Nu är vi hemma i Stockholm igen, tvättmaskin laddad med leriga/svettiga kläder och lugnet har lagt sig. Jag brände på, regnet piskade hela vägen, men inte ens vätan kunde förta intrycken av vackra Dalarna. Sommar-Dalarna är ju så fint! I Vansbri mindes vi vår Vansbro-simning för några år sen och tänkte att vi kanske borde göra om det 2010? Känner mig riktigt sugen…

Nåväl. Tillbaka på vår gata. Ikväll blir det soffa och slappning, har fått lite ont i knät. Men imorgon ska jag powervandra över broarna, min älsklingspromenad här i stan.

Som sista bild från vår fjälltripp måste jag lägga upp denna, han är ju faktiskt fullkomligt livsfarlig min kära man. Ja han åkte upp på den där väggen inte bara en utan flera gånger, jag kunde kanske ha fått bättre bilder men det blev inte så. Jag får vara glad för denna dokumentation.

Regnet duggar men fjället är vackert. Lervälling i cykelspåren beror på vätan… Nu ska jag köpa hjortronsylt och ta med hem. Home sweet home, det blir loppis på vägen, vi såg massor på vägen genom Dalarna!

Maken är jämt så stylish. Själv sjavar jag runt på fjället utan vare sig mascara eller någon vidare genomtänkt outfit men maken är minsann Homme Vogue-snygg om han så ska vada genom en lergöl. Vad ser han hos mig? Vi är ganska omaka tror jag. Vad gäller chic-stajlingen. På riktigt jag skulle nog kunna leva mitt liv som en skitig bondmora med lort under naglarna. Medan maken ogillar att gå orakad.

Som sagt det är han som tar tid på sig framför spegeln när vi ska gå. Jag raggarduschar lite lätt och slänger på mig nån trasa, sen står jag och slår rastlöst med bilnycklarna mot väggen.

Å andra sidan ska man väl vara tacksam för att man har en man som doftar gott. Och som ser stilig ut.

Söner. Söner är så himla mysiga. Ofta kommer en av dem och sticker sin lilla labb i min och vill gå hand i hand… inte 14-åringen, men väl 12-åringen och 10-åringen. Och de kramas gärna. (14-åringen ibland, 20-åringen också, rätt söta faktiskt kan de säger med lite skrovlig röst ”Älskar dig mamma”).

Jag älskar mina söner väldigt mycket. Väldigt, väldigt mycket.

Här står vi vid infarten till Trollskogen. Trollskogen ser helt annorlunda ut sommartid. Trollens fäbod med tandtrollen är nästan en psykedelisk upplevelse. När de hoar ”goooooooooodiiis” bland granarna känns det som om man har röster i skallen….

Det bästa med fjällvandring alla årstider är att allt smakar så himla gott. Allt man äter är typ det godaste man nånsin ätit. Det känns som att inget smakar så gott som det man äter efter att ha andats fjäll-luft och gått upp o ner för branta backar… därför blev det 2 våfflor för undertecknad.

Idag är det en mulen dag med regn… men när vi klev upp på toppen av fjället i Hundfjället kom solen. och lite vind. Det blåste friskt och skönt, särskilt sen vi kämpat oss uppför berget. Det är en 3 km runda inklusive Trollskogen som man får på nervägen. Trollen är glada även sommartid! Och det finns våfflor i våffelstugan.

Vad hittar vi inte på under fjällsemestern? Bäversafari, det låter väl saftigt? Jag blir helt glad när jag tänker på det. Sen fick jag lite panik när det visade sig vara 9 km i Västerdalsälven… men men, tanken på snygga arm-mukkler fick mig på banan.

Innan vi satte oss i kanoterna fick vi veta en massa spännande fakta om vattengrisen bävern. Jag är ju lite förtjust i detta simmmande djur… Kanske för att den känd tjeckiske ungdomsförfattaren Jaroslav Foglar gjorde dem kända genom sin bok ”Pojkarna vid bäverfloden”, jaja min översättning är inget vidare… Guiden Andreas förtäljde att bävrarna får 2-3 ungar per år. Och att de har tre rum i sina bon. Plus att de plaskar med svansen när fara närmar sig. Och att de har inbyggda simglasögon. (Ett slags genomskinligt membran de fäller ner över ögonen när de dyker.) Och de kan hålla andan i 20 minuter.

Den som sitter bak i kanoten är ”kapten” och styr. Att ”styra” en småtrött 12-åring visade sig vara allt annat än lätt. (Innan bäversafarin tvingade jag honom att gå med mig upp på fjället, hela vägen till sittliftens avstigning.)

Kvällen var som en saga. Utom på ett ställe. I vår kanot. Ömsom tvingades jag väsa order, ömsom bråkade David och Ingrid. 9 km paddling mellan klockan 19-21 UTAN middag. MIddag blev det sen… När han paddlat klart )