Det skulle vara intressant att läsa om hur andra tar ens framgång. Jag har själv fått en mycket intressant och välbetalt chefsjobb som jag är mycket stolt över. Men det är inte lika lätt att få support och stöd som när man mår dåligt, har drabbats av sjukdom eller annan motgång. Lite om det vore spännande att läsa. Motgång v/s medgång. Är det lättare att glädjas åt andras olycka? Tack för en bra och vettig blogg annars!
Den här frågan kommer från en av er, och när jag läste det tänkte jag hur glad jag är att jag verkligen i hjärtat känner hur mina vänner och min omgivning gläds med mig och sedan hur ledsen jag är för att det finns en vän sen lång tid tillbaka där jag upplever nånting helt annat. Avundsjuka möjligen, syrliga kommentarer, ifrågasättande och hela tiden större intresse för att höra om det som inte är bra istället för om det som är bra.
När jag upptäckte det, och det tog ett tag ska jag säga, blev jag bekymrad eftersom jag visste att jag ville ha den här vännen i mitt liv men jag visste också att jag inte kunde ha beteendet, så jag behövde prata om det med henne. Jag frågade om vi kunde ta en kaffe och prata lite, men fick ett stort och tydligt NEJ tillbaka, det kunde vi inte. Jag uttryckte att jag behövde det för att kunna fortsätta vår 20 år långa vänskap, behövde prata lite och fråga lite och göra det av nyfikenhet kring hur vi kunde gå vidare, inte för att anklaga eller ställa mot väggen. Men det blev ett NEJ. Och det gjorde så ont! Det tog tid att komma över och jag tror inte jag gjort det än. Vi har inte träffats eller hörts sen dess, inte ens sprungit in i varandra på stan. Det som gör mig mest ledsen är nog att det var så lätt att kasta bort en vän, som det verkar. Men vad det jag, hon kanske är lika ledsen hon. Kanske ska jag kolla av läget igen, och se om det nu går att hitta utrymme för lite prat, nu när det lagt sig en aning. Jag har skrivit om det här förut så för er som hängt med länge är detta inget nytt, men ihållande.
Vänskap är ju en stor fråga, där vi ska kunna följa varandra i med- och motgång. När vi mår dåligt behöver vi kanske vänner stöd och hjälp, när det går bra behöver vi vänners uppmuntrande och glädje och stolthet, tänker jag. Det ÄR stort att kunna finnas för varandra i alla olika faser som vi går igenom. Jag tror att vi i allmänhet kan bli bättre på att glädjas med andra, att också våga ta plats och berätta om saker vi är glada och stolta över och inte förminska oss för att andra ska slippa jämföra sig eller känna sig mindre värda, mindre lyckade. Jag tror att det finns nog med utrymme åt oss alla att lyckas med det vi vill och att få känna oss lyckade. Så sträck på dig du nu när du fått ett nytt jobb, våga visa hur stolt och glad du är! Berätta vad det betyder för dig och be andra glädjas med dig! Skrota Jantelagen som säger att ingen får tro att den är nåt – vad är vi annars? Ge dig själv rätten att vara just så glad som du är och visa det!
Kram Elizabeth