Hur är det nu igen, hur står det till med feminismen? Hur mår vår kära lilla rörelse? Fortfarande finns det vanföreställningar om att feminister vill grilla alla män levande och äta dem med senap på i nåt gammalt bröd. Att feminister är bittra, håriga gummor med vårtor på näsan. Att feminister är torrbollar och humorbefriade och förvirrade och ONDA. Ja, oj vad vissa män – och kvinnor – är rädda för feminister, som de ger skulden för all ondska i världen.
Jag blir så trött på de där nidbilderna och schablonerna och framför allt på hur man försöker begränsa människor, förminska dem, stoppa dem i fack. Är feminister lika med FULA människor? Människor som inte bryr sig om sitt utseende? Jag kan säga så här, för mig är feminism en självklarhet. Feminist, humanist. Någon som kämpar för att bygga bort onödiga orättvisor kopplade till kön. INte att ta bort olikteterna i våra individuella personligheter, utan snarare för att försöka göra livet mer rättvist på alla håll. Bara för att man har en snopp ska man inte automatiskt tjäna mer pengar. Bara för att man har en snippa ska man inte automatiskt tjäna mindre pengar. Typ så.
Men det där med utseendet? Jag behöver inte strunta i att raka min bikinilinje bara för att jag är feminist. Jag kan klä mig ubersexigt och spela ut alla mina kvinnliga yttre markörer om jag känner för det. Jag kan bejaka rosa, glitter, höga klackar och paletter om det passar mig. Dessa prylar är inte mindre värda bara för att de omhuldas av kvinnor! Det är nånstans här vi går fel, i tron att lika rätt innebär unisex i klädsel, unisex i sexet, unisex hela vägen i allt vi gör, hur vi ser ut. När blev det så förvirrat? Tyvärr tror jag att människor är mer ytliga än de vill låssas eftersom just ytan styr oss så mycket,
Feminister är inga skägghäxor som äter grillade män i en grotta. Men bakåtsträvarna vill gärna skapa denna bild av feminismen, för att ge oss badwill, för att göra människor rädda för sann demokrati. Det är jävligt sorgligt. Gå inte på det.