Elizabeth Gummesson | Tara Blogg

Kategori ‘ Vänner ’

Fantastiska Christina!

Det finns vänner och det finns vänner. Och så finns det Christina. Henne kan jag ringa till precis när som helst och hon hör på min röst hur jag låter och säger ”vad har hänt?” om hon hör att nåt har hänt. Och jag samlar på såna människor för det är såna människor som gör att livet blir det där alldeles extra som gör att den här dagen känns. På riktigt känns. Och så kommer hon hem till mig med blommor också, den ljuvligaste bukett. Samla ni också. Dessa vänner är värda sin vikt i guld.

 

5 Kommentarer   Permalänk

Hej alla nya!

Jag ser att ni är många nya på bloggen – VARMT VÄLKOMNA! Tänker att ni kanske vill ha en liten presentation av mig? Vi kör en snabbis bara. Läs det ni orkar.

Jag är 43 år, fyller 44 år nu på lördag. Jag har tre döttrar; Emelie 18 år, Alexandra 14 år och Bianca 9 år, och en bonusson Fabian 12 år. I juni ska jag gifta mig med världen mest underbara man, Jocke, som jag bor ihop med tillsammans med alla barnen och vår lilla vovve Britta (blandras dvärgspets och chihuahua). Vi träffades nyligen och blev stormkära, flyttade ihop och bestämde oss för att leva hela livet tillsammans – det kan ni läsa er tillbaka i bloggen om. Vi bor i Gamla stan och på Gotland, och har just lämnat Södermalm där vi bodde tidigare. När vi gifter oss kommer jag att byta namn, från Gummesson som jag hetat i prick 20 år nu, till Kuylenstierna. Det blir lite krångligt pappersarbete, men det får gå. Ska bli 10 av 10 att bli Jockes fru. Så stark kärlek att jag ibland tror jag drömmer, på morgnarna när vi vaknar måste jag titta till lite extra att det verkligen är sant. Ska skriva mycket om kärlek i vår. Vill ni det?

Jag är utbildad inom KBT-terapi, krishantering, konflikthantering, sorgbearbetning, kommunikation, ledarskap och coaching och tar emot klienter, både individuella, par och grupper, på mitt kontor på Södermalm. Det är en gammal brödbutik som jag köpte och byggde om och där har jag även kurser, läs mer om kurserna HÄR. Arbetet med klienterna är mitt ”riktiga” jobb, grunden i allt det jag gör. Det är fantastiskt att få följa en ledsen människa och se henne bli glad igen, hur tyngda ögon plötsligt börjar glittra.

Sen fyra år tillbaka skriver jag böcker, jag har skrivit fem stycken som ges ut både i Sverige och utomlands. Nästa land är Indien, vilket är fantastiskt! Böckerna heter Good enough, Svartsjukeakuten, Tala är guld, Bli fri från din perfektionism och nu senast Good enough för föräldrar. Alla böckerna går att beställa HÄR.

Och så föreläser jag i hela landet och även utomlands, om en massa ämnen som ligger mig varmt om hjärtat som kommunikation framför allt, relationer, beteenden, motivation, ledarskap – allt det där som kan lära oss nånting om oss själva och få oss att fungera bättre tillsammans och ensamma. Jag ÄLSKAR människor! Jag älskar att smyglyssna på samtal på bussen (ja, ibland behöver man inte ens smyga eftersom folk pratar så högt…) och att höra hur folk pratar med varandra. Det finns ingenting som är så spännande som verkligheten!

Jag jobbar ideellt för BRIS, där jag sedan tio år tillbaka tillbringat var tredje fredag med att prata med barn som har det svårt, samt på Ecpat där jag försöker bidra till att färre barn utsätts för trafficking, barnpornografi och turism där man utsätter barn för sexuella övergrepp. Fruktansvärt viktigt fråga och tyvärr stor efterfrågan från världens män.

Jag har varit dödssjuk två gånger i mitt liv, vid 30 och 36 års ålder, och är därför väldigt, väldigt mån om varje dag. Livet är mig så kärt. Jag vill vara kvar så länge jag kan, och jag vet tyvärr att det är en hårfin gräns mellan liv och död. Därför är ingenting på låtsas i mitt liv, allt jag gör måste vara på riktigt och komma från hjärtat, annars kan det lika gärna vara. Det är direktsändning hela tiden, har ni tänkt på det? Jag ber inte om ursäkt för att jag mår bra och är lycklig utan tror mer på att om vi sprider glädje och kärlek till varandra så ökar den. Vi som känner kärlek i kroppen har mycket att dela med oss av till de som för tillfället inte känner så. Vi kan hjälpa varandra att bära, hjälpa varandra att dra och våga ta emot det vi behöver. När jag behöver omtanke ringer jag mina vänner och så kommer de och håller om. Gör det ni också, det är överväldigande vad vi får när vi vågar be om det vi behöver.

Det dummaste jag har gjort är att inte plugga ordentligt när jag ändå gick i skolan, men det har jag tagit igen nu och pluggat de senaste sex åren. Fast det hade ju varit bra om jag inte hoppat av psykologutbildningen. För tjocka böcker, tyckte jag då.

Det bästa jag har gjort är mina barn. De är så goa! Och nu att våga satsa på kärleken. Och att följa mitt hjärta och se till att jag kan arbeta med det jag älskar, nämligen att göra skillnad för människor.

Jag älskar att resa och rest i hela livet eftersom mina föräldrar var pilot och flygvärdinna. Vi reser så mycket vi hinner och kan och gärna till nya platser. Senast snurrade vi på jordgloben och bestämde oss för att vi måste åka dit där fingret pekar, och det blev klockrent Mauritius av alla ställen. Så vi åkte dit och det var ljuvligt! Jag tränar flera gånger i veckan och gillar att hålla igång, gillar att vara frisk och stark. Men orkar jag inte så struntar jag i det. Jag spelar väldigt gärna Back gammon fast bara om jag vinner, det är den enda gången min tävlingsådra pulserar ordentligt…

Sist men inte minst: jag tycker så mycket om när ni skriver kommentarer eftersom vi då får en dialog här, det blir en varm och rolig community med intressanta ämnen, högt och lågt, stort och smått, där alla får vara med men där gränser sätts för personliga påhopp (de raderas, finns så mycket skit i världen ändå). Så välkomna alla ni nya och hoppas ni ska trivas! Undrar ni nåt utöver detta, bara släng in er fråga. Ha nu en fin morgon alla!

Kram Elizabeth

11 Kommentarer   Permalänk

Välkommen Lovisa & Camilla!

Jag såg i en kommentar idag att vi har fått två nya vänner bland oss – LOVISA & CAMILLA, ni ska vara varmt VÄLKOMNA! Hojta gärna till i en kommentar om det är nåt särskilt ni vill läsa om här på vår blogg. Vi är glada att ni är med!

9 Kommentarer   Permalänk

Vad sjöng ni på vuxenkalas när ni var små?

Igår hade vi kompisar hemma på middag och barnen ville uppträda. Lilla Tristan 8 år och Smilla 7 år körde varsitt nummer; Smilla med gitarr och sång, Tristan med akrobatiska övningar till musik – jag har förövrigt aldrig mött en så stark 8-åring…

Jag tycker det är helkul när barn uppträder för vuxna, särskilt eftersom jag aldrig nånsin vågade göra det som barn, så blyg som jag var då. Jag fick istället sköta bandspelaren när min syster och andra barn uppträdde. Det var precis lagom mycket plats att ta, men ibland tordes jag inte ens det. Däremot uppträdde jag hela tiden framför spegeln med en hårborste som mic, hemma i badrummet. Och så sjöng jag Baccara (remember?) och ABBA. Hur många är vi egentligen som har mimat till ABBA i vår barndom? Eller fortfarande gör?

Ps. Mamma till Tristan är Magdalena Graaf och hon har skrivit om kvällen HÄR. Hon ställer samma fråga, och själv dansade hon till Maria Magdalena bland annat. Vansinnigt härlig människa och ny bekantskap. Me like. Vi bestämde oss för att nästa gång är det vi vuxna som uppträder för barnen…

3 Kommentarer   Permalänk

Snabbfika med Olof Röhlander: 10 av 10.

1 Kommentar   Permalänk