Kärlek

Det kom en fråga om manlighet…

februari 26, 2013 5 kommentarer
Kärlek

Jag har länge funderat på en sak. Tänkte jag skulle fråga dig. Ända sedan jag började intressera mig för de mjuka värdena i livet har jag noterat en slående brist på män inom området. Det är ju synd. Jag slog in på denna vägen i början av 90-talet när new age hade en revival. Då, när själen och kärleken lanserades tillsammans med ett stort mot mysticism, fanns det väl en del män, kanske till och med en hel del män, men när den första nyhetens behag lade sig och kärleken till själen djupnade till ett mer konsekvent ”oromantiskt” arbete i självkundksp droppade männen av en efter en. Nu känner jag mig tämligen ensam som man inom fältet.

Att tala om de mjukare värdena har blivit något förborgat kvinnorna. Om en man börjar prata om detta också, om kärleken till exempel, Hur ser du på det? Och finns det sätt som han ”får” prata på det om. Om han använder samma typ av vokabulär som kvinnan gör när hon pratar om kärlek, uppfattas då mannen som lite gay. Måste mannen anpassa sitt språk efter manligheten? Och vad är manligt? Och är det i så fall inte så, att om en man talar om kärlek, så är det också uppenbart att han samtidigt bearbetar och demonstrerar sin attityd visavi ”den nya manligheten”?

Tycker du en man är gay om han i ett mail säger ”hi hi” istället för ”ha ha”, och kramis istället för kram?
Får en man prata om kärlek på samma sätt som en kvinna pratar om kärlek?
Är det okej att männen ger sig in på området kärlek, eller vill kvinnor ha det för sig själv?
Kan en man förlora manlighetspoäng genom att tala om kärlek?

Bara några tankar. Vill gärna ha din synpunkt på saken.
/P

En till synes lång fråga och stor dessutom till ämnet, men det blir ett ganska kort svar. Om man ska tänka på allt det där och ta hänsyn till hur man måste vara för att passa in, då tror jag man tappar sig själv på vägen. Livet går väl inte ut på att vinna poäng? Hos vem i så fall? Är det inte viktigast att vinna sina egna poän? Jag är ju den enda människa som jag garanterat umgås med hela livet. Man är den man är, sen får folk hantera det. Säger man kramis istället för kram så gör man det, och har nån problem med det får de leka med nån annan. Det finns inga regler för vem som får tala om kärlek eller hur eller när, då är det inte kärlek. Kärlek är till för alla – kvinnor har verkligen inte ensamrätt på ämnet kärlek så det är bara att ta för sig. Inte kan vi heller döma nån för hur de tolkar kärlek eller hur de uttrycker kärlek – det är just det som är kärlek, att öppna upp och tillåta och vara fri.

Med kärlek/ Elizabeth