Nu har jag lånat Jacobs dator, eftersom min sprillans nya kraschade igår och jag tvingades lämna in den. Samtidigt som jag står inne på datorfirman ringer min mobil, det är min son Daniels nummer… jag ringer upp efter 5 minuter men det är inte han som svarar utan hans kompis mamma. ”Daniel har skadat sig”.
Jag står mitt i city, rusaningstrafik, min braiga dag bara rasar ihop, jag slänger mig i bilen, de har åkt till akuten, jag får en resumé, deras hund har dragit omkull Daniel och Daniel har slagit sönder ansiktet… jag rusar in på närakuten och är beredd på det värsta, Daniel ligger på en brits och en sköterska rengör hans mun, han får en remiss till Astrid Lindgren. Hans mun är helt trasig och näsan svullen och han har blött massor och det ser ut som om han fått ett baseballträ i ansiktet, han fryser och är chockad, vi får komma in till kirurgen. Han är så tapper, han får två sprutor i läppen, sen måste han rengöras, de gnuggar bort grus från hans trasiga mun med tandborste bland annat…. sen blir det korsstygn, 4 stycken, i nederläppen. Jättesnäll ung kvinnlig läkare och jättesnäll personal öht.
Sen åker vi hem, allt är kaos, Ludvig har tack o lov lagat mat, jag har lyckats rädda texter från kraschade datorn, det bara snurrar i huvudet på mig, jag känner så här att jag inte har några marginaler, lägger mig med Daniel och kramar honom och sjunger sånger för honom tills han somnar.
Nu har vi fått remiss till Eastman och tandläkare kl 14, framtanden är trasig och gör ont.
Daniel kan inte äta något pga sin trasiga mun, det är bara dricksyoghurt och blåbärssoppa i flaska med pip.
Men på den ljusa sidan, barn har bra läkkött, det kommer ordna sig detta.