När jag kom hem från författarmiddan – som var underbar!! – kl 02 i natt, fick jag höra att jag var med i humorprogrammet Solsidan. Hahaha!! Det var banne mig det roligaste jag hört på år o dag. Barnen här hemma hade skrockat glatt i tevesoffan.

Fan det är stort. Att bli skämtad om av Johan Rheborg och Josefine Bornebusch. Jag tror inte att ni hajar hur stort det är. Det är knappt jag fattar det själv.

Läser om min favvo-modell Gisele BUndchen, som fick en gosse den 8 december 2009. Att hon födde hemma, i badkaret! Way to go, Gisele, du följer mamma Kat i spåren.

De badkarsfödda blir extra finemang med grädde på toppen.

Själv har jag bara pallat föda i badkaret en enda gång, men det var coolt. Hade jag haft en förlossningspool hade jag nog fött där en gång till. Som det blev nu blev det bara en vattenfödsel men jag är glad att ha med mig den i bagaget. Grattis Gisele! Kanske vi hemfödare kan få en riktigt apsnygg taleskvinna. Ja, och så Pamela Andersson förstås…

MIn nya roman växer o expanderar och först nu fattar jag vad de där karaktärerna har för sig! Eureka! Jag har fått klottra ner allt på en lapp i bilen, och i helgen ska jag stoppa in dessa trådar i det stora manuset. Men hörni NU känns det riktigt bra. Riktigt, riktigt bra. Och det bästa är att min lilla love-affair med boken får fortgå ett tag till. Yuppie! Nu – middag….

I gÃ¥r kväll sÃ¥g vi den näst sista föreställningen av Coppélia pÃ¥ Operan, baletten ges ikväll för sista gÃ¥ngen. Hörde att Operan befinner sig i en ekonomisk kris och det är riktigt sorgligt när man tittar upp i Operahusets vackra tak och när man verkligen känner historien i de där väggarna, det är nÃ¥got väldigt speciellt med denna byggnad och dess mättnad av kultur… SÃ¥ hur ska man fÃ¥ folk att gÃ¥ pÃ¥ Operan? Hur ska de rädda kulturarvet? Det är ju dyrt, sÃ¥klart, att gÃ¥ dit, man gör kanske det en gÃ¥ng per Ã¥r… I gÃ¥r tog vi med Ingrid, hon har varit pÃ¥ Operan en gÃ¥ng tidigare och dÃ¥ var det Pippi LÃ¥ngstrump, vi satt högst upp dÃ¥ och sÃ¥g rätt dÃ¥ligt. I gÃ¥r satt vi pÃ¥ andra raden och det är fint, man ser bra…. Fast 3 akter vart för lÃ¥ngt för en kvällstrött Ã¥ttaÃ¥ring, hon somnade efter andra akten. I morse fick det bli sovmorgon och sen ankomst till skolan. Vad gör man inte för kulturen, sÃ¥ säg?

Det var en fantastisk balett, oerhört bra. För en strÃ¥lande upplevelse kan jag verkligen rekommendera detta, inklusive ett besök i Opera-kaféet i pausen, själv avstod jag mitt sockerlöfte och festade till det med en citronmarängpaj. För att trösta mig med tanke pÃ¥ all gräslig snö och det faktum att jag gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng kör fast med bilen i drivorna…

Dessa don göre sig icke besvär i en snödriva.

Jag ska försöka bana mig ut genom snövallarna i afton. Det vankas författarmiddag hos en mkt välkänd dam, ihop med en bunt andra välkända populära författar-damer… Men jag kommer icke kunna dra på mig mina high-heels, utan får vackert ta med dem i en väska för att svida om därborta.

Det är galet vad mycket snö det är överallt här! Vallar och åter vallar, skyhöga snöberg som skymmer sikten! Alla ni som befinner er i värmen kan andas ut. Min granne kom just hem från Koh Lanta, hon grät och svor medan hon snubblade över snön.

Gud, jag står snart inte ut. Minus 12 är det också. Jag har panik nu.

Men ikväll ska jag dra på mig en liten klänning, packa de höga klackarna i en kassa och åka på middag. Sitta o skvallra med andra författarkollegor, det ska bli så himla nice.

Vad är det med alla dessa högt uppsatta chefer och andra maktmän? Man undrar hur deras föräldrar uppfostrat dem. Alla dessa jävla psykopater! Men kanske man inte kan skylla enbart på att de är sjuka i huvudet… Vad ska man skylla på då?

Det piskade rätt duktigt i fejset när jag strävade bort mot Drottningholm, men det gick fint. Nu fryser jag, trots en liter hett te. Men det är skönt, ibland älskar jag den där självplågan som det innebär att marschera en mil i Barna från Frostmofjället-mood.

Fick detta fina mejl:

Hej!

Vill bara skriva och tacka för min nyfunna läslust! Jag har läst mycket, mycket i mina dagar men tappade läslusten och orken med småbarnslivet och ett krävande arbetsliv som grundskollärare. När jag tog upp Bedragen kunde kag inte lägga den ifrån mig, min man fick ordna med allt medan jag läste. Nu har jag beställt fler böcker (bland annat av dig) och ska använda en del av min fritid till att läsa igen.

Lycka till med författarskapet, jag ser fram emot att läsa fler äventyr med bla Cecilia…

SVAR:

Hej, tack för mejlet! Gud vad roligt att jag fick igång din läslust! Sådana här mejl gör att man orkar fortsätta skriva böcker, ska jag avslöja!

Många kramar!

/Katerina

Jag är för embryoadoptioner. Varför ska de där stackars befruktade sakerna ligga i någon frys och mögla, när de istället kan bli finfina bebisar hos någon ofrivilligt barnlös? Birgitta Ohlsson, fp, är FÖR. Bra Birgitta!

Tycker att Yvonne Hirdmans nya bok ”Den röda grevinnan” verkar otroligt spännande! Jag gillar den typen av böcker, som handlar om riktiga människors öden. Jag har själv en hel del sånt att skriva om och tror det kan bli mitt nya projekt när jag är klar med Cecilia Lund.

Jag har själv ett förflutet i Ryssland och släktingar som dött i krig, bland annat… generaler och vanliga meniga. En dag ska jag ta itu med det. När jag blir lite äldre och lite mindre rastlös. Fast att skriva historiskt är också ett slags action. (Vet bara inte hur jag ska orka besöka koncentrationsläger… där också en bit av min historia vilar. Usch.)

Nåväl. Yvonne Hirdman blev väldigt intressant intervjuad i helgen av Karin Thunberg i SvD. Läs gärna intervjun! Länk här nedan.