Se hit alla mammor och pappor med barn 1-5 år!

Jag är precis i slutfasen av bokskrivande och upptäcker att jag vill fylla på med mer material för er föräldrar som har barn som är mellan 1 och 5 år, barn som alltså inte är bebisar men inte har börjat sexårsverksamhet eller skola ännu.

Vad är det ni skulle önska hjälp med i ert föräldraliv? Vilka är era stora utmaningar? Vad har ni dåligt samvete för? Vad skulle ni önska vore annorlunda i familjelivet? När blir kontrollbehovet som starkast? När ställer ni höga krav på er som föräldrar? Vilka förväntningar har ni på er själva och på era barn?

Många frågor, kanske har jag missat nån, snälla alla fina mammor och pappor, skriv i kommentarsfältet, berätta vad ni vill läsa om så att jag inte missar just det ni behöver i min bok Good enough föräldrar, eller ställ frågor, berätta anekdoter om er själva eller era barn, roliga saker som hänt, så vi får skratta lite också, eller mejla om ni inte vill att alla andra ska läsa här elizabeth@gummessoncoaching.com.

Jag är SÅ TACKSAM för era inputs! (När jag sökte förlossningsberättelser fick jag helt fantastiska sådana, TACK, de for rakt in i bokmanus!) Jag lovar att jag ska lotta ut massa böcker sen när den kommer i tryck.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  5 Kommentarer
  1. Maria skriver:
    !

    Jag tänker att det är livsviktigt med egentid. Att få komma undan ibland och bara få bara med sig själv. I dagens samhälle förväntas vi föräldrar klara både jobb, hem och barn. Vi är liksom inte skapta för det. I många generationer har vi hjälpt åt med barnen,
    Inom familjen eller inom det kollektiv som man tillhört. Så är det inte nu och ställer orimliga krav på oss föräldrar vilket gör tiden av egentid SÅ viktig.
    Jag är själv ganska duktig på att ta mig den tiden,
    Men det tog ganska lång tid innan jag unnade mig den med gott samvete.
    Så kanske lite om det?! Allt gott till dig och stort lycka till med boken!

  2. Malin skriver:
    !

    Hej! Då passar jag på nu då;) Vi har två barn på snart 5 och 3 år! Det vi kämpar mest med i vardagen just nu är allt bråk och tjafs (mest från 5-åringen). Att vi hela tiden behöver säga till/ifrån så vi hela tiden tänker ”ska vi sluta säga till så mycket?”, ”Men det är ju vi som ska lära våra barn”! Tålamodet tryter och energinivån sjunker drastiskt, ond cirkel med andra ord! Många säger/skriver att det är ”egentid” som gäller. Dels för en själv, men också att barnen ska få egentid med resp. förälder. Sen finns det ju en parrelation i sammanhanget också;)! Man slits åt alla håll, känner sig som en ”Nej-sägare” till allt hela tiden.. Behöver lite perspektiv och struktur! Det var det hela. Eller en liten bit. Beror på hur man ser det:-) Tack för mig!

  3. !

    Bästa Samira, boken kommer i januari 2013. /E

  4. Samira skriver:
    !

    Jag har inga barn men är så nyfiken på din bok att jag garanterat kommer köpa den innan jag skaffar några och längta tills man kan börja sin barnuppfostran :D Jag funderar även på att köpa den till alla vänner med barn, när kommer den ut? Kram Samira

  5. Helena skriver:
    !

    Hej igen! Eftersom du frågar och det finns tillfälle, passar jag på! Min dotter är 5,5 år, går heltid på dagis och jag är separerad från pappan. Hon bor hos pappa varannan helg och övrig tid hos mig.

    Mina funderingar och orosmoment rör sig mycket kring det delade boendet för henne, hur det påverkar henne både positivt och negativt. Kämpar mycket med att inte känna mig otillräcklig och jämnföra mig med kompisar både hennes och mina gällande resor, kläder, nöjen etc dvs det lite ytliga, men det är svårt. Försörjer min dotter helt själv och får inget underhåll från pappan. Det är tufft men vill se möjligheter och lösningar annars hade det inte funkat.

    Ett tips till andra separerade är att ta hjälp med kommunikationen, det har vi gjort i o
    gångar, att gå till terapeut och prata istället för att fastna i oändliga gräl i onödan. Då har vi fått hjälp att sätta vår dotters bästa i fokus av proffs och det är jätteskönt! Inte konfliktfritt men en hjälp på vägen. Många i vår omgivning gar dock höjt lite på ögonbrynen ich tyckt att detta varit märkligt.

    En konkret fråga jag har rör barn i förskoleåldern och i deras lek med kompisar, det blir ju konflikter då och då, två prinsessor som vill ha samma krona osv, ska man lägga sig i dessa fighter eller styra upp dem?

    Min dotter har just nu mycket funderingar kring Gud, Jesus, Eva och Adam mfl. Vet inte vart detta kommer ifrån men det kan vara dagis. Jag är själv inte troende, fock tycker jag det är viktigt med andlighet och lutar mig en del mot buddismen. Men det blir lite komiskt när min dotter på fullaste allvar frågar morfar, mina vänner mfl om de tror att jorden skapades av gud eller av sig själv och om de tror gud, om det är den guden som pappa tror på eller den som har armarna över huvudet? Sen är det även svårt att greppa om farfar flddes före eller efter Jesus…men det bjuder vi på.

    Underbara är barnen iaf och jag tror vi har hyfsat höga krav på oss själva idag så din bok är verkligen efterlängtad!!!

    Detta blev långt, ämnet är outömligt tror jag!

    Med vänlig hälsning, Helena