Klänning från Louis Vuitton.

Kate Moss må ha varit bad girl men på det här omslaget är hon FAB. Läs mer om innehållet nedan. Mest ville jag ta in denna bild, för att klänningen är galet snygg! Jag är inte bara feminist jag är fashionista också )

Waytogo, IronLady!!

I augustinumret av am Vogue, som är ett age-issue, såna som de har med jämna mellanrum, finns en radda kända damer i olika åldrar. Coolast är republikanska presidentkandidaten John McCains morsa, den 96-åriga Roberta McCain, som vid sin höga ålder kör en röd BMW, reser jorden runt med sin tvillingsyrra Rowena och vägrar bli ett vällingdrickande vårdpaket på nåt pensionärscommunity i Florida. Hon ser grym ut på bilden! Tvillinsyrrorna är födda 7 februari 1912 och var bäst i plugget på idrott. 96 år, smaka på den. ”Jag gör inget som förväntas av mig” säger Roberta McCain. ”Jag tränar inte längre och har ätit ett paket karamelliserade popcorn på förmiddan”.

 Mansgjord plommonsylt smakar ljuvligare än himlen.

Jag blev rejält osams med Jessica Zandén i morronsoffan på TV4! Men jag är så less på debatter där alla nickar gulligt mot varandra och sen går och kramas efteråt i nåt slags mesigt samförstånd. Jessica Z vägrade svara på frågan huruvida de var fulla eller ej när de skrev sin pamflett om korv-o mos-samlag. Sen hävdade hon att slaget över munnen inte behövde gälla en kvinnas mun, då frågade jag ”nähä, menar du ett barns? en mans?” men då kunde hon inte heller förklara… Fast skriver man slag över mun och i nästa mening ”misshandlade kvinnor” måste ju till och med en IQ Fiskmås förstå att detta kommer kopplas ihop.

Nåväl. Nu ska jag äta yoghurt med den ljuvliga plommonsylten/marmeladen (på våra egna plommon, ni hör, självhushållet närmar sig med stormsteg! snart har vi grisar o potatisland och en ko som står vid studsmattan) min äldste son kokade igårkväll. Killar/män som kokar sylt! Det finns inga ord för hur härligt det är. Vid närmare eftertanke ska jag ta på en rostmacka också. Massor av plommonsylt. Debatter gör en hungrig.

Min nya bok heter ju som sagt Bedragen… Imorgon bitti kl 10.20 sitter jag och snackar otrohet och förvirrat svammel med en av avsändarna till Årets Pajigaste Text, den annars så begåvade Jessica Zandén. Don’t miss! Det märkliga är att La Zandén är med i ECPAT, som jobbar MOT trafficking?? Har inte La Zandén hört talas om att JÄMLIKHET är en väg till större frihet för kvinnor och barn, framför allt i länder där förtyck ofta stavas sexuell misär? Eller, hm, pardon, detta kanske har gått La Zandén helt förbi. Det här med – ”ett slag över munnen” – nä, just det, HUR skulle DET nånsin kunna kopplas ihop med sexuellt våld mot kvinnor och barn? Kan du pls förklara det, snälla söta Jess. (Jag kanske får en förklaring i morronsoffan imorgon då då.)

Apropå jämlikhet o sex: Jude Law, änkling med 2 små tjejer, i The Holiday (ja det stavas med ett L). Finns ingen som ser så aptitlig ut som Judes rollfigur Graham där han står med en liten dotter på armen. Man vill våldföra sig på honom direkt. Finns ingen macho som kan knäcka det. Ingen, ingen, ingen. Kolla på det, alla förvirrade gafflande bruttor, och lämna snigelspår i soffan…

Åkej, ålrajt. Imorgon ska jag försöka räta ut begreppen i tv4. Bland annat det faktum att bara för att man själv är kåt på nån mild variant av S&M, så betyder det ICKE att man ska pådyvla resten av mänskligheten just det. Sexuella lekar är en sak. Vem som kokar välling, det, mina damer, är något diametralt motsatt. Men med hjälp av några liter ur bag-in-boxen så kan det hända den bäste att man geggar ihop begreppen. Och då, som slutkläm, kan vi tyvärr konstatera, att de kvinnliga alkoholisterna blir alltfler.

Vet inte varför jag är så trött. Powerwalkade, flåsade, cyklade, ville mest bara gå o lägga mig. Det var en ljuvlig dag idag men det känns som om jag har lite för mycket av allting just nu. Och så ungarna som skrikit och gapat och slagits och tjafsat, det har gått i ett! Tror bestämt det är blodgivningsdags snart, så jag kan få min efterlängtade uppåt-kick. Jag HATAR att känna mig så här utmattad. Nu ska jag gå o lägga mig i soffan. Sätta på nån smörig film, typ gamla favvon The Holliday. Kanske Cameron hjärta Jude kan pigga opp mig? Vi hörs imorgon, ha en underbar lördagkväll allahopa. (Det heter allahopa, fritt efter en käck fd bekant till mig.)

Jag köpte Jacqueline Susan-biografin Lovely Me förra året, efter att ha läst nån undergroundförfattare uttala sig i nåt N.Y-fanzine, hon skrev att hon läste Lovely me inför varje boksläpp. Hm, mitt nästa boksläpp är nu på onsdag den 3 september, och jag kanske borde läsa om Lovely Me? Jacqueline Susan var Drottningen av Marknadsföring och Dockornas Dal sålde i större upplagor än Maos Lilla Röda vilket inte är så lite. Vi är i nostalgi-land idag, Jacqueline var också The First Drottning of Chiclit. Snygg var hon också. Och gaaalen. Och så fick hon ett skadat barn, en son som led av en personlighetsstörning, hon lämnade bort honom på institution… Hon satt i sin ”sarkofag” och skrev och skrev och skrev. Ingen trodde hon ens kunde stava och så sålde hon mer än Mao. (Och betänk att Mao gavs bort gratis!). Jacqueline var bestsellerlistornas okrönta kejsarinna också. Fascinerande. Snyggt bokomslag också, inte sant?

Den vänstra lider av svårartat case av håravfall, vart hon än kommer lämnar hon spår av stickigt rött nylon efter sig. Vi har försökt allt men sjukdomen tilltar, är den smittsam? Den högra lider av seriöst bentapp, inga gaffatejper i världen kan få låret att sitta fast vid bålet. Allehanda kliniker har härbärgerat dessa två damer men nu återstår inget annat än slutstation. Dockornas Dal. Leksakshimmel. Eller hell.

När vi talar ”barnkultur”.

På begäran:  Jag hyser stooor hatkärlek till Vilse i pannkakan… Som allt annat, när tillräckligt mycket tid gått blir det mesta kult, även sånt som är helt sinnes! Jag såg Vilse i pannkakan när jag var runt 11 tror jag, vi hade väl bott i Sverige ett litet tag. Det fanns inte så många program att titta på så jag satt bänkad framför den rätt långsamma men ändå fascinerande westerbergska världen… Nej, jag kan inte påstå att jag blev särskilt traumatiserad, hahaha! Typiskt vårt söndercurlade samhälle med dessa efterkonstruktioner, att inbilla sig att en potatisgubbe i plast skulle knäcka oss snorungar, hallå liksom. Det som traumatiserade mig var ”Ana y los lobos”, en Bunuel-film där man fick se en våldtäkt och sen en skjuten Geraldine Chaplin, stirrandes rätt in i kameran med döda ögon, det som traumatiserade mig var ”Jag Claudius” i scenen där Nero högg skallen av en liten kille som hostat och sen kom viftande med det blodiga huvudet rätt in i teverutan, sånt tyckte jag var äckligt och som gav mig mardrömmar, men Storpotäten???? Nänä, jag var av hårdare virke. Det som möjligen irriterade mig var avsaknad av tempo och så de där fula gubbarna gjorda av raggsockor (Syster Yster). Men jag gissar att det vilar nåt slags estetik även över det.

Förra året tjackade vi Vilse i pannkakan på DVD, av  nostalgiska skäl, Ingrid ville ha den. Hon diggar den hårt.  Vi brukar sjunga ”du dillaurrr med mauten döu ente gillaur” och garva. Vilse är kul. Bunuel däremot rekommenderar jag inte till 10-åringar.

Balt, Balt, Balthazaaaar!!!

Professor Balthazar, världens bästa barnprogram? Vi hade Balthazar-frossa igår. Bänkade oss med chips och dipp och körde alla de sköna raspiga filmerna. Balthazar och klockan, målaren, äggen mfl. När man ledsnat på alla skrän från Disneychannel kan man njuta av den gamla goda barnkulturen från öst (Balle är från forna Jugoslovaien, dagens Kroatien.) Sen toppade vi med Bamse i Trollskogen.