Elizabeth Gummesson | Tara Blogg

Mina snälla grannar…

… viker ihop min tvätt när jag glömmer, det tycker jag är så snällt av dem. Jag vet inte vilka i huset det är men häromkvällen slängde jag ner en omgång handdukar i tvättstugan och sen missade jag att de snurrat klart i torktumlaren, och det gick en dag och en till och nu har det gått en vecka när jag kom på att mina handdukar nog är torra… Så kommer jag ner till tvättstugan och hittar min handdukar prydligt ihopvikta och det gör mig så varm och glad i hjärtat – istället för arga lappar om glömd tvätt och sånt. Nu ska jag tillägga att det här inte är första gången, jag glömmer ofta tvätt och då ligger den ihopvikt på bänken. I det här huset bor det kärlek.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  6 Kommentarer
  1. Kaela skriver:
    !

    Ja, i det huset bor det verkligen kärlek…..det är stort att få bo i ett sånt hus!
    Allt gott till dig!

  2. Håkan Wiklund skriver:
    !

    Ett sån’t här blogginlägg gör mig glad! OK att jag delar med mig?

    http://hakans-blogg.blogspot.se/2012/10/vardagskarlek-i-all-sin-enkelhet.html

  3. Iren skriver:
    !

    Underbart. Då känner man både kärlek och trygghet med sina grannar.

  4. Emma Kasiga skriver:
    !

    Det är kärlek det:-)

  5. Arja skriver:
    !

    Du må känna dig trygg där ni bor = trygghet. Dessutom är det estetisk, vartannat grövre och tunna handdukar i grått…Hälsa England, Kram

  6. !

    Härligt! Det finns alltså undantag från skriva-arga-lappar mentaliteten som annars sägs råda runt om i landets tvättstugor;-)