Elizabeth Gummesson | Tara Blogg

Det kom en fråga om ideellt arbete…

Hej Elizabeth!
Jag skulle gärna vilja läsa mer om ditt ideella engagemang. Vilka är dina erfarenheter? Hur det började och vilka uppdrag du jobbar med. Hur resonerar du kring balans mellan betalt och ideellt jobb?
Jätte tacksam om du skulle vilja dela med dig och skriva några rader om detta i din blogg.
Vänliga hälsningar Minna

Mitt intresse för människor i världen började redan när jag var 4 år tror jag, vi reste väldigt mycket eftersom mamma var flygvärdinna och pappa pilot och de arbetade runtom i världen. Jag fick tidigt se slumområden i Rio de Janeiro och tiggande barn i det dåvarande Jugoslavien, och var som barn alltid mest nyfiken och intresserad på de behövande människorna.

Under många år bodde jag i Nacka utanför Stockholm, och körde till jobbet i stan och åkte varje morgon förbi ett härbärge där de hemlösa stod och köade för frukost och en dusch. Jag bara registrerade dem i minnet då, men när jag julen 1999 blev dödssjuk och höll på att inte överleva bestämde jag mig för att börja bidra till andra människor – jag hade fått en andra chans till liv och ville dela med mig, men jag ville också ta mina drömmar och idéer på allvar. Så jag drog igång insamlingsprojekt för hemlösa kvinnor framför allt, och skaffade sånt som de saknade genom att tigga från stora företag. Det var tandkräm, deo, smink, hudlotion, ansiktskrämer, underkläder, bindor – allt sånt som vi kvinnor använder varje dag och bara plockar ur våra skåp där hemma. Alla företag utom ett var enormt generösa. Jag samlade alla prylar hemma i garaget och i ett förråd som jag fick låna gratis hos ett företag, packade om sakerna till fylliga paket och åkte till härbärgena och delade ut. Samtidigt sökte jag mig till BRIS (Barnens Rätt i Samhället) eftersom jag ville jobba med barn. Jag hade då frilansat som journalist i några år och skrivit mycket om barn- och familjefrågor, och fick komma på intervju och blev antagen som volontär. Efter utbildningen började jag arbeta direkt och har så gjort i 10 år nu, var tredje vecka. Då pratar jag med barn som ringer till BRIS, eller svarar på deras mejl som de skriver till BRIS-mejlen.

Sen en tid tillbaka är jag även engagerad i Ecpat som arbetar mot barnsexhandel i världen. Jag kom i kontakt med dem genom min vän Thomas Bodström som var styrelseordförande där tidigare, och blev invald i det som kallas Rådet. Mitt engagemang har växt under tiden, och idag har jag arbete med Ecpat några gånger i månaden. Förutom min tid, att sprida kunskapen för att komma åt problemet, så har jag under några tillfällen skänkt hela mitt arvode vid föreläsningar till Ecpat. Pengar behövs alltid hos ideella organisationer, men på nåt sätt är grovjobbet viktigare. Just nu pågår arbetet med det vi kallar Världens Viktigaste Film, som förhoppningsvis ska väcka ännu mer uppmärksamhet till det här globala problemet och därmed försvåra för förövarna och lära offren att säga nej.

Under åren när jag nu arbetat intensivt och mycket har jag aldrig släppt det ideella arbetet, och jag har lovat mig själv att alltid hålla en del av min tid öppet för ideellt arbete. På BRIS och Ecpat tänker jag finnas för lång tid framöver eller så länge de behöver mig. Sedan gör jag andra enstaka insatser som att träffa hemlösa kvinnor för gruppsamtal, föreläsa för unga tonårstjejer eller hos nätverk för utsatta av olika slag, eller ta emot klienter som lever under särskilda omständigheter och inte har råd att betala för professionellt samtalsstöd – det finns alltid minst en plats vikt för dessa.

Mina erfarenheter av ideellt arbete är att det är rakt igenom fantastiskt givande! Jag skulle inte kunna tänka mig en tillvaro där jag inte bidrar till samhället utan att få pengar tillbaka. Det har blivit en livsstil för mig, och även för mina barn som engagerats på olika sätt, delat ut paket på härbärgen och min äldsta dotter Emelie har ett eget engagemang i Plan Sverige där hon ska vara med och jobba för flickors rättigheter. För oss som familj handlar det om att både engagera sig med tid och pengar men också om att se sin medmänniska – det skulle vara ganska ovärdigt att ha fadderbarn på andra sidan jordklotet men inte hjälpa sin granne i nöd.

När det kommer till balans mellan betalat arbete och ideellt arbete har jag nog inte planerat så noga, jag brukar tänka att minst en fjärdedel av min tid ska gå till ideellt arbete men vissa veckor blir det betydligt mer. Jag tänker att det löser sig, och jag vill inte vara beräknande i det här utan det ideella engagemanget ska flätas in i min vardag. Jag är nyfiken på många olika organisationer och ska framöver titta på vilka fler jag kan arbeta över tid med. Alla kan göra nånting för världen, alla som vill kan bidra på nåt sätt, det finns ingen människa i världen som är så stressad av man inte kan dela med sig på nåt vis.Finns det en vilja så finns det ett sätt. /Elizabeth

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  2 Kommentarer
  1. Plan Sverige skriver:
    !

    Hälsa Emelie och tacka! Både volontärer och faddrar gör en enorm insats.

  2. Monica skriver:
    !

    Du är en riktig inspirationskälla – tack för många bra inlägg med goda idéer!