Elizabeth Gummesson | Tara Blogg

Kategori ‘ Coaching ’

Hej alla nya!

Jag ser att ni är många nya på bloggen – VARMT VÄLKOMNA! Tänker att ni kanske vill ha en liten presentation av mig? Vi kör en snabbis bara. Läs det ni orkar.

Jag är 43 år, fyller 44 år nu på lördag. Jag har tre döttrar; Emelie 18 år, Alexandra 14 år och Bianca 9 år, och en bonusson Fabian 12 år. I juni ska jag gifta mig med världen mest underbara man, Jocke, som jag bor ihop med tillsammans med alla barnen och vår lilla vovve Britta (blandras dvärgspets och chihuahua). Vi träffades nyligen och blev stormkära, flyttade ihop och bestämde oss för att leva hela livet tillsammans – det kan ni läsa er tillbaka i bloggen om. Vi bor i Gamla stan och på Gotland, och har just lämnat Södermalm där vi bodde tidigare. När vi gifter oss kommer jag att byta namn, från Gummesson som jag hetat i prick 20 år nu, till Kuylenstierna. Det blir lite krångligt pappersarbete, men det får gå. Ska bli 10 av 10 att bli Jockes fru. Så stark kärlek att jag ibland tror jag drömmer, på morgnarna när vi vaknar måste jag titta till lite extra att det verkligen är sant. Ska skriva mycket om kärlek i vår. Vill ni det?

Jag är utbildad inom KBT-terapi, krishantering, konflikthantering, sorgbearbetning, kommunikation, ledarskap och coaching och tar emot klienter, både individuella, par och grupper, på mitt kontor på Södermalm. Det är en gammal brödbutik som jag köpte och byggde om och där har jag även kurser, läs mer om kurserna HÄR. Arbetet med klienterna är mitt ”riktiga” jobb, grunden i allt det jag gör. Det är fantastiskt att få följa en ledsen människa och se henne bli glad igen, hur tyngda ögon plötsligt börjar glittra.

Sen fyra år tillbaka skriver jag böcker, jag har skrivit fem stycken som ges ut både i Sverige och utomlands. Nästa land är Indien, vilket är fantastiskt! Böckerna heter Good enough, Svartsjukeakuten, Tala är guld, Bli fri från din perfektionism och nu senast Good enough för föräldrar. Alla böckerna går att beställa HÄR.

Och så föreläser jag i hela landet och även utomlands, om en massa ämnen som ligger mig varmt om hjärtat som kommunikation framför allt, relationer, beteenden, motivation, ledarskap – allt det där som kan lära oss nånting om oss själva och få oss att fungera bättre tillsammans och ensamma. Jag ÄLSKAR människor! Jag älskar att smyglyssna på samtal på bussen (ja, ibland behöver man inte ens smyga eftersom folk pratar så högt…) och att höra hur folk pratar med varandra. Det finns ingenting som är så spännande som verkligheten!

Jag jobbar ideellt för BRIS, där jag sedan tio år tillbaka tillbringat var tredje fredag med att prata med barn som har det svårt, samt på Ecpat där jag försöker bidra till att färre barn utsätts för trafficking, barnpornografi och turism där man utsätter barn för sexuella övergrepp. Fruktansvärt viktigt fråga och tyvärr stor efterfrågan från världens män.

Jag har varit dödssjuk två gånger i mitt liv, vid 30 och 36 års ålder, och är därför väldigt, väldigt mån om varje dag. Livet är mig så kärt. Jag vill vara kvar så länge jag kan, och jag vet tyvärr att det är en hårfin gräns mellan liv och död. Därför är ingenting på låtsas i mitt liv, allt jag gör måste vara på riktigt och komma från hjärtat, annars kan det lika gärna vara. Det är direktsändning hela tiden, har ni tänkt på det? Jag ber inte om ursäkt för att jag mår bra och är lycklig utan tror mer på att om vi sprider glädje och kärlek till varandra så ökar den. Vi som känner kärlek i kroppen har mycket att dela med oss av till de som för tillfället inte känner så. Vi kan hjälpa varandra att bära, hjälpa varandra att dra och våga ta emot det vi behöver. När jag behöver omtanke ringer jag mina vänner och så kommer de och håller om. Gör det ni också, det är överväldigande vad vi får när vi vågar be om det vi behöver.

Det dummaste jag har gjort är att inte plugga ordentligt när jag ändå gick i skolan, men det har jag tagit igen nu och pluggat de senaste sex åren. Fast det hade ju varit bra om jag inte hoppat av psykologutbildningen. För tjocka böcker, tyckte jag då.

Det bästa jag har gjort är mina barn. De är så goa! Och nu att våga satsa på kärleken. Och att följa mitt hjärta och se till att jag kan arbeta med det jag älskar, nämligen att göra skillnad för människor.

Jag älskar att resa och rest i hela livet eftersom mina föräldrar var pilot och flygvärdinna. Vi reser så mycket vi hinner och kan och gärna till nya platser. Senast snurrade vi på jordgloben och bestämde oss för att vi måste åka dit där fingret pekar, och det blev klockrent Mauritius av alla ställen. Så vi åkte dit och det var ljuvligt! Jag tränar flera gånger i veckan och gillar att hålla igång, gillar att vara frisk och stark. Men orkar jag inte så struntar jag i det. Jag spelar väldigt gärna Back gammon fast bara om jag vinner, det är den enda gången min tävlingsådra pulserar ordentligt…

Sist men inte minst: jag tycker så mycket om när ni skriver kommentarer eftersom vi då får en dialog här, det blir en varm och rolig community med intressanta ämnen, högt och lågt, stort och smått, där alla får vara med men där gränser sätts för personliga påhopp (de raderas, finns så mycket skit i världen ändå). Så välkomna alla ni nya och hoppas ni ska trivas! Undrar ni nåt utöver detta, bara släng in er fråga. Ha nu en fin morgon alla!

Kram Elizabeth

11 Kommentarer   Permalänk

Filminspelning idag

Jag producerade en film till Falkenbergs kommun (tillsammans med Jokum Sommer) om bemötande, och gav mina bästa tips för hur man kan tänka kring bra bemötande på en arbetsplats. Här kommer en bild från dagen:

1 Kommentar   Permalänk

Era frågor & mina svar

Hej Elizabeth!

Jag har en ”ytlig” fråga. Sitter och ser dig på TV hos Malou just nu och ser att du har en SÅ fin klocka! Får man fråga vad det är för märke och modell? Du är en otroligt inspirerande kvinna. Tack på förhand!

Leila 

Svar: Hej! Min klocka (som jag älskar) kommer från Sjöö Sandström, som är ett svenskt märke och modellen har stålarmband med 30 briljanter runt en grå urtavla – jag har satt ihop det här enligt mina önskemål, tror inte det finns fler i Sverige som är exakt som min.

Tack för komplimangen!

Kram Elizabeth

Hej Elizabeth!


Hur roligt/bra/kul ”ska” man ha det på jobbet? Jag vill ha det mycket roligare än jag har det idag, och med det menar jag känslan i magen, värme till mina kollegor, växa och utvecklas. Tänker mkt på det där vad som är rimligt, jag kanske gapar efter för mycket. Jag bytte jobb för snart ett år sedan men känner redan att jaha, var det inte mer än så här. Jag vill ha det roligare!

Karolina

Svar: I min värld får man gapa efter mycket! Man får gapa ända tills man känner att ”nu är det bra, nu är jag glad”. Det går inte att svara på hur kul man ska ha det på jobbet, för vi kan definiera det på så olika sätt; vad är kul på jobbet för dig? Det vet bara du. Om du vill ha det roligare, sök då efter det du vill ha, sök aktivt, fråga runt, gör research, ta kontakt, jobba jobba jobba tills du hittar ditt ställe, dina människor som du vill jobba med. Det finns där ute, bara att upptäcka.

Jag älskar mitt jobb och har mestadels bra dagar med humor, glädje och meningsfullhet men visst har jag dagar när jag bara vill åka hem igen och inte kan göra det för det sitter några hundra och väntar på en föreläsning. Övervägande delen av dagen behöver vara rolig eller kraftfull på annat sätt (jag jobbar ju också med sorg och trauma och då sitter man inte och garvar direkt). Varje dag ska KÄNNAS!

Lycka till!

Kram Elizabeth

Från Lena: Hej Elisabeth!

Frågestund… jamen kul, det måste vi ju prova.
 Är svårt att veta om det blir bra och funkar innan det är prövat. Jag gör ett försök på ”studs” ;-).

1. När tillvaron är krävande, läs livspussel med barn och arbete samt obefintligt med egentid, vad gör du för att hitta kraft och inspiration i vardagen? 
(Obs: Jag kommer ihåg att du Elizabeth tidigare frågade om jag har avlastning – svaret är tyvärr nej. Men viss hjälp är på gång.)

Svar: Min energipåfyllnad kommer från min familj närmast och mina vänner. Mina barn och min Jocke ger mycket god energi, de känner mig och jag kan landa hos dem oavsett vilken sinnesstämning jag är i. Samma med mina vänner. Behöver jag en annan typ av energi, som när jag är trött och behöver ladda om, då lyssnar jag på bra musik, eller om jag behöver varva ner då badar jag hett bad med lavendelolja.

2. När kraven hopar sig, för det måste väl även du Elizabeth känna av?, vad gör du då för att ha/hålla dem på en hanterlig nivå?

Svar: Pratar med någon och sorterar i vad som händer, för att kunna veta vad jag ska plocka bort, hur jag ska prioritera och för att få distans till det som snurrar runt mig. Det kan vara Jocke, eller mina stora tjejer (jag lägger ogärna vuxengrejer på minstingen), min mamma, min syster eller nån av mina kompisar.

3. Att vilja vara en riktigt bra förälder (mamma) och att vilja göra ett riktigt bra jobb kompat med ett alldeles för stort mått av kontrollbehov – har du förslag på teknik, mindset eller annat för att balansera det här?

Svar: Återigen sortera i vad du måste ha kontroll över, för annars blir tillvaron för krånglig, och vad du kan släppa kontrollen över – och bara gör det. Vi krånglar till det alldeles för mycket för oss; livet är inte så komplicerat som vi gör det till. Kanske låter förenklat men jag skriver massor om det där i min första bok Good enough.

Hej!

Jag har en fråga om perfektionism och stress. För min del hänger dessa ihop och jag vill hela tiden ha koll på allt, ligga steget före. Jag gör gärna en höna av en fjäder har jag märkt. Ett exempel som skedde förra veckan. Jag ville låna en bok på biblioteket men det kan stressa mig att jag glömmer lämna tillbaka boken och det finns väl nån skam i det, jag vet inte… så istället undviker jag det.… Låter kanske helt knäppt men denna kontroll och rädsla för att göra fel blockerar mig. Har du något konkret tips?

Å himla härligt för dig och din familj att ni är lyckliga tillsammans! <3

Kram Jenny

Svar: Du kommer självklart göra fel i livet precis som alla vi andra, du är ingen övermänniska och det finns ingen som är perfekt och gör rätt hela tiden. Börja med att acceptera att det faktiskt är så. Sen kan du utsätta dig för (ofarliga) misslyckanden bara för att se att du faktiskt överlever, som att lämna tillbaka boken för sent och se att världen fortsätter fungera, eller nåt annat busigt.

Alla knasiga fel vi gör blir en rolig historia. Jag minns när jag ramlade i en skidbacke där jag körde alldeles ensam, och ena skidan (som jag hade hyrt i skidshopen) släppte och fortsatte nerför backen och ner i en å och flöt iväg. Jag fick aldrig tag i den och höll nästan på att svimma när jag skulle försöka förklara för hyrgubben var min skida hade tagit vägen. Men idag är det en rolig historia som jag skrattar åt att tänka på. Livet är inte så allvarligt egentligen, släpp loss lite så får du det mycket skönare.

Från Susanne: Okej, du kommer väl inte att svara nu heller men;

Varför tog det slut med Jonas? Vad var det som inte fungerade?


Svar: Jag förstår inte hur det kan intressera dig eller nån annan än oss som är inblandade. På vilket sätt blir du gladare av att veta nånting om vår relation? Jag har sagt 100 gånger att jag inte hänger ut folk här eller nån annanstans, och jag vill visa respekt för alla mina människor genom att låta dem som finns i min närhet välja själva hur mycket de vill figurera i mina offentliga sammanhang. Ingen annan än han och jag har med det att göra, allra minst du som ingen av oss känner.

Varför lever du inte som du lär? Du säger att good enough är tillräckligt med det är det sista du är.


Svar: Det är din bedömning och den har du full rätt att ha. Min upplevelse är en annan, jag vet precis vad jag lägger in i begreppet att leva good enough och jag anser att jag använder mig av det förhållningssättet i det mesta jag gör dagligen. Sen får jag vara hur vältränad, glad och kär jag vill för det är inte vad good enough handlar om. Det sitter på insidan, i själen, i mentaliteten, i min värdegrund. Du har bara sett mitt skal. Jag tänker aldrig förminska mig för att nån annan inte orkar glädjas med mig, det vill jag inte heller att du gör i ditt liv. Sträck på dig och ta för dig, så inspirerar du andra att göra detsamma.

Du verkar ha ett omättligt bekräftelsebehov och vill alltid framhäva dig som den mest fantastiska, härliga person i världen. Varför?


Svar: Ja du, vad ska jag svara på det? Återigen din tolkning och den får du gärna ha, vi känner ju inte varandra så därför kan jag inte ta den på mer allvar än att den är en ytlig reflektion gjord på avstånd. Jag tycker om att vara mig själv, det räcker. Ingen annan behöver tycka om mig, men att jag själv är trygg med den jag är och trivs i mitt eget sällskap, gör också att jag kan tillåta andra att växa och vara fantastiska. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag trivs med mitt liv.

Ska du sälja din lägenhet?


Svar: Ja.

Varför låter du inte dina döttrar bo hos sin pappa mer?


Svar: Se Alexandras svar i separat inlägg. Från mig: avskyvärt att dra in mina döttrar i detta.

Varför är du så rädd att berätta något privat om dig?

Svar: Jag är inte rädd. Jag är mån om det som är mitt privata och innersta. Varför skulle jag inte ha rätt till det? Du äger inte mig och har ingen rätt till mitt privatliv och jag har ingen skyldighet att berätta en endaste sak utöver den yrkesroll jag har som gör att jag överhuvudtaget har en blogg. Jag väljer att berätta en del personligt för att den här bloggen läses av så många varma, fantastiska, kärleksfulla människor men jag kan också sluta blogga i denna stund eller fortsättningsvis bara skriva om min yrkesroll. Eftersom de varma, fantastiska, kärleksfulla människorna är i majoritet så väljer jag – just nu – att fortsätta med bloggen i den här formen med det här innehållet.

Från Michael: Ok Elizabeth. Här kommer en fråga (eller ett par):

Hur håller man kärleken och passionen vid liv i ett förhållande?


Svar: Man ägnar sig åt relationen – mer än åt att renovera badrum! Man intresserar sig för varandra, samtalar om hur dagen varit, vad man funderat på, sett, hört, skrattat åt och är allmänt nyfiken på varandra. Man ser till att vilja göra det bra för den andra och tillgodose sin älskades behov, men tar också sig själv på allvar så att man får även sina egna behov mötta.

Varför tror du att så många människor idag bryter upp från sina förhållanden, och varför är det till 70 % på kvinnans initiativ? (Är vi män dåliga på att läsa signaler?) Är vi känslomässigt mindre finstämda än kvinnor?

Svar: Ja, jag tror inte att ni är världsmästare på att bekräfta oss kvinnor och ge oss den kärlek vi vill ha, men vi är å andra sidan inte så bra på att ge er män det ni behöver heller. Det klassiska är ju att kvinnan plötsligt blir sedd av nån annan och då vill dit.

Tack för en superfin blogg: Vackra bilder och kloka texter :-)

Hej!


Hur gör man / jag för att samla mod att kontakta en terapeut för att få hjälp med ett rörigt inre…? Ibland känns behovet jättestort och ibland känner jag att jag har koll på mitt inre… hur gör jag?
 Tack för inspiration o glädje!!!


Kram Anna

Svar: Jag tror att du är modig nog att kontakta en terapeut, du bara begränsar dig själv lite. Sluta med det och ring direkt idag när du läser det här! Livet går inte i repris och du ska inte skjuta upp din möjlighet att må bra till en annan dag.

Ring nu!

Kram Elizabeth

Vilken dag är din favoritdag i veckan och varför?

Svar: Min favoritdag i veckan är lördag eftersom den dagen är så fri och skön, lång frukost, somna om lite, träna, träffa kompisar – man kan göra vadsomhelst på en lördag. Fast jag gillar alla dagarna på olika sätt. Måndag är också härlig när veckan startar, jag gillar morgnar när dagen ligger framför mig.

Om du fick en resa i en vecka imorgon, vart skulle du åka?

Svar: Då får det bli Amalfikusten i Italien, promenera, pussas och äta god mat ihop med Jocke. Men min drömresa går till Soneva Fushi på Maldiverna med hela familjen. Där tar de skorna redan när man landar, sen går man barfota hela semestern i vit sand.

Vilken maträtt är din specialité?

Svar: Jag är egentligen bäst på bakning, och då en supersmarrig marrängchokladtårta som jag gärna gör, eller en enkel smulpaj kan ju gå åt på en kvart. Fast när det gäller mat gör jag en potatisgratäng som är barnens favorit, till det kan man ha lite vadsomhelst.

Hur har det gått med försäljningen av nya boken?

Svar: Bra! Och väldigt fin respons från läsarna, det är det viktigaste. Jag är inte så intresserad av siffror, mer av resultatet för de som läser. Tackar som frågar, snart ska den ut i världen också!

Hej, först vill jag tacka för en rolig, underhållande och mycket bra föreläsning du och Pia gjorde i Örebro idag. Jag skulle vilja veta vad du har tatuerat in för texter på dina armar, så snyggt! //Åsa

Svar: På min ena arm står det ”ai miei angeli” vilket betyder ”till mina änglar” på italienska och under det mina tre barns födelsedatum, eftersom jag tänker att jag alltid vill ha barnen nära mig, åtminstone mentalt. På min andra arm står ”it’s not just in some of us, it’s in everyone” efter Nelson Mandelas stora installationstal där han citerade Marianne Williamsons fantastiska text om kärlek, här är den i sin helhet:

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, ‘Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?’ Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It’s not just in some of us; it’s in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”

3 Kommentarer   Permalänk

Föräldratips del 3: Säg fina saker…

Tänk om alla barn i världen varje dag skulle få höra fina saker om sig själv från sina föräldrar? Eller andra vuxna som betyder nåt för dem? Jag ryser vid blotta tanken. Nu ser inte världen ut sån, jag vet att jag är lite romantisk i min tanke men jag bara blundar lite och ser det framför mig, ser alla barn framför mig som äntligen kan andas ut för att de vet att de är älskade.

Verkligheten är tyvärr en helt annan; många av de barn jag möter i mitt arbete har aldrig fått höra nånting fint, en komplimang, ett beröm eller bara nånting kärleksfullt. Det som ofta händer när barn inte får den bekräftelsen är att de söker uppmärksamhet på annat sätt, exempelvis genom att göra dåliga saker för att synas och höras – hellre bekräftelse i form av utskällning än att inte finnas eller synas alls.

Nu till det soliga! Jag känner inte er som föräldrar, och säkert är ni inte alls som jag beskriver ovan, men jag skulle ändå vilja uppmuntra till att varje dag säga nånting fint till era barn! Börja redan idag! Ni kan säga vadsomhelst, att de är goa, snälla, fina, mjuka, att ni är glada att just han eller hon är ert barn, att de dukat fint, varit ansvarsfulla när de gjort läxor, att ni älskar dem, avgudar dem eller att era liv blir roligare att leva när barnen finns i dem. De barn som svarar med ”åh vad tjatigt att du hela tiden säger att du älskar mig” eller liknande, de säger bara så, de menar det inte. De slickar i sig kan jag lova.

Mer om detta läser ni om ni vill i Good enough för föräldrar. Nu har jag lite brådis till en föreläsning, men en bild på mina kids hittade jag i farten:

1 Kommentar   Permalänk

Filmmöte på kontoret

Vi har gjort en kort trailer idag för ett hemligt projekt som jag är med i under 2013, och det känns topptrevligt, Natanael och Anna kom och fikade och filmade och planerade och sånt. Ni kommer se senare i år.

Annars försöker jag mest få ordning på allt som flyter just nu, imorgon ska det bli saker gjorda. Så det så. Puss & gonatt på er.

Kommentera   Permalänk