
Västerstrandskyrkan i Karlstad, byggd anno 1978.
Jag blev så lugn i mitt lilla hjärta när jag satt i Västerstrandskyrkan i kväll och hörde psalmen sjungas. Som om Gud klev ner och klappade mig på huvudet. Och jag frågade mig, varför går jag inte i kyrkan oftare? Men jag blir äldre och kyrkan lockar. Jag kommer att gå i kyrkan mer. Jag är född i en ateistisk familj, utan någon direkt kontakt med Gud, men Guds rum lockar mig på något sätt, det andliga gör mig hel.
Och det är ingen fejk-Gud jag pratar om utan världsalltet. Den privata upplevelsen som ryms i var och en av oss, i varje liten själ.
Sen höll jag mitt föredrag mellan 19.30-21 och det gick så snabbt och orden kom så enkelt. Jag är så glad för alla som lyssnade.
Sen sa jag det högt också, wow vilka fina präster jag träffade i kväll. Unga, söta, leende. De kan få mig att komma till kyrkan. Karolin o hennes kollega, det är den nya generationens kyrkfolk, jag blir så inspirerad. Nu är jag trött. Vilken skojig dag det har varit, rockigt värre, sånt där gör alltid gott i min rastlösa själ.