Tack alla fina…

… för era kommentarer och mejl som kommer in, ni är varma och snälla. För er som inte hängt med och som undrar kan jag bara säga att jag tillsammans med min kärlek och min granne räddade livet på en person i helgen, och det har varit minst sagt omskakande. Jag känner dock en oerhörd trygghet både för egen del och vår tillsammans som var med, att vi klarar av att hantera en livshotande situation och göra rätt saker trots att varje minut var betydelsefull i det akuta läget. Jag blir även trygg och ödmjuk inför hur långt jag/vi faktiskt är beredd att gå för att hjälpa andra.

Eftersom jag arbetar med andra människors kriser vet jag mer än väl hur viktigt det är att 1. få prata, 2. få göra annat än prata. Bearbetning är väldigt viktig, att få gå igenom vad som hände, vända och vrida på frågor och tankar, men det som kallas för ”den ordlösa behandlingen” är lika uppbyggande och förlösande (ni som kommer att åka med mig på min och Ulf Lidmans krisbearbetningsresa i april 2013 kommer lära er allt om det), det vill säga att göra sånt som man tycker om men som inte kräver en massa prat. För min del blev det igår att ta en sen kvällspromenad bort till Mosebacke, titta på utsikten med solnedgången från Katarinahissen, strosa Götgatan hemåt och lyssna till suverän gatumusik och innan jag somnade bläddra i senaste Elle (jag har de senaste nätterna haft svårt att sova för att jag mest ser blodiga bilder på näthinnan, men att se och tänka på nåt annat innan somning hjälpte faktiskt). Nu är det en ny dag med nya möjligheter, som jag brukar säga, och det ska bli spännande att se vad den här dagen har med sig. Värme och kärlek till er alla idag.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*