Inlägg taggade med ‘ Frågor & svar ’

Svar på era frågor

Fråga: Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att skriva något om rädsla. Hur ens rädsla kan hindra från att göra saker i livet som man egentligen vill men inte vågar?
Det kan vara allt från att börja jobba, gå på universitet eller ta körkort.
Jag kan bli så förlamad av rädsla, att det slutar att jag inte gör något. Jag vet inte varför det är så och jag vet definitivt inte vad jag ska göra åt det.
Skulle vara intressant att höra din input om det.
Tack på förhand, Viktoria

Svar: Författaren Neale Donald Walsch har skrivit en fantastisk bok som heter Samtal med Gud (finns i tre delar, den första är bäst tycker jag) där han skriver mycket om rädsla. Budskapet i boken går ut på att vi i alla lägen väljer mellan rädsla och kärlek, oavsett om det gäller stora eller små beslut, nåt vi ska svara eller hur vi ska reagera. Antingen reagerar vi med rädsla eller med kärlek. Jag tycker att det är ett uppfriskande och helande sätt att se på livet eftersom det faktiskt ger oss en möjlighet att välja utifrån kärlek istället. Rädsla kan konfronteras och arbetas bort om vi ifrågasätter rädslan, och undersöker den. Vad är det du är rädd för kring att börja jobba? Vad är det som skrämmer med att gå på universitetet? Hur ser din rädsla ut när det kommer till att ta körkort? Bli nyfiken på din rädsla och ta reda på vad det egentligen handlar om i grunden – bara genom att tänka igenom det, och gärna prata med nån (kan vara en vän, måste inte alls vara nån professionell) så ska du se att det sker en förändring bara genom att du ser rädslan på ett annat sätt. Jag personligen har varit livrädd för att prata inför människor, knappt vågat yttra mig på jobbmöten eller middagar med folk jag inte kände så bra, och idag föreläser jag för tusentals människor och tycker det är en situation jag känner mig helt bekväm med – för att jag har utsatt mig för det som skrämde mig, för att jag har ifrågasatt och varit nyfiken på vad rädslan handlade om (att jag ville bli godkänd och omtyckt av alla och ha kontroll över folks åsikter om mig) och jag har jobbat med att bli trygg med mig själv. Så: anmäl dig direkt till körkortsskola eller gör nåt redan idag som konfronterar rädslan – annars styr den dig istället för tvärtom!
Elizabeth

Fråga: Hejsan!
 Tack för en tänkvärd och inspirerande blogg!
Jag undrar när nästa tillfälle för ”Good enough”-föreläsning är i Stockholmsområdet?
Sen två andra frågor; Faller du tillbaks i gamla perfektionistmönster ibland, eller?
 Hur träffades du och din man/sambo?
Varm hälsning/Malin

Svar: Först din fråga om föreläsningar: alla öppna föreläsningar lägger jag upp på min hemsida www.elizabethgummesson.com under fliken ”öppna föreläsningar”, håll utkik där. Gamla mönster? Jodå, det gör jag! Trillar tillbaka alltså… Det hände senast när jag skulle jobba ihop med skådespelerskan Pia Johansson (Vi gör en gemensam kommunikationsföreläsning, kom och se, den är kanon! Kolla på www.fortbildarna.se) då gör vi lite rollspel och improvisationsteater och första gången fick jag (min knasboll) prestationsångest och började tänka på hur jag skulle kunna spela lika bra som Pia – som varit skådis i hela sitt liv… Men trixet är att snabbt bli medveten om tankar och beteenden, och välja ett annat förhållningssätt – vilket jag har lärt mig att göra efter idog träning, så jag tänkete istället att nu ska jag ha riktigt kul och spela teater med Pia på scenen, jag ska bara åka med i vad som händer! Och det var fantastiskt roligt! Och så till din tredje fråga: Jonas och jag träffades på ett coachingseminarium för snart fem år sen, det ägde rum på Berns. Salongen var fullproppad med folk när jag klev in, men jag såg ändå Jonas direkt i folkhavet (inte bara för att han var ett huvud längre än alla andra), och han såg mig samtidigt – man kan säga att vi blev helt tagna av varandra direkt. Så där som man ser på film. Jag tog mod till mig och gick fram och hälsade, och sen var det oemotståndligt för oss båda. Det finns ett uttryck som heter ”you had me by hello” och det tycker jag passar in på oss. Men, det har varit mycket smärta också, den ser man inte alltid på film. Vår kärlek har haft ett högt pris.
Elizabeth

Fråga: Hej Elizabeth! Läste något klokt och tänkvärt för ett tag sedan: ”If you´re waiting for a sign, this is it”. Det här är kanske starten för min del att börja jobba med mig själv…
Jag har den senaste tiden (sista året) haft mycket funderingar kring meningen med livet. Kanske en begynnande 40-års kris… ;) I vissa avseenden kan jag känna mig onöjd, fast jag har allt. Jag försöker tex att tänka på och jobba för att var mer här och nu, men ju mer jag anstränger mig desto mer ökar jag på farten för att slippa känna. Då får jag dessutom ytterligare ett skäl att slå ned på mig själv…
Jag har läst din bok ”Good enough” och tyckte jätte-mycket om den. Började ambitiöst och göra övningarna, men körde fast ibland och till slut rann det ut i sanden :( När du beskrev den kommande Good enough-kursen så var det mycket som stämde in på mig. Något som är positivt är att jag har återupptagit min träning/motion som jag har haft uppehåll med i flera år, eftersom jag och min man begåvats med 2 fantastiska, friska och älskade barn!! Den gör att jag känner mig piggare och gladare :)
Läste ditt inlägg om dina mål för 2012 och jag tänkte ”tänk om även jag kunde ha så tydliga mål…” Allt är mest bara som en gröt i mina tankar. Min fråga till dig är i vilken ände börjar jag? Allt känns så stort och svårt… Ha det gott!

Svar: Det blir lättare om du verkligen bestämmer dig för vilken slags förändring du vill göra och framför allt varför, vad är syftet liksom? Varför vill du träna och motionera? Varför vill du leva good enough? Om du har syftet klart och tydligt framför dig vet du också målet med det slit som det kommer att kosta, det arbete du behöver lägga ner på din personliga utveckling. Då får ingenting rinna ut i sanden. Om övningar och inställning rinner ut i sanden tror jag inte att du vill tillräckligt mycket – vilken alltså inte är fel i sig, men det kommer inte att ta dig vidare. Personlig utveckling, och förändring i attityd, mentalitet måste vara lite kämpigt och svårt också! Det är inte som att lära sig baka ett nytt bröd eller lära sig ett nytt stepup-pass, det kan handla om att förändra tankemönster och värderingar som suttit i ett helt liv. Det måste göras med envishet och lust! Så kom till insikt med varför du ska förändra nånting, hur vill du ha det istället för det som är nu, bli så konkret som möjligt, sänk gärna ambitionerna till en nivå där du kan lyckas och sen sätter du igång och jobbar! Varje dag. Byt ut gamla tankar till nya roligare tankar. Gör annorlunda saker, välj på ett annat sätt, utmana dig själv, lyft på gamla sanningar och en mossig självbild och lär känna dig själv på nytt.
Kan verkligen rekommendera Good enough-kursen för där kommer det inte finnas nån möjlighet att smita undan… Men där tar vi också reda på såna här saker tillsammans, och jobbar oss framåt mot nånting skönare. Lycka till!
Elizabeth

Fråga: Hej! 
Ha en trevlig resa och det ska bli kul att få gå en kurs med dig.
Det skulle vara kul att få veta vad du själv önskade dig och fick i julklapp. Jag önskade mig boken ”tala är guld” och en ring som var vansinnig dyr ole lyngaard så den kanske jag får någon annan gång… Kram Maria

Svar: Jag önskade mig ingenting i julklapp, för jag tycker att jag har prylar så det räcker. Jo, jag önskade mig ett par svarta Christian Louboutain-pumps, men de köpte jag faktiskt själv. Däremot fick jag en oväntad present av en ny vän, nämligen boken The Heart of the Buddha’s Teaching och den läser jag här i Hong kong. Den tycker jag redan mycket om, jag stryker under nästan varje mening märker jag…
Elizabeth

Fråga: Jag är i skaffa barn åldern men jag vet inte om jag vågar? Hjälp?

Svar: Jag vet inte vad det betyder, att du är i skaffa-barn-åldern? Det låter lite som att det är hög tid att byta vinterdäck eller köpa ny jacka. Om det är omgivningens tyckanden, att du är i den åldern där du ”borde” skaffa barn, då tycker jag du ska strunta helt och hållet i vad de tycker – det är ditt liv och ingen annans. Men du skriver att du inte vet om du vågar, och då undrar jag vad du är rädd för? Är det ansvaret som läggs på dina axlar? Egentligen har jag samma svar oavsett vad du är rädd för: Barn är, enligt min personliga mening, det allra mest fantastiska som finns! En vän sa till mig en gång: Man ångrar inte de barn man får, bara de man inte får. Och det tror jag stämmer. Mina barn är de roligaste människor jag känner, jag får aldrig nog av dem och älskar att umgås med dem. Den här rädslan som du beskriver ska verkligen inte behöva stå i vägen för en så underbar händelse som att bli förälder, att få vara med och lägga grunden till en människas liv. Ta hand om din rädsla, och kliv sen ut i livet och gör det du vill. Det måste inte vara att få barn, men låt inte rädslan styra om du ska bli förälder eller inte.
Elizabeth

Fråga: Skönt att resan har gått bra! Önskar er en fantastisk resa!!! Jag skulle vilja ha tips på hur man släpper ”gammalt skit” som hänt och inte ältar fram och tillbaka… Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år, det har hänt en del under vårt förhållande som jag har så svårt att släppa. Inte så att jag tar upp det varje gång vi bråkar, men jag tänker på det ofta och känner att jag inte har släppt det. det gör mig nästan bitter mot min kille, och så vill jag inte känna! Vill inte lägga en massa energi på det som varit, vill leva mer NU! Kanske en lite luddig fråga, men jag tänkte ändå passa på… Ett Gott Nytt År önskar jag er, må så gott och ta hand om varandra! Kram Malin

Svar: Inte alls en luddig fråga, tvärtom glasklar. Du behöver bearbeta det du har varit med om, så att du får ett avslut. Ta gärna hjälp av nån professionell så att det bli ordentligt gjort, sorgbearbetning är en fantastiskt effektiv men samtidigt varm metod, samtalsterapi likaså, men akta dig för att hitta ett annat forum för att älta för dyra pengar, det ska vara nån som kan hjälpa dig framåt. Sen är det även en attitydfråga där du måste bestämma dig för att just kliva vidare i livet och förlåta din sambo, eller stå kvar i bitterhet, sorg, ilska och då lämna honom. Du behöver låta honom gå vidare i livet annars, för som det är nu låter det som att du håller honom som gisslan med din bitterhet. För bägges skull: bearbeta och bli fri.
Elizabeth

Fråga: Hej inspirerande du! Jag är sugen på att sadla om och utbilda mig till kurator/coach el liknande då jag är duktig på att lyssna in, känna av, sätta ord på känslor och lyfta/peppa andra människor. Skulle du (eller någon annan här inne kanske) rakt av kunna tipsa om någon rolig utbildning/väg att gå? Vad skulle du själv vilja lära dig mer om/studera? Ha nu en makalöst härlig resa hörrni!! Kram från Göteborg

Svar: Så spännande! Och viktigt! Det behövs alltid hängivna, passionerat människointresserade människor i det här yrket. Jag har gått många olika utbildningar och tycker att det för min del är viktigt att kunna många olika saker om beteenden, relationer, människor, kommunikation, sorg, läkande och personlig utveckling – en coachutbildning på 6 månader är inte alls nog, utan den ser jag mest som introduktionen. Jag kan rekommendera Sverigehälsan som har många bra utbildningar, jag går en där nu (1-årig KBT-terapi). Jag tycker att du ska börja med nånting och sen se vad du är mest intresserad och nyfiken på. När jag började coacha tänkte jag att jag skulle jobba mest med karriärcoaching inom mediebranschen men det gör jag ingenting av idag – karriärcoaching är förövrigt det tråkigaste att jobba med för mig, jag vill ha klienter med svårare frågor än att fylla i ett cv – sorg, trauma, parrelationer, konflikthantering, familjecoaching – där har mitt fokus hamnat. Efter min KBT-utbildning vill jag studera vidare inom Non Violent Communication och även konflikthantering på arbetsplatser. Och sen gärna mer gruppdynamik. Och kanske studerar jag till legitimerad psykoterapeut… Vi får se. Det finns så mycket spännande att studera!
Elizabeth

Fråga: Vill veta varför du skilde dig? Är du lyckligare nu? Vad var det du saknade i ditt gamla förhållande och vad är det bästa nu? Alla förhållanden går upp och ner, varför tror du vissa är lyckligare ihop än andra?

Svar: Min skilsmässa eller äktenskap med barnens pappa har jag aldrig pratat om i intervjuer (fått frågor varje gång) eller skrivit om varken i bloggar eller nån annanstans och kommer aldrig heller att göra. Jag vill inte lämna ut nån, det skulle kännas ovärdigt, så den frågan blir det inget svar på, hoppas det känns okej för er. Men rent allmänt svarar jag gärna på din sista fråga om förhållanden: Jag tror att de människor som blir lyckliga tillsammans är bra på att se både sina egna och varandras behov. De lägger sig vinn om att höra varandra och se varandra och göra det bra för varandra för att de vill att den andra ska må bra och känna sig glad och nöjd och härlig. Att man bryr sig om varandra, och att kärleken får ta plats.
Elizabeth

Självklart är ni varmt, varmt välkomna att fortsätta skriva era intressanta frågor i kommentarerna, det är dessutom ett utmärkt sätt för mig att få veta vad ni vill läsa om! Tack!