Elizabeth Gummesson | Tara Blogg

Onsdag mitt i livet

För mig står två föreläsningar och en kompisfika på programmet idag – allt i Göteborg och med Britta som sällskap. Idag ska jag fokusera på att vara närvarande mitt i den här dagen och med de människor jag möter, att vara lyssnande. Gör ni mig sällskap i det? Orkar ni testa att vara riktigt närvarande och lyssnande hela onsdagen igenom? Det betyder inte att ni ska åsidosätta era egna behov och tankar, bara att ni ska vara HÄR och NU med de människor ni möter. Ska vi testa tillsammans?

 

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  5 Kommentarer
  1. Hanna skriver:
    !

    Vad roligt att du svarar! Det gick faktiskt bra. Istället för att ”gömma mig” i 30 minuter av 45 så släppte jag fram mig från början och vi hade en riktigt givande träff. Tårarna sprutade hejvilt och jag ”erkände” saker jag inte annars gjort (som att jag är rädd för vad hon ska tycka om mina svar) vilket i sig gjorde att vi tog ett stort kliv framåt.
    Jag missuppfattade ju med uppgiften; vi skulle ju vara närvarande och lyssnande, jag var bara närvarande, men det gick alldeles utmärkt ändå. =)

    Tack för din blogg och din inspiration. Hade jag inte läst detta inlägg på morgonen innan jag gick dit så hade jag kanske inte tänkt på att medvetet sänka skölden.

  2. Frida skriver:
    !

    Det gick väl sådär för mig kan man säga. Det var svårt! Det var en dag då jag helt enkelt kände mig ointresserad… Jag ville helst sitta för mig själv och fnula. Det blev inte så lyckat helt enkelt! Försökte mest hålla samtalen korta eller obefintliga. :/ Bättre lycka nästa dag tänkte jag.

  3. !

    Hanna, vad roligt du är – hur gick det?

  4. Frida skriver:
    !

    Jag är på! Jag har en riktigt trött och seg dag och känner mig helt oviktig på jobbet och utan motivation. Det är en uppförsbacke, men jag ska verkligen göra mitt bästa. Kanske till och med rapporterar hur det gick… :)

  5. Hanna skriver:
    !

    Det var då en nedrans dag du valde då. Jag ska till min psykolog och en av sakerna jag är mindre bra på är att släppa ner skölden, att vara helt närvarande betyder att ha den avkopplad; hela dagen.
    Men vaffan; nu kör vi. Jag packar näsdukar och ser hur det går! (Note to self: det är inte farligt att gråta!)