Snart kommer den här boken, en antologi lagom till Mors Dag… jag skriver om min egen mamma där. Saxat ur min text om mamma:

*

*

Mamma, med dig kan jag för några dyrbara sekunder fortfarande förvandlas till en liten gnällig treåring, en barnunge som stampar med foten i golvet och som trots det blir kramad och kysst och försäkrad om att den är underbar, trots allt. ”Vad gamla våra barn börjar bli” säger du och skrattar. Och det är sant, dina barn är vuxna nu och åldras, och det är fullkomligt galet hur rasande fort allting har gått.
Käraste mamma, du är min allra bästa vän, min fanclub och min coach, min egen privata psykolog och en jourhavande medmänniska. Du är min tisslande väninna och min präktiga storasyster. Du är smakråd, psykolog, kock och barnvakt allt-i-allo. Redaktör, översättare och ambassadör. Världens bästa mormor. Dessutom lärare i ryska åt min äldsta son. Och bollplank när det handlar om både stort och smått här i livet. Vad vore jag utan dig? Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att det var just du som födde mig till den här världen. Och så länge det går vill jag hålla din hand. Hur gammal jag än blir.

*

*

Det blev plättar för Ingrid. Hon har ingen feber men är täppt i näsan och klagar på halsont. Hon är pigg och äter gärna plättar Men till skolan går hon icke. I stället friseras dockor och spelas dator, hon älskar Bollibompa-webben.

Själv satt jag och tittade på gamla kort, från när killarna var 2-3 år, herregud vad tiden har gått fort. Mina bebisar! Nu är de så STORA…

Har ni läst om lilla André som inte får komma till Sverige från Ukraina? Hans föräldrar anlitade en surrogatmamma för att få barn. Pappan är biologisk (lämnade sin sädesvätska), mamman är surrogat. Men svenska myndigheter tycker inte att Andrés tillblivelse är korrekt. Nu får han inte komma hem. Vad tycker ni? Jag tycker vi borde ha lite modernare lagar. Jag är FÖR surrogatmammor. Det är ju 2009 för guds skull.

Måste bara berätta att vi fått in nya klänningar på Pom Pom (PUB plan 03), bland annat denna underbara pudersak. Den är galet fin på! Det har också kommit in en supersnygg med körsbär på, och en rutig, jag kanske måste dit och plåta och lägga upp så ni får se. De här klänningarna tar slut direkt bara så ni vet. PUSS!

Gick just in på Ann Söderlunds blogg där en recension av min medverkan i Mammabikten återgavs… eller en reaktion på denna, citerar:

*

“När jag kom hem efter Katerinas föreläsning så onanerade jag, sen förklarade jag för mina döttrar att jag hade varit på föreläsning och att jag fått ett bättre ord för klitoris, “pärlan”. Sen hade jag sexualundervisning, trots blossande kinder på alla inblandade, och på kvällen sög jag av min kille i 380.”

*

HAHAHAHA!!! Fy farao va bra. Läs hela inlägget på Anns blogg, här:

Ann Söderlunds blogg

Jag är bortskämd och lycklig. För titta vad jag har fått, finaste namnsmycket med alla mina barns namn på! Det är duktiga Amanda Egilson som gjort det, jag tycker det är genialt. Jag har aldrig haft mina barns namn med mig nånsin, men nu bär jag dem runt min vänstra handled, det känns otroligt härligt. Fem små blad på en vacker kedja, och små pärlor på. Jag tittar på mitt armband och blir helt varm i hela kroppen.

Kolla in Amandas smycken här:

http://www.amandaegilson.com/

Dagens jag.

*

*

Någon påperkade att jag minsann haft semester. Vadå jag jobbat? Men så här är det, jag är egen företagare, jag har liksom inte riktigt ”semester”. Det är omslag som ska kollas och bloggar som ska updateras och massor av människor som ska mejlas. Sant. Denna gång i Sälen var det lite extremt eftersom jag & Robban har några stora projekt på g som bara inte kunde ta ”semester” så vi var lite stand-by hela tiden, dvs aldrig avkopplade… sen kan man ju tycka det är härligt att vara i fjällen ändå, man får hänga med sina barn… bara då och då tvingas tll datorn/mobilen. Ja barn mamma och pappa jobbar. Ja de kanske kommer minnas sin barndom som kantad av föräldrarnas jobb… Tänker på det ibland. Hur mkt jobb jag har, egentligen. Hur det påverkar barnen. Å andra sidan vet de att jag ger dem allt och att jag finns här och att vi älskar dem och att vi inte pysslar med några konstigheter (typ ligger packade i varsinn garderob). Öppenhet är viktig. Öppenhet och att man kan erkänna ja jag är en jävla arbetsnarkoman. Jag älskar er barn och jag jobbar kanske lite för mycket men så här är livet, sen myser vi i soffan och har det fantastiskt. Nä, jag tror inte ungarna lider.

Vad gillar ni denna nya blogg-layout? Kommentera gärna, ris & ros! Det är omgörningar på gång, så bli inte förvirrade, detta är inte det slutgiltiga formatet…

Hu, läser i Bladet att de nu också hittat glasbitar i den här kycklingen! Den åt vi till middag igår. Fy. Vad är det för ett sicko som stoppar glas i kycklingen? Själv åt jag mest linsgryta men de andra smaskade glatt i sig kycklingen (utom familjens vego Jacb). Jag hatar hatar hatar den här typen av sabotage. Men de lyckas ju, man tänker sig för noga när man ska äta kyckling. Olustigt. Då kanske jag inte ska berätta om vad vi fick i maten när vi var uppe i Sälen nu… jag ska verkligen inte säga nåt, men jag kan säga så här att vegetarianens mat var inte – helvegetarisk… efter att en varelse med många ben och lång kropp återfanns kokt på tallriken.

Nu är Ingrid sjuk – igen. Började klaga på ont i halsen när vi skulle åka från Sälen. Jaha, det är bara att gilla läget. Tur att Ludvig kan rycka in en timme när jag ska på möte!