Det kom en fråga om framgång och omgivningens reaktioner…

Det skulle vara intressant att läsa om hur andra tar ens framgång. Jag har själv fått en mycket intressant och välbetalt chefsjobb som jag är mycket stolt över. Men det är inte lika lätt att få support och stöd som när man mår dåligt, har drabbats av sjukdom eller annan motgång. Lite om det vore spännande att läsa. Motgång v/s medgång. Är det lättare att glädjas åt andras olycka? Tack för en bra och vettig blogg annars!

Den här frågan kommer från en av er, och när jag läste det tänkte jag hur glad jag är att jag verkligen i hjärtat känner hur mina vänner och min omgivning gläds med mig och sedan hur ledsen jag är för att det finns en vän sen lång tid tillbaka där jag upplever nånting helt annat. Avundsjuka möjligen, syrliga kommentarer, ifrågasättande och hela tiden större intresse för att höra om det som inte är bra istället för om det som är bra.

När jag upptäckte det, och det tog ett tag ska jag säga, blev jag bekymrad eftersom jag visste att jag ville ha den här vännen i mitt liv men jag visste också att jag inte kunde ha beteendet, så jag behövde prata om det med henne. Jag frågade om vi kunde ta en kaffe och prata lite, men fick ett stort och tydligt NEJ tillbaka, det kunde vi inte. Jag uttryckte att jag behövde det för att kunna fortsätta vår 20 år långa vänskap, behövde prata lite och fråga lite och göra det av nyfikenhet kring hur vi kunde gå vidare, inte för att anklaga eller ställa mot väggen. Men det blev ett NEJ. Och det gjorde så ont! Det tog tid att komma över och jag tror inte jag gjort det än. Vi har inte träffats eller hörts sen dess, inte ens sprungit in i varandra på stan. Det som gör mig mest ledsen är nog att det var så lätt att kasta bort en vän, som det verkar. Men vad det jag, hon kanske är lika ledsen hon. Kanske ska jag kolla av läget igen, och se om det nu går att hitta utrymme för lite prat, nu när det lagt sig en aning. Jag har skrivit om det här förut så för er som hängt med länge är detta inget nytt, men ihållande.

Vänskap är ju en stor fråga, där vi ska kunna följa varandra i med- och motgång. När vi mår dåligt behöver vi kanske vänner stöd och hjälp, när det går bra behöver vi vänners uppmuntrande och glädje och stolthet, tänker jag. Det ÄR stort att kunna finnas för varandra i alla olika faser som vi går igenom. Jag tror att vi i allmänhet kan bli bättre på att glädjas med andra, att också våga ta plats och berätta om saker vi är glada och stolta över och inte förminska oss för att andra ska slippa jämföra sig eller känna sig mindre värda, mindre lyckade. Jag tror att det finns nog med utrymme åt oss alla att lyckas med det vi vill och att få känna oss lyckade. Så sträck på dig du nu när du fått ett nytt jobb, våga visa hur stolt och glad du är! Berätta vad det betyder för dig och be andra glädjas med dig! Skrota Jantelagen som säger att ingen får tro att den är nåt – vad är vi annars? Ge dig själv rätten att vara just så glad som du är och visa det!

Kram Elizabeth

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  6 Kommentarer
  1. !

    Ella tack för din ordentliga kommentar – me like! Nu ska jag egentligen inte gå in på specifika relationer här, men om jag hänger kvar en minut råkar det vara så att detta är en person som utåt sett är långt mer framgångsrik än vad jag är – om nu framgång kan mätas i kändisskap. Min underlägsna roll i vår relation förändrades ja, och det höll tydligen inte vår relation för. Det är bara att beklaga och sörja. Sen vill jag verkligen förtydliga att jag står inte på stora scener varje dag, utan även i tvättstugan, på bussen, vid spisen – precis som alla andra. Jag tycker att jag visar upp både det ena och det andra här till exempel, men jag vägrar visa nåt mindre än det jag känner – är jag glad och lycklig och känner mig rosig så tänker jag inte be om ursäkt för det. Pallar man inte det så får det vara. Saknar man en vän med låg självkänsla som förminskar ner sig ständigt och jämt, ja då får man inte den vännen i mig i alla fall. Tack för att du skriver i detta intressanta ämne! Kram tillbaka! Elizabeth

  2. Ella skriver:
    !

    Hej!
    Jag tänker lite såhär kring känslan av missunnsamhet eller vad de där lite tråkiga kommentarerna står för…
    Självklart kan det ju förstås bottna i att att vännen inte riktigt är nöjd med sitt eget liv. Inte har nått hela vägen fram. Det jag också funderar på är om också det faktiskt är så att i, ex. ditt fall, Elizabeth, att din vän upplevde att du förändrades i samband med att dina framgångar tog fart? Hon kanske inte känner igen dig i denna roll. Du är ju inte helt och hållet den du var innan. Nu står du på stora scener, ditt ansikte syns överallt och du har en blogg, som väldigt sällan visar nåt annat än hur lycklig du är och hur långt du har kommit med din egen utveckling. Din vän kan ha svårt att glädjas åt din lycka om hon själv känner sig olycklig. Tror inte att det handlar om avundsjuka eller att vi inte unnar varann. Det kan vara så enkelt att man inte i sitt nu inte förmår mer eller att man saknar sin ”gamla” vän och det som var förut.
    Intressant ämne är det här iallafall…
    Kram från Ella

  3. niina björkman skriver:
    !

    Hej,
    Min erfarenhet av lång vänskap är att det gör väldigt ont när den ena säger nej till fortsatt vänskap. Har varit i liknande situation och det är över ett år sedan och jag har fortfarande svårt att se att vi inte kommer att mötas igen. Det är en sorg i hjärtat, att bli avvisad av ens närmaste vän som alltid funnits där. Det är en bit som saknas, men man lär sig leva med det också. Nya vänner dyker upp som platsen i hjärtat som varit tom. Stor kram Niina

  4. AL skriver:
    !

    Elizabeth, jag tar till mig dina erfarenheter, känslor och tankar då det är JAG som säger NEJ till vidare vänskap!
    TACK!!

  5. !

    Bra fråga. Jag saknar genuin glädje över roliga saker jag berättar om som händer mig, alltifrån att jag fått ett spännande uppdrag till en resa jag ska ut på eller en ny väska som jag köpt. Jag saknar en äkta hjärtligt reaktion som bekräftar att den här personen är glad för min skull, istället kommer ifrågasättande som ”Varför får du göra det uppdraget och inte jag?” eller ”Hur har du råd att åka dit?” eller ”Det där en väl en kopia eller har du köpt den på rean?”.

  6. AL skriver:
    !

    Hej E
    Jag har liknande erfarenheter av detta med vänskap…min fundering är VAD är det du saknar från den vänskapen?
    KRAM