Gott Nytt År!!

December 31, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Nu har jag stoppat in potatisgratäng i ugnen o ska åka hämta Daniel hos kompisar… Önskar er alla mina kära bloggläsare ett glittrande ljuvligt mysigt roligt klackarna-i-taket härligt nyår. Jag själv skulle kunnat slagga i soffan med en kopp te, men har man en storfamilj får man anpassa sig ;-)). Så nu finns det ballonger och tutor och ostron. (De kostade 13 kr styck på Citygross och nån radition ska väl kvarhållas.)

Nyårskrönikan kör jag väl imorgon! Eller inte. Jag är så glad att ni finns, alla fina läsare. Tack för i år, för alla tillrop, mejl, bok-feedback… alla möten… ni är guld! Bäst!!

Jag skickar er nyårskramar och pussar och önskar allt gott i framtiden, så hörs vi på andra sidan nyåret, 2009!! Då kör vi så det ryker!

När polaren får barnbarn…

December 31, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

…vet du att du är gammal som gatan!! Haha!! Detta är min mormors-debut!  Min gamla bästis i Tjeckien blev just mormor!, hon är först ut att få barnbarn av mina kompisar…   Hon fick barn tidigt, som 20-åring, och nu har dotra hennes fått en egen liten tjej, Emma. Helt otroligt kul men också lite yrselframkallande. Min kompis är 45. Vi är nu i mormor-åldern!!! Hur snabbt gick det? Samtidigt har min kompis en 3-åring också. Vi är nåt slags dubbelmacke-generation, klämda mellan bebisar, barnbarn och mappies som åker på spa och har unga älskare (våra pärons 40-talist-generation). Intressant.

Själv är jag hemkommen från Citygross, har handlat mat till aftonen. Vi ska fira nyår lite stilla med mat o dryck och sen – suck – smällare. Jag vill mest bara att Nya Året ska dra igång!! Jag ser SÅ fram emot 2009. 2008 blev så fittigt på slutet.

Obamas skräck & skuld-uppfostran

December 31, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

MEJL:

Hej Katerina, tack för fina bloggen. Jag vill tipsa dig om ett “scoop” som jag tycker är högrelevant: I senaste Time Magazine utses Barack Obama till Person of the Year. Inget konstigt med det, man har gjort en lång intervju med honom på flera sidor. Jag gillar honom väldigt mycket och har höga förväntningar. MEN: På frågan om hur hans ledarskap ser ut så svarar han i stil med “jag kör samma stil som jag och Michelle har funnit funka på våra barn, nämligen “guilt”. Och så ger han ett exempel på hur de uttrycker sig “nu blev jag mycket MYCKET besviken på dig”.
Och, i de förekommande fall det inte funkar (som det verkar mest på hans personal) använder han “fear”. Så “guilt” och “fear” är huvudbeståndsdelen i familjen Obamas uppfostringsmetod. Känns inte det otroligt gammeldags? Och ja, amerikanskt. Och ja, omedvetet i all sin medvetenhet. Får man harmoniska människor om man uppfostrar dem med skuld/dåligt samvete som motor? Borde vi inte veta bättre/ha kommit längre? Eller är det så att vi som bor i Skandinavien/ i Jesper Juul-land/ har insett detta? Jag har ingenstans sett att någon reporter plockat upp detta. Själv tycker jag det är oerhört intressant och skulle gärna höra dina reflektioner kring detta. Numret av Time Magazine är januarinumret som kom häromdagen. Önskar dig fortsatt framgång och hälsa, och tack igen för ofta tänkvärda inlägg.
 //MVH Karin

SVAR:

Hej Karin tack för mejl och tips! Nä, jag tycker inte det är korrekt nånstans att uppfostra barn med rädsla o skuld. Jag tycker det är sorgligt. Nu har jag iofs inte hunnit läsa det hela men av det du beskriver låter det som “moderna” föräldrar som vill motverka slapphet och därför satsar på extra hårda tyglar, i tron om att de är framåt. Som Madonna också ofta ger uttryck för, tex att barn inte ska se på TV – vart tror de att det leder? Barn som förtrycks hårt brukar revoltera hårt, Det blir dysfunktionella relationer på många sätt. jag tror inte på total slapphet, men får panik när jag tänker på att mina barn ska vara rädda för mig… och bära på en massa skuld… Michelle Obama har ju berättat i intervjuer hur “hård” hon är mot sina döttrar. Jag får en obehagskänsla, tror hon att hon sa få en stjärna i himlen för det? Men som du skriver, det är väldigt amerikanskt det där… finns mkt dubbelmoral. Ja, jag har långtifrån alla svar, men känner instinktivt att skräck & skuld-skolan är fel. Tror inte man blir så värst harmonisk faktiskt! Vad tror ni andra??

Brysselkålen

December 31, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Hej Snövit, brysselkålen är godast om den får koka sig lagom mjuk i saltat vatten och sen häller du av vattnet och slänger på smörklickar (generöst!) i kastrullen och låter brysselkålen puttra/smälta lite i det varma smöret. Låt den gärna stå en stund och götta ner sig i smöret. Sen är det bara att servera. Sån där smörbryssel är jättegod dagen efter också, tom att äta kall. I love!! Smaklig spis!

Till mina tjeckiska läsare

December 31, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

En av intervjuerna jag gav i Prag är nu publicerad, kom ut idag i dagstidningen Pravo.

På nätet kan man läsa den här:

Intervju på novinky.cz.

Bra fängelserulle

December 30, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Val Kilmer har gått upp i vikt och Sam Sheppard är alltid skön. Det vart för lite Sam Sheppard i den här filmen men de små kornen av honom var guld. Hur kan man inte älska good ole Sheppard? Will the Real  Sam Sheppard please stand up? Tack. Filmen visade upp nyanser av båda sidorna, av fångar, av fångvaktare, av orättvisorna, av att alla människor är mer än vad som ögat ser. Spännande på ett sätt jag gillar, otäckt men samtidigt bra. Inte för slaskigt. Blodet hölls under kontroll. det psykologiska spelet var desto bättre. Hämnd? När är det berättigat? Kan en masmördare ha sin poäng? Vilka är vi? och blah blah blah allt det där. Plus det skriande orättvisa i att en man som vill skydda sin familj blir behandlad som värsta brottslingen… Hm. Jag har nån dragning åt det där just nu. Först Svensk Maffia (varvat med Audrey H!) och nu den här filmen. Men kolla in den. (Dock tyckte 13- åringen att den var “sådär” – för lite barn-action, gissar jag.)

Jag låg i soffan med fötterna i mina tossor, jag fryyyser så förbannat. Jag har ätit pizza och sen choklad och sen ost & kex som vi fick av snällaste Maria o Hanna, tack tack, jättegott, eftersom ingen annan ville ha vit Castello utom jag så satte jag i mig nästan hela plus halva Variant-kex-paketet. Hurra. Sen blev det en Anton Berg jordgubb i nån likör. Och smågodis. Vilken matdagbok! Helt misslyckat, åt noll under dan och sen en kaloribomb på kvällen. Men det fick kvitta. Jag är SÅ värd det. Jag har slitit som ett djur hela dan i butiken. Nu ska det bli skönt med nyår.

För 7 år sen låg jag ankare i vecka 41, då hade jag Ingrid i magen. Om exakt 32 timmar fyller hon SJU år.

Annonsen laddas.

Barnliv på bokrean

December 30, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Du som skrev om “Barnliv”, jag råkar veta att den ska vara med på 2009 års bokrea i februari, så håll koll! Jag är jätteglad att den reas ut, så att man kan köpa den billigare. Det som hänt med Barnliv är att jag gjort de första tre delarna till separata böcker som också innehåller nytt material, men den stora Barnliv-boken är intakt och innehåller allt fram till att barnet är nästan vuxet. De små böckerna är till för dem som tex vill ha en del i taget… eftersom det kom så många såna önskemål så gjorde vi några småböcker av barnlivet. Men stora boken finns kvar och reas som sagt ut snart!

Superbra, Johannes!

December 30, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Johannes Forsberg (jag känner hans pappa!! mkt nice man) har skrivit en mkt bra text om alkohol och SVT och Stjärnor på Slottet i Expressen. Om att ta ansvar för sitt alkoholdrickande. “Stjärnorna på Slottet”, vilken pajig fars, ett gäng personer som krökar och bubblar strunt. Och så SVT som visar smörjan. Snacka om alkohol-lobby!!

Vad skulle Audrey gjort?

December 29, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

Den här boken fick jag i julklapp av R. Vad skulle Audrey gjort? En bruksanvisning för att få – nåja – ett liv som den glammiga trådsmala Stjärnan. Audrey blev undernärd under nazitiden och fick leva på gräsbröd och tulpanlökar, därav livslång anorexilook, förtäljer boken. Men hon var en Lady. Som slet som en hund under tidiga år och fick sitt genombrott 1953 med “Prinsessa på vift” mot Gregory Peck. (Hennes farsa var nazi och alkis men lämnade lyckligtvis Audrey o hennes baronessa-mamma när Audrey var 6 år, jag tycker sånt hedrar många alkopäron, att de lämnar sina kids i fred! Det finns bara en sak som är värre än ett supande fyllo, det är ett förpestande supande fyllo, tycker at de fyllon som drar gör sina familjer en tjänst – sen kan de ju återvända om/när de nyktrar till.)

Nåväl. Boken är så där amerikanskt hurtig/förnumstig (puckade kommentarer i parenteser som en redaktör borde ha strukit) men annars lite skoj ändå. Jag varvar denna och Svensk Maffia och så Mae Wests biografi. Samtidigt som jag kokar potatis- o purjo-soppan, gör veggo-lasagne o ska jobba i butiken i 2 dar nu igen. Vem sa att det inte finns supermorsor??? Hahahahhaha!!!! Nyss utfordrat 6 barn. (En på köpet, jag fick extra extra).  O så har jag kommit på superbra sätt att snabbkrulla håret, man moussar allt på en gång och sen bara slänger rullar på slingorna. (Ja just det jag var sjuk nyss men det har vi glömt nu.) PUSS!!!! Ha en fantastiskt gnistrande dag allihop!

Åtta år av nykterhet

December 28, 2008 Skriv en kommentar
Allmänt

Annonsen laddas.

28 december 2000. Robbans sista dag av sup o knark. Nu är det åtta år sen. Idag den 28 december 2008. Imorgon 29 dec, första dan av resten av vårt nyktra liv. Inget jävla en dag i taget. Så kan man inte leva! Man måste ha en bredare plan.

Åtta långa år. Kolla det går att låta bli. Kan en alkis sluta supa kan ju alla. Åtta alkohol- och drogfria år!

År 2000 var sista julen jag satt ensam pga spriten. För det var det sista återfallet. Det hade blivit en ensam jul eftersom R. åkte upp till behandlingshemmet pga den där sista fyllan. Jag och ungarna och granen och mamma och pappa. Det var bara jag o fyra grabbar eftersom Ingrid inte var född då. Jag var inte särskilt arg ens. Bara lite så där “jaha” och så inget mer. Ryckte på axlarna. Var jag uppgiven? Nä, inte särskilt. Alkofruar lär sig leva rätt gott trots en massa scheisse. Man ser fördelarna i allt, typ “en jul utan ett packat fyllo är en bra jul, bättre än med ett ihoppaketerat fyllo under granen”. Man är glad för att slippa. Många har frågat mig vad jag tänkte och trodde, hur jag vågade hoppas. Jag vet inte. Jag vet bara att jag körde på, livet går inte i repris och ingen tackade mig ifall jag knäckte ihop och bölade. Ingen tackade mig om jag blev svartsynt och pessimistisk heller. Hell no!

Folk undrar. “Ja men tänk om han börjar dricka igen?”. Ja, och? Då får man väl ta ställning då. I dag har vi åtta nyktra år. Spriten spelar inte längre nån större huvudroll. Trots att vi ofta pratar om dess konsekvenser. Åtta nyktra år. Det är fler än de missbrukiga sju åren vi har tillsammans.

Annonsen laddas.

Min borderlineälskare Amsterdam

April 22, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Amsterdam är en älskare i raden, en rätt ödmjuk en som samtidigt kan anta de märkligaste skepnader och bjuder både pittoreska vyer och samtidigt känslomässiga utmaningar. Smeker så ljuvligt och slår så hårt.

Åh Amsterdam. Du är en sån ombytlig jävel. Kärleken du ger är beroendeframkallande men samtidigt förvirrar du mig. Hur gör du? Och varför?

Du retas med en hand full av underbara kullerstensgator och hus i tegel och tulpaner och barn i manchesterbrallor i cykelkärror, små caféer intill kanalerna och husbåtar med sköna soffor att hänga i. Amsterdam! Du förför min själ och vaggar in mig i ett skönt continentalt mood där jag ser mig själv iförd träskor, bakandes surdegsbröd i någon nyrenoverad väderkvarn. Kanalerna, de där vindlande vattenfyllda dikena där sparrisen växer intill  i sina sandiga bankar. De där högresta människorna med vackra anletsdrag som pratar så himmelskt märkligt. Kroketter och indonesisk soya. Blomsterhav och korsvirkeshus. Ostindienfarare och blåvitt porslin.

Jag klär av mig för dina ögon, Amsterdam, vill vara naken och rusig med dig. Kyss mig, din luffare. Lägg dina erfarna händer på mina höfter, gunga mig till stjärnsmällar likt vågorna som slickar den Flygande Holländarens skorv. Sov med mig. Ledsaga mig genom den fuktiga natten, låt månskärvan lysa över oss. Ditt ansikte på kudden, skäggstubben, ögonlocken som är tunna trots dina maskulina drag. Du tar tag i mig med din arm, drar mig intill.

Underbara sköna sensuella Amsterdam, ge mig mer. Men mitt i natten vaknar du plötsligt och vilddjuret inom dig blottar tänderna.

Med ens är smekningen brutal, hårdhänt. Du far över min kropp med en hänsynslöshet jag inte kunnat förutspå. Det är de andra, kvinnorna i Red Light district, alla de där kropparna som ålar bakom sina glasrutor, dränkta i det rödrosa ljuset som barmhärtigt photoshoppar kurvorna intill perfektion. Det är de där ögonen, så vackra och ändå så hårda, munnarna som ler men som förblir slutna. De långa benen, rumporna, brösten. De spelar en roll, men du är deras värd, Amsterdam, de finns där, de drar för skynket, säljer sin kropp. Vad händer med alla dessa flickor, vem äger dem, varför har de valt som de gjort? En av alla de tusentals män som passerar går in, förhandlar om pris. Det är svårt att inte föreställa sig vad som händer sedan, bakom det fördragna skynket, bara några meter bort. Du gör illa mig nu, Amsterdam. Du har lockat hit mig men när jag ställer en fråga skrattar du mig bara rått i ansiktet.

Hon är en annan av dina undersåtar, kvinnan i coffeeshoppen som lägger fram menyn med knarket. Hon säljer hela spektrat av sinnesförändrande substanser, precis som så många av alla hennes kollegor. Skolflickorna går in, köper ett rus. Proffspundaren tänder på. Cannabisdimman ligger tung och det är så normalt, så normalt det du gör med mig, den där smekningen som övergår i strypgrepp. Jag ligger på kullerstenen och blöder, jag andas knappt, jag är naken och värnlös inför dig, Amsterdam. Du gör som du vill med mig.

 Morgonen efter är du idel sol. Båtarna som åker över kanalerna. Alla de små butikerna med söta små klänningar. Du bjuder mig frukost, färskpressad juice. Du ler. Håret är tillrättalagt och barnen leker på gatorna. De målar med kritor, hoppar hage. Din kyss smakar mynta och kanel, din andedräkt bär inte ett spår av nattens fylla. Så frisk du ser ut! Så levande och intressant. Jag glömmer bort. Jag väljer att blunda. För dina fingertoppar mot min kind gör mig lycklig. 

Jag älskar dig, viskar du.

Amsterdam.

Som sann borderlineälskare fyller du mig med passion.

Men den är inte enbart ljus.

Bakom nästa tulpanodling lurar ett mörker.

Nattsländan!

April 19, 2013 4 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

I dag kan jag äntligen publicera omslaget till “Nattsländan” som är den sjätte romanen i serien om Cecilia Lund. Den kommer ut 19:e juni 2013. Varsågod, här kommer också baksidestexten på boken.
När Cecilia vaknar upp på sjukhuset efter en mindre hjärtinfarkt vet hon med isande visshet att hennes liv måste förändras. Det känns omöjligt att gå vidare i äktenskapet, drömmen om en familj som håller ihop för alltid går i kras.

Även för systern Susanna väntar dramatiska förändringar och härigenom svetsas systrarna samman mer än någonsin. Susanna visar oväntad handlingskraft trots att hon ställs inför sin tuffaste utmaning. Medan Cecilia kämpar med att komma på fötter och hitta ny balans i livet försöker hon också komma tillbaka i sin yrkesroll. Hon återgår till arbetet på förlossnings- kliniken samtidigt som avdelningen drabbas av ett hårt slag: chefsbarnmorskan Tatiana försvinner spårlöst. Cecilia borde förstås lämna ärendet åt polisen, men kan inte låta bli att engagera sig. Långsamt går sanningen upp för henne – och den är mer skrämmande än någon kunnat tro.

Nattsländan är den sjätte romanen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. De fem tidigare heter Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan och Modershjärtat.

 

Trevlig helg!

Jag vet vad du gjorde förra sommaren

April 18, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Själv poserade jag lite snyggt så där utanför sommarhuset. Sommarskrivbordet var tillfixat så att jag kunde slå mig ner där och reflektera över litteraturens underbara värld. Håret var långt och ljust. Solen värmde så pass att en tunn klänning passade som klädsel. Jag håller i en AA-bok. Och i min egen drömfångare. Skrivboken som fylls med idéer om vad som ska hamna i böcker. Ett moodboard över skrivandet. Jag har världens bästa jobb. Jag får betalt för att fantisera och skapa en låtsasvärld. Barndomens dockhuslek har blivit ett yrke. Jag flyttar mina små karaktärer dit jag vill. Jag leker med dem. Bestämmer över liv och död.

Jag övar mig på att leva i nuet. På att stanna upp i ögonblicken och tycka om dem. Det är inte alltid lätt. Jag har en tendens att dröja kvar vid det som varit. Vid att blicka framåt. Fantisera. Och det är inget fel i det. Problem blir det när man gräver ner sig i gamla oförrätter, när sinnet snöar in på vad som kunde ha varit. När man ångrar för mycket. Det där ångrandet, det är så energidränerande. Det tjänar noll till. Man ska absolut lära av sina misstag, men att bara sparka på sig själv är sällan konstruktivt.

Jag är optimist. Optimismen i mig har dock många gånger lett till att jag blivit besviken. Som liten byggde jag alltid upp luftslott, hade orimliga förväntningar. Trodde att allt skulle bli fantastiskt! besvikelsen kom alltid som ett brev på posten. Det jag hade föreställt mig överensstämde sällan med verkligheten. Har sen dess lärt mig att något sänka förväntningarna. Lyckas inte helt men jobbar på det.

Men jag är också östeuropé. Och som sådan är jag misstänksam. Mixen av att ha illusioner om hur grymt allt kommer bli och samtidigt vara skeptisk mot folks avsikter/budskap är inte alltid lätt.

Nåväl. Jag ska inte skriva så mycket mer. Jag publicerade denna sommarbild i dag eftersom sommaren känns vanvettigt avlägsen just den här regniga dagen. men optimisten i mig säger att den kommer snart. Den vill inte lyssna på skeptikern som envisas med att hävda att vi går en ny istid till mötes.

Puss på er.

 

Kärleken och döden har samma färg

April 18, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Läser att författaren, kritikern och filosofen Thomas Anderberg gått bort. Han har skrivit en fantastisk text om själen som är vacker på det där klarsynta vemodiga och genomkloka sättet. Läs den! Och stanna upp en stund. Reflektera.

Memento mori. Kom ihåg att du ska dö. De där dagarna du klagat på och minuterna du avskytt, de kommer aldrig mer tillbaka. Ögonblicket du äger är nu. Gårdagen måste du släppa.

Att förlåta är att ge upp hoppet om en bättre eller annorlunda gårdag.

Morgondagen vet du heller ingenting om. Det tjänar ingenting till att oroa sig. Det är ingen idé att bygga katastrofvisioner eller låta rädslan växa. Det blir som det blir. Det blir alltid bara som det blir.

Inte heller kan du påverka andra människor dit du vill. De går sin egen väg. Jag ser så många medberoende som hotar och gråter, som vädjar och lovar, som kontrollerar och lider. Bindningar till personer med missbruk gör ont, skadar oss själva men även dem som är sjuka. Ändå trillar vi dit hela tiden,  tror att vi genom våra handlingar kan styra andras beteenden. Ger oombedda råd. Blir frustrerade när råden inte följs. Fyller våra liv med “borden”. Så oklok är människan. Denna lilla lilla insekt som kryper runt på planeten jorden.

I dag lyssnar jag på Aden.

Kärleken och döden har samma färg: Röd. Franskt, tungt, lika regnvått som himlen. Men ändå fint.

Livet är kanske inte alltid bra. Men det är det enda du har.

 

Angelique, Angelique

April 16, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

En väldigt duktig tatuerare är hon, Angelique Houtkamp.

Kanske åker jag och besöker henne snart.

Medberoende-måndag

April 15, 2013 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Jag har kämpat med mitt medberoende i många år och det har varit en brokig resa, ibland upp och ibland ner. Det tål att fundera över vad som lett en till den man blev, även om det egentligen är oväsentligt… Eftersom svaret är komplext och aldrig kommer att lämna en helt tillfredsställd. Kontentan är att jag pga medberoendet många gånger gått ganska hårt åt mig själv. Inte varit snäll helt enkelt. Utan dömt mig hårt. Skällt ut och ondgjort mig och sparkat.

Medberoendemänniskor ställer oerhört hårda krav på sig själva. Man måste vara bättre än perfekt för att duga. Man sätter andra individer i centrum för sitt liv utan att bry sig om sig själv. Man går all in med känslor och försöker styra och kontrollera. Eftersom detta aldrig kan lyckas blir resultatet frustration och harm. I förlängningen blir den medberoende deprimerad eller destruktiv.

Jag har läst Melodie Beattie “Bli fri från ditt medberoende” förr, började på 2000-talet, då när det svängde som värst. Ska erkänna att jag på den tiden inte till fullo kunde ta in vad hon skrev. Jag var kanske fönekande… Det gjorde för ont att erkänna att jag kvaddade mitt eget liv.

Jag tog upp boken i går igen. Och nu kan jag verkligen se vad Melodie menar. Medberoendet utgår inte enbart från andra människors missbruk/sjukdom/destruktivitet, även om det är en bra grogrund. Medberoendet är ett virus som smittar dig och biter sig sedan fast. men det finns hopp. det är inte lätt men det är enkelt att bli fri. Dockär det ett livslångt engagemang. Vi som är lite kvaddade, vi måste anstränga oss lite extra för att kunna släppa taget. För att hitta lycka i det lilla. För att göra upp med kontrollbehovet som kontrollerar oss.

I dag kan jag andas lite lättare.

I dag är ännu en dag då jag tar ett steg i rätt riktning.

En mycket användbar bok.

Slöa söndag

April 14, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Sturekatten är här och spinner sin sång i lakanen.

Det är svårt att ta sig för nånting men det finns en del “borden”:

 

Borde läsa klart korrekturet på den här. Del 6 om Cecilia Lund som kommer ut 19:e juni. Snart ska den i tryck!

Borde klä på mig.

Borde äta frukost/lunch.

Borde gå ut i solen.

Borde bädda.

Borde tvätta.

Borde skjutsa dotter.

Borde städa.

Borde betala nån räkning.

Borde styra upp söndagsmiddag.

Äh tror jag går o drar täcket över huvet. Det är trots allt söndag.

Kyssar och choklad

April 12, 2013 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Finns några saker jag behöver idag:

Kyssar.

Och choklad.

Ilska och harm=orsak till sjukdom

April 12, 2013 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Är du en sur kontrollerande typ som lätt exploderar i arga haranger när kön ringlar långsam och lång eller när nån snor din parkeringsplats framför näsan på dig?

Då kan jag berätta för dig att du troligen kommer drabbas av sjukdom och dö i förtid. Typ hjärt-kärlproblem… Man har faktiskt forskat på detta och sett att ilska och uppstressade argsintheter är en av de största skälen till att man kolar vippen i förtid.

Att skratta däremot gör dig frisk. Negativa känslor kan vägas upp genom att du asgarvar. Tittar du på en deppig film blir du ledsen och stressad men en komedi som får dig att bli glad återställer nivåerna i kroppen.

Don’t worry – be happy!