Det kom en fråga om mixade familjer…

Jag skulle bli jätteglad om du kunde berätta lite om hur du har gjort/gör för att ha en bra relation till dina barns pappa efter skilsmässan och framförallt vad du gör för att det ska fungera med din fästmans barn och hans ex.
Jag lever med ny man och har också barn sen tidigare. Det är svårt att få till alla relationer så att barnen OCH vi mår bra i vardagen och under högtider.
Kram, Lisa

Så här är det: jag har själv valt att aldrig skriva om mina barns pappa, om vår historia eller om oss på det sättet, av respekt för alla inblandade, av respekt för att inte hänga ut folk eller för att andra inte ska behöva bli omskriva i en blogg, i böcker eller intervjuer utan att kunna påverka eller godkänna vad som sägs. Jag har inte blivit ombedd att göra så, utan valt det själv. Jag ger ganska mycket av mig själv och är gärna personlig eftersom jag inte är rädd för det (längre) men där går min gräns för vad jag vill hålla här i mitt rum. Hoppas det känns ok för dig Lisa och för er andra.

Däremot har jag just skrivit boken Good enough för föräldrar, som självklart tar upp ämnet mixade familjer, separationer och livet efter, nya familjekonstellationer, partners barn och ex och hela den här utmaningen som familjer i vår tid behöver hantera. Och några av de tankarna kan jag gärna dela med mig av (även om ni får mer i januari när boken kommer…) Jag poängterar exempelvis hur viktigt det är med barnperspektivet, att ge barnen tillåtelse att sörja i sin takt, vänja sig vid nya människor i sin takt, vid nya livsomständigheter kan man säga. Jag skriver också om detta med att vara den nya partnern och hur viktigt det är att man som ny partner inte blir en andra klassens familjemedlem som inte har så mycket att säga till om i hemmet, utan att alla måste få vara lika viktiga och respekteras och behandlas kärleksfullt – det finns familjer där pappas nya fru får sova på soffan när barnen kommer för då ska de sova intill pappa i sängen, vilket är okej om pappas nya fru tycker att det är okej, men inte annars. Såna saker. Jag tror också att det är oerhört viktigt att ge det hela tid, för det tar tid att sörja en relation som går sönder, det tar tid att bygga upp sig efter en separation, och det är många inblandade som hanterar omställning, förändring, sorg och både nya och gamla relationer på olika sätt. Ibland tror jag att vi snöar in på just denna julen eller just denna påsktraditionen, men om vi ser på sikt, om vi ser till ett större sammanhang så är det lättare att få lite perspektiv. Det låter också som ett stort ansvar att bära att just försöka få till alla relationer så att alla mår bra, kanske räcker det att se till att barnen mår så bra som möjligt först och så får alla vuxna ta ansvar för sig själva? En god idé att att träffas och lära känna varandra (jag menar nya partners) för att också veta vem man har att göra med. Det blir mindre friktioner och färre konflikter om det finns en relation än om det bara är en människa långt bort som man aldrig träffas men som ändå är involverad i ens vardagliga liv.

Ni ska som sagt få mycket mer i Good enough för föräldrar och jag lovar att lotta ut flera ex här på bloggen så fort boken är tryckt! Kram Elizabeth

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  En Kommentar
  1. Lisa skriver:
    !

    Hej igen, Elizabeth!
    Tack för att du besvarade min kommentar i ditt inlägg. Min tanke var att du kanske av genom egna erfarenheter kanske kunde ge lite tips. Jag har inget nyfiket intresse av ditt privataste privatliv.
    Som trogen läsare av din blogg förväntar jag mig nog att du i det mesta lever som du lär. Att du har testat dina idéer och råd, som du ger i dina böcker, i verkliga livet.
    Lite nya tankar fick jag av det du valde att ta upp.
    Tack ännu en gång!
    Kram,
    Lisa