som hotar och gråter, som vädjar och lovar, som kontrollerar och lider. Bindningar till personer med missbruk gör ont, skadar oss själva men även dem som är sjuka. Ändå trillar vi dit hela tiden,  tror att vi genom våra handlingar kan styra andras beteenden. Ger oombedda råd. Blir frustrerade när råden inte följs. Fyller våra liv med “borden”. Så oklok är människan. Denna lilla lilla insekt som kryper runt på planeten jorden.

I dag lyssnar jag på Aden.

Kärleken och döden har samma färg: Röd. Franskt, tungt, lika regnvått som himlen. Men ändå fint.

Livet är kanske inte alltid bra. Men det är det enda du har.

 

Angelique, Angelique

April 16, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

En väldigt duktig tatuerare är hon, Angelique Houtkamp.

Kanske åker jag och besöker henne snart.

Medberoende-måndag

April 15, 2013 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Jag har kämpat med mitt medberoende i många år och det har varit en brokig resa, ibland upp och ibland ner. Det tål att fundera över vad som lett en till den man blev, även om det egentligen är oväsentligt… Eftersom svaret är komplext och aldrig kommer att lämna en helt tillfredsställd. Kontentan är att jag pga medberoendet många gånger gått ganska hårt åt mig själv. Inte varit snäll helt enkelt. Utan dömt mig hårt. Skällt ut och ondgjort mig och sparkat.

Medberoendemänniskor ställer oerhört hårda krav på sig själva. Man måste vara bättre än perfekt för att duga. Man sätter andra individer i centrum för sitt liv utan att bry sig om sig själv. Man går all in med känslor och försöker styra och kontrollera. Eftersom detta aldrig kan lyckas blir resultatet frustration och harm. I förlängningen blir den medberoende deprimerad eller destruktiv.

Jag har läst Melodie Beattie “Bli fri från ditt medberoende” förr, började på 2000-talet, då när det svängde som värst. Ska erkänna att jag på den tiden inte till fullo kunde ta in vad hon skrev. Jag var kanske fönekande… Det gjorde för ont att erkänna att jag kvaddade mitt eget liv.

Jag tog upp boken i går igen. Och nu kan jag verkligen se vad Melodie menar. Medberoendet utgår inte enbart från andra människors missbruk/sjukdom/destruktivitet, även om det är en bra grogrund. Medberoendet är ett virus som smittar dig och biter sig sedan fast. men det finns hopp. det är inte lätt men det är enkelt att bli fri. Dockär det ett livslångt engagemang. Vi som är lite kvaddade, vi måste anstränga oss lite extra för att kunna släppa taget. För att hitta lycka i det lilla. För att göra upp med kontrollbehovet som kontrollerar oss.

I dag kan jag andas lite lättare.

I dag är ännu en dag då jag tar ett steg i rätt riktning.

En mycket användbar bok.

Slöa söndag

April 14, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Sturekatten är här och spinner sin sång i lakanen.

Det är svårt att ta sig för nånting men det finns en del “borden”:

 

Borde läsa klart korrekturet på den här. Del 6 om Cecilia Lund som kommer ut 19:e juni. Snart ska den i tryck!

Borde klä på mig.

Borde äta frukost/lunch.

Borde gå ut i solen.

Borde bädda.

Borde tvätta.

Borde skjutsa dotter.

Borde städa.

Borde betala nån räkning.

Borde styra upp söndagsmiddag.

Äh tror jag går o drar täcket över huvet. Det är trots allt söndag.

Kyssar och choklad

April 12, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Finns några saker jag behöver idag:

Kyssar.

Och choklad.

Ilska och harm=orsak till sjukdom

April 12, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Är du en sur kontrollerande typ som lätt exploderar i arga haranger när kön ringlar långsam och lång eller när nån snor din parkeringsplats framför näsan på dig?

Då kan jag berätta för dig att du troligen kommer drabbas av sjukdom och dö i förtid. Typ hjärt-kärlproblem… Man har faktiskt forskat på detta och sett att ilska och uppstressade argsintheter är en av de största skälen till att man kolar vippen i förtid.

Att skratta däremot gör dig frisk. Negativa känslor kan vägas upp genom att du asgarvar. Tittar du på en deppig film blir du ledsen och stressad men en komedi som får dig att bli glad återställer nivåerna i kroppen.

Don’t worry – be happy!