
Inga kids ropar ”mamma pappa o’booooyyyyyy”, inget barnprogram sätts på på högsta volym. DET ÄR TYST. Jag har sovit med en leksakspudel i handen i natt. Drömt om Los Angeles och en strand som heter North Shore. (Hm har en misstanke om att det är bara en drömstrand, jag brukar drömma om ett parallelt universum där oceanen är så vidsträckt att det skulle behövas tre jordklot för att hysa den, och där stränderna, gyllengula och diamantglittrande, böljar likt arton sahara-öknar bredvid varandra, vattnet skimrar sagogrönt och kristallklart och solen är värmande och mild… detta är mitt ”north shore” och man kan ta en taxi dit från Cienega Blvd, fast alla kännare av LA vet ju att man inte åker ”taxi” i änglarna stad utan man tar sin egen bil… typ…)
Solen lös i morse och vi tog en promenad på ishala skogsvägar, ner till ICA. Sen hem igen och gjorde brunch, omelett med färska spenatblad och skivad avokado på sidan, underbart. Fast barnfritt är det inte, tre grabbar tryckte i sig ägg och mackor på löpande band, sen kom ytterligare en grabb, så nu är det fyra vakna killar 10-12 år, en sovande 13-åring och en sovande snart 20-åring (som jobbade i natt o kom hem vid 8.) Sex barn och jag tycker det är barnfritt? Ja, det är tomt på barn modell sjuåring. Modell sjuåring som är krävande, intensiv och alldeles, alldeles underbar. PS hon får följa med kompisen till stallet o kommer hem vid två.
Nu kommer solen igen! Ha en underbar lördag alla, ikväll ska sjuåringen ligga hos mamsen i soffan och kolla medlodifestival.