Om kroppar, vikt och motion

Jag ska bara vila lite.

Belinda skrev en toppenkrönika i Aftonbladet igår (nu hittar jag inte länken) om att hon måste få vilja förändra sin kropp utan att folk ska börja gasta om anorexi. Hon är 34 år, har fött 2 barn och lagt på sig pga slö livsstil, för mkt gotter och för lite motion, hon vill bli sund och stark för att orka många år till – och så får hon kritik från personer med anorexi. Jag tycker vi talar päron och äpplen här. Att en vuxen kvinna kämpar för att ändra sina vanor till det bättre, är inte det lysande? Det har ju inte att göra med Posh och Size Zero och silisar och botoxpanna. det har inte att göra med att man ska äta ett glas vatten till middag för att väga tjugo kilo och se ut som Twiggy. Det handlar kort och gott om att man vill vara FRISK.

Jag tror Belindas hälsoresa kan provocera sådana som antingen har problem med sina kroppar, eller sådana som är fast i slappfällan – det är ju alltid utmanande med någon som vågar och orkar sticka ut, som visar upp sig med alla skavanker och som säger “jag tänker ta itu med det här”. Vi ojar oss över BAARNEN, att baaarnen ska ta skada av att de vuxna “bantar”, men barnen är inte dummare än att de ser saker och förstår sammanhang, det är ju utmärkt om barnen får en föräldraförebild som är SUND och som bryr sig om vad hon äter och som rör på sig, istället för en som bara såsar runt och trycker i sig hämtpizza hela dagarna.

För övrigt visar undersökningar att barn med aktiva föräldrar själva blir mer aktiva, barn som får med sig motion i modersmjölken är själva mer benägna att röra på sg. Min farsa var alltid uppe o löpte och simmade och klättrade i berg och jag säger bara TACK TACK TACK pappa för att du inpräntat motionens värde i mig (farfar var likadan), jag har behovet i mig sen barnsben och kommer att sporta tills jag dör. Det är det bästa arvet vi kan ge våra barn! (Och nej det betyder inte att vi ständigt nyper oss i magvalken och klagar på “gud vad TJOCK jag är” för DET tror jag inte är särskilt fräscht att säga inför en unge.)

Däremot kan man gott påpeka viss mats onyttighet. Varför är det okej att säga att godis är uselt för TÄNDERNA men inte för figuren? Med dagens fetmaepidemi tycker jag det kan vara dags att sluta hymla om matens påverkan på hälsan. Inte bara tänderna också utan hjärtat, blodet… hjärnan… musklerna…

Finns mycket att säga, fortsätt gärna diskussionen i kommentarerna! Jag går och skriver nu, vi hörs!

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..