Här ska lyxas lite extra, Thomka (thailändsk kokos-kycklingsoppa) àla Janouch ska svängas ihop i alla fredagshast! Jag kör en enklare variant utan makrut-blad (limeblad, svåra att få tag på på ICA) och utan citrongräs, det går lika bra med lime, och istället för thai-ingefära galangal kör jag vanlig ingefära. Koriandern däremot är livsviktig, liksom den röda chilin. Och så kokosmjölk, den krämiga, kycklingfilé, champinjoner, morötter och sockerärter (en variant jag kör.) Min och Ingrids vårpromenad satte fart på snålvattnet. See ya i tv-soffan ikväll!

MEJL:
Hej Katerina,
Vill först säga att jag läser din blogg varje dag. Blir lite som ett gift, du skriver så jättebra, med humor, allvar och du bjuder mycket på dig själv. Har köpt dina böcker nu också, dem ska jag sätta tänderna i så fort jag får tid.
Jo, jag är 41 år, har två jättefina flickor på 16 o 13 år sedan ett tidigare förhållande. För 4 år sedan träffade jag min man och vi har en jättefin liten son tillsammans. Vi känner båda två att vi gärna vill ha ett barn till, mycket för att sonen annars mer eller mindre kommer att växa upp som ensambarn (döttrarna lär nog inte bo hemma om 10 år….eller?). Det är ju inte så mycket tid att ge på, jag 41 och min sambo 44. Det blir snart dags att jobba på 4:an. Ja nu till saken. När jag berättar det här till släkt, kompisar mm så märker jag att de flesta höjer på ögonbrynen och typ säger: Räcker det inte nu? Det skulle jag aldrig göra! Hur orkar ni? eller bara ett: VA?
Blir osäker, besviken och faktiskt ledsen. Har aldrig känt mig som en bättre mamma än vad jag är nu. Lugnare, coolare..
Min fråga är: Varför denna negativa attityd för att vi är över 40 och vill ha fler barn? Är det något du har upplevt i din bekantskapskrets? Jag känner mig inte gammal och kommer inte att göra det om 10 eller 15 år heller. Har du något bra tips på litteratur som man kan läsa som berör detta ämne?
Tack för att du tog dig tid att läsa mitt mail, svara gärna,det vore intressant att få höra vad du tycker.
Kram
M

SVAR:
Hej Monica, tack för ditt mejl! Jag förstår att du blir besviken på reaktionerna och mitt bästa råd är – BRY DIG INTE!!
Folk har så fullt upp med att tycka och kacka i andras bon. Strunta i dem, de är troligen mest bara avis för att du har det bra. Tycker inte du ska tveka att skaffa ett barn till, det blir ju inte riktigt FYRA ni har eftersom tjejerna är så stora, ni kommer ha 2 småbarn och det fixar ni galant, de stora döttrarna är snarare resurser än belastning här och ni kommer få mkt barnvaktshjälp och passning (jag har supernytta av mina stora barn!).
Så kör på! Jag önskar er lycka till, och som sagt, låt omgivningens sura kommentarer bara rinna av dig. Folk tycker alltid en himla massa.
Någon litteratur vet jag inte men kanske någon läsare har tips?
KRAM o lycka till!
/Katerina

MEJL:

Hej Katerina
Undrar om du kan råda mig. Fick en son i mitten av feb och han äter med ca 2 tim emellan helt ok men han får sån magknip ibland att han inte kan somna om på natten utan vill helst snutta hela tiden.
Jag har provat att utesluta viss kost men det verkar som om han reagerar på vad jag än äter.
Bvc sköterskan sa att jag ska rapa och lägga honom någotlunda vaken men han är svår att rapa och om vi lägger honom gall skriker han.
Har du några förslag på vad jag/vi kan göra för att hjälpa honom.
Tusen tack på förhand
MVH

SVAR:

Kära du grattis till nyfödd bebisson, jag tänker spontant att du ska försöka gå-amma – alltså amma & gå samtidigt, ibland hjälper skumpandet till att fördela maten bättre? En delbarn är lite omogna i tarmarna och äter glupskt och får ont då, det brukar växa bort, han är ju så liten än så länge. Jag lägger upp frågan här så andra får ge input!

KRAM

/Katerina

Har tänkt på henne hela dan. Jag älskar Ann Söderlund. Hon är så galet skön. Rolig, ödmjuk, söt, härlig. Jag vill VARA Ann Söderlund. Får man fria idag? )

Extra stor amore känner jag för att hon liksom är ”jag” för tio år sen, med 3 små grabbar under 5 år, en mörklockig make och en flyttkarriär i Sthlms innerstad… galet mediabrus i örona hela tiden och ändå fixar hon allting på nåt sätt och har fina klänningar på sig. (Vette fan om jag hade det för tio år sen.) Det är för lite Ann S i mitt liv. Hennes krönikor i Amelia var också helt outstanding faktiskt.

Som råfeminist tycker jag det är totalt fjanteri med att fruntimmer bara ska få fira på Skottdagen, HALLÅ liksom… bra fruntimmer reder sig perfekt och kan fria när f-n det faller henne in. Men okej finns det några blyga traditionsbundna violer där ute som känner att de måste följa etiketten om kvinnors frierier så är det denna dag som gäller. 29 februari. FRIA NURÅ BRUDAR! (Om ni vill gifta er, vill säga, jag är långt ifrån övertygad om att giftermål är allena saliggörande, men, men, ska icke kacka i eget bo, gift som jag är i snart 14 år).

Sorry men det blev ingen bra bild, tagen två sekunder innan sändning. Men så här satt vi i alla fall, Malou, Gudrun S, jag samt Ann Söderlund.

Fyran ska starta en ny science fiction-kanal idag. På förekommen anledning stod 2 utomjordingar i foajén. Ingrid ser skeptisk ut, hon gillade inte riktigt att bli plåtad ihop med silvermänskorna.

9.30 kommer taxin för att plocka upp mig och Ingrid och kanske Daniel, vi ska åka till TV4 och vara med hos Malou v Sivers i ”Efter tio”. Kl 11 syns jag i rutan och vi ska diskutera lite känsliga frågor… Jag, Ann Söderlund & Gudrun Schyman. Det lär bli en massa bebisar i studion! Jag är lite matt, steg upp kl 05 efter en typ sömnlös natt (fast lilla Hotell Esplanad i Växjö, som drivs av underbara Anna och hennes Håkan, var perfekt och komfortabelt så det var inte därför jag inte sov, nej, kl 01.39 får jag ett sms från David ”Älskar dig mamma sov gott”, ja när mor & far är borta dansar sönerna på bordet) men det fixar sig väl med hjälp av några koppar kaffe. Sen ska det bara klaras av en intervju vid 18. Men vi har sol ute! Alltid nåt!

Växjö flygplats = rena rama dagis.

Helt fantastiskt att se en flygplats som verkligen satsar på ungar! Har bara sett liknande på Heathrow så länge. Det måste vara en barnälskande själ som bestämt här. Själv håller jag på lämna de mest krävande barnaåren men jag kan lova att både Ingrid, 6, Daniel, 9 samt Dava, snart 11 skulle uppskattat denna satsning. I morse fanns dock bara en mkt trött liten gosse i väntsalen, och han satt i vuxendelen och orkade icke rejsa med lastbilarna. men jag var själv sugen på att avlägga en visit i dockvrån.

Löshår är bara förnamnet!