Vad säger ni? Kul eller ful?

januari 31, 2012 6 kommentarer
Kläder

Annonsen laddas.

Jag fryser i den här stan! Idag stod jag inte ut längre med att aldrig hitta en mössa eller två vantar av samma sort, fastän jag har köpt 500 par vantar sen i oktober. Nåja, många i alla fall. Jag gick ut och köpte mig en mössa och ett par vantar, tjocka och gosiga tumvantar i skinn och med lurv inuti. Och så den här mössan. Den värmer. Men är den kul eller ful? Ärligt?

Titta vad jag fick med bud!

januari 31, 2012 Skriv en kommentar
Vänner

Annonsen laddas.

Tack min kära vän Christina! Fantastiskt!

 

Låt håret jobba på natten!

januari 31, 2012 Skriv en kommentar
Hälsa / Personligt

Annonsen laddas.

Jag är lite såld på krämer och sånt för jag tycker att det är härligt att få pyssla om sig och sköta om kroppen och där ingår ju håret. Även om jag varit kortklippt tre gånger så har mitt hår nästan alltid varit långt, men oavsett längd är det så gott att få göra en ordentlig inpackning, kamma igenom håret och sköta om det. Nu vill jag dela med mig av en underbar hårgegga – som arbetar när ni sover! Kérastase Noctogenist Sérum Nuit är en kanoninpackning som jag tar i håret nån gång i månaden genom att klicka två valnötsstora klumpar i händerna (en om man har kortare hår), föredelar över toppar och längder och sen går jag och lägger mig och så jobbar den under natten.Ingenting ska sköljas ur, ingenting kladdar, allt blir bara mjukt och skönt hår. Pröva!

Här har jag flätat ihop mitt hår med Emelies, mysigt när man måste gå så nära varandra…

Min vecka

januari 31, 2012 1 kommentar
Arbete

Annonsen laddas.

Måndag: Möte med målaren och snickaren på morgonen, klienter och jobbsamtal hemma

Tisdag: Möte med mitt bokförlag och min agent, går på biopremiär av En gång i Phuket kväll

Onsdag: Hemma med min Bianca som gör tandoperation på morgonen

Torsdag: Planerar Good enough-kurs, möte med klienter, går på Svansjön på Dansens hus kväll

Fredag: Föreläser för PWC på Bjertorps slott i Kvänum

Lördag: Föreläser för norska Staples i Skövde

Söndag: Ledig

Hej vad det går. Saknar det här:

En fråga om vänskap

januari 31, 2012 5 kommentarer
Vänner

Annonsen laddas.

Det kom en fråga i en kommentar som jag gärna lyfter upp här och delar med er. Ni vet att om ni skriver i kommentarsfältet kan ändå alla läsa, och ni skriver så viktiga saker att det kan vara intressant för andra att ta del av, som exempelvis det H skriver och frågar om:

Hej! 
Jag skulle vilja ställa en fråga, men vet inte om det är korrekt att göra det här…? Men provar:) Vill börja med att tacka för en mycket inspirerande blog! Tack! Min fråga: Jag har under ett par år nu haft det tufft. Det har varit svåra saker i livet som mött mig och som gjort att jag lite stängt in mig och skärmat av mig från det sociala livet. Jag har hängt med då och då men inte så innerligt eller engagerat som jag brukat.

Jag börjar nu komma vidare i min process, jag har bearbetat och jobbat med mig själv i massor. Blev tvungen helt enkelt, det fanns inga alternativ. Därför tackar jag och välkomnar nu varmt det jobbiga jag gått igenom, för även om det varit tufft och smärtsamt har det gett mig så enormt mycket livslärdom, insikt, kraft och tro på vägen att det inte går att tänka något annat. Börjar sakta men säkert och lite darrigt lära mig att gå på nya vägar och med nya ben. Dvs jag jobbar mycket med mitt sinne och hur jag väljer att tänka och förhålla mig till saker. Smärta och oro kommer alltid finnas i mitt liv, nu jobbar jag med hur det ska få påverka mig och hur jag ska förhålla mig till det istället. Jag behöver inte längre vara mina känslor och jag är betydligt mer tjockhudad och låter inte allt gå rätt in. Nu är det jag som håller i taktpinnen och det är SÅ skönt!!!!

MEN….iom att jag nu börjar må bättre så börjar ju längtan att ingå mer socialt igen att pocka på. Men blir lite överrumplad över hur svårt det är!!! Har tidigare haft en roll med mina vänner som den som alltid ställer upp, finns där, fixar donar, tänker på alla, underhåller, roar, tröstar – dock tyvärr, i dåtid med inställningen att göra detta för att duga till, få vara med, vara undergiven istället för att ta plats. Inte bara vara och få vara den jag är och duga så, utan alltid prestera, vara bäst-bästa vännen osv. i handling inte för den jag är. Nu när det hänt lite inombords i mig, upplever jag det enormt svårt att ”komma tillbaka” och få vara den nya mig, jag blir liksom tillbaka petad i den gamla korgen igen, där jag absolut inte vill vara. Mina vänner är inte vana att jag tar plats för min skull, att jag fixar och donar för dem men samtidigt är rädd om mig själv. Blir lite ledsen, trodde de skulle vilja glädjas över mina egna nyvunna sätt mer. Eller handlar det mer om hur jag förhåller mig till detta? Är jag inte så klar som jag tror? Eller måste jag ”byta” vänner? Tror ju att mina egna behov av umgänge kommer ha behov av lite nytt och annat och det kommer jag säkert dra till mig så småningom, men ska det behöva vara så drastiskt att jag inte kan umgås i gamla gänget alls längre?

Du är så klok, skulle så gärna vilja ha din ”puff” i rätt riktning i denna fråga…? Jag inser ju att det bara är jag som kan göra något åt det, jag kan ju inte begära av dem att ändra sig, men känner mig nog ärligt talat lite besviken att de inte var mer vänner än så? Jag tycker ju så mycket om dem innerst inne och skulle ju helst vilja få det att fungera! Kommer tiden kanske lösa detta av sig själv?

Kram//H

Bästa H. Först och främst vill jag säga STORT TACK för att du skriver så innerligt och uppriktigt, det är ett förtroende som jag tackar varmt för varje gång det händer. Det låter som att du har varit med om stora saker! Känslosamma upplevelser, bryta levnadsmönster kanske, förändringar och utveckling – allt det här känns i kropp och själ på den som tar sig igenom den inre resan. Och nu står du där med ditt nuvunna jag, som en riktigt skör men samtidigt färgstark blomma, som inte ens själv vet till vilket utsträckning den kan slå ut! Men var tog hejarklacken vägen?

Jag brukar som regel förbereda mina klienter som kommer för att göra nån förändring i sitt liv, på att omgivningen inte alltid har samma takt som de själva. Den förändring och utveckling som känns i oss som bidragit till personlig utveckling, tas inte alltid enbart emot av en omgivning med positiv reaktion, eller ens reaktion – och vi står där och fattar ingenting. Det här är tyvärr inte ovanligt, och många förändringar sätter vänskap och relationer på prov; tar vi oss igenom dem tillsammans kan en relation bli precis hur stark som helst, gör vi det inte måste vi omdefiniera hur vi vill fortsätta relationen, om vi ens vill det.

Därför tänker jag några olika saker när jag läser vad du skriver i din kommentar H. Dels tänker jag att ja, till viss del är det ditt förhållningssätt och din attityd till dina vänner som kommer att avgöra hur du bemöter dem tillbaka, men det är inte allt. Du har blivit besviken eftersom du har förväntat dig att de ska möta dig där du är NU, du har förväntat dig att de också ska vara rädda om dig som du är NU, att de också ska tänka lite på dig. Det är ibland så att förändring och förbättring skrämmer, att du inte gör likadant som du alltid gjort, eller är likadan som du alltid varit – särskilt om ert umgänge byggt på att du varit så där fantastisk och fixat och pysslat om, då vill de att du fortsätter med det, inte sätter dig själv i första rummet där de är vana att få vara. I ditt första rum.

Om jag vore du skulle jag samla mina vänner och prata med dem. Alternativt ta en och en, eller kanske den som är den allra viktigaste att få kommunicera med. Och då uttrycka det där som du känner – inte anklagande och dömande mot dem, utan naket och ärligt hur du själv ser på vad du har gått igenom och vad du har för behov nu idag när livet ser annorlunda ut för dig. Berätta utifrån DIN känsla, DIN upplevelse. Sen får vi se vilken reaktion du får, och ta nästa steg efter det. Men H, ibland är det klokt att göra en relationsinventering, och titta närmare på vilka människor du har i din omgivning och hur dina relationer till dem ser ut. Vissa får hänga med, andra har du kanske vuxit ifrån nu när det hänt så mycket i ditt liv? Även om vissa relationer dör ut så brukar andra växa och djupna och bli fantastiska när man ger lite mer. Jag brukar säga att goda relationer tål att vi säger nej ibland, goda relationer tål att vi är öppna och uppriktiga med våra tankar och känslor, goda relationer vågar ifrågasätta eftersom vi är nyfikna på varandra och intresserade av varandra och goda relationer innehåller respekt för varandra och mycket empati, medkänsla och glädje för varandras storhet och framgångar. Där det finns, där har du dina vänner.

(ps: jag har också gjort slut med vänner, eller åtminstone lyft en ifrågasättande tanke och önskat samtala om hur vi ska ha det tillsammans och när jag mötts av totalt ointresse och kalla handen och noll ansvarstagande från deras sida, ja, då får det vara för min del, annars blir det ovärdigt och det ska vi inte ha.)

Annonsen laddas.

Gomorron onsdag!

februari 27, 2013 2 kommentarer
Familj / Personligt

Annonsen laddas.

Jag var helt slut igår kväll efter uppackande av flyttlådor mitt bland sportlovslediga barn som vill ha umgänge och min mejlkorg som hänger över axeln och skriker ”rensa mig!” så jag orkade inte bidra till er. Min lilla Bianca sa ”kom mamma så myser vi” och så tände vi ljus och såg film. Jag sa sen när vi skulle sova ”tack för att du var så snäll mot mig idag” och då sa den lilla tösen ”det är klart, du är ju snäll mot mig alla dagar”. Mmmm. Mammor får vara svaga och trötta också, det vet ni väl?

Nu krånglar mina bilder i datorn så jag ska rota vidare lite i det ärendet , just nu är status: Reparerar biblioteket 39 % klart…

Ville visa er ett fantastiskt vackert Stockholm igår morse. Det kommer. Kram nu och ta hand om den här morgonen.

Det kom en fråga om manlighet…

februari 26, 2013 5 kommentarer
Kärlek

Annonsen laddas.

Jag har länge funderat på en sak. Tänkte jag skulle fråga dig. Ända sedan jag började intressera mig för de mjuka värdena i livet har jag noterat en slående brist på män inom området. Det är ju synd. Jag slog in på denna vägen i början av 90-talet när new age hade en revival. Då, när själen och kärleken lanserades tillsammans med ett stort mot mysticism, fanns det väl en del män, kanske till och med en hel del män, men när den första nyhetens behag lade sig och kärleken till själen djupnade till ett mer konsekvent ”oromantiskt” arbete i självkundksp droppade männen av en efter en. Nu känner jag mig tämligen ensam som man inom fältet.

Att tala om de mjukare värdena har blivit något förborgat kvinnorna. Om en man börjar prata om detta också, om kärleken till exempel, Hur ser du på det? Och finns det sätt som han ”får” prata på det om. Om han använder samma typ av vokabulär som kvinnan gör när hon pratar om kärlek, uppfattas då mannen som lite gay. Måste mannen anpassa sitt språk efter manligheten? Och vad är manligt? Och är det i så fall inte så, att om en man talar om kärlek, så är det också uppenbart att han samtidigt bearbetar och demonstrerar sin attityd visavi ”den nya manligheten”?

Tycker du en man är gay om han i ett mail säger ”hi hi” istället för ”ha ha”, och kramis istället för kram?
Får en man prata om kärlek på samma sätt som en kvinna pratar om kärlek?
Är det okej att männen ger sig in på området kärlek, eller vill kvinnor ha det för sig själv?
Kan en man förlora manlighetspoäng genom att tala om kärlek?

Bara några tankar. Vill gärna ha din synpunkt på saken.
/P

En till synes lång fråga och stor dessutom till ämnet, men det blir ett ganska kort svar. Om man ska tänka på allt det där och ta hänsyn till hur man måste vara för att passa in, då tror jag man tappar sig själv på vägen. Livet går väl inte ut på att vinna poäng? Hos vem i så fall? Är det inte viktigast att vinna sina egna poän? Jag är ju den enda människa som jag garanterat umgås med hela livet. Man är den man är, sen får folk hantera det. Säger man kramis istället för kram så gör man det, och har nån problem med det får de leka med nån annan. Det finns inga regler för vem som får tala om kärlek eller hur eller när, då är det inte kärlek. Kärlek är till för alla – kvinnor har verkligen inte ensamrätt på ämnet kärlek så det är bara att ta för sig. Inte kan vi heller döma nån för hur de tolkar kärlek eller hur de uttrycker kärlek – det är just det som är kärlek, att öppna upp och tillåta och vara fri.

Med kärlek/ Elizabeth

Tänkvärda ord på Facebook

februari 26, 2013 1 kommentar
Kärlek / Personligt

Annonsen laddas.

Gomorron på er, hur har natten varit? Jag vaknar med träningsvärk (BRA!), en glad vovve som vill ut och soluppgång utanför fönstret. Nu får det bli kaffe, morgongymnastik (så skönt att ta 10 minuter och sätta igång kroppen) och sen ut med Britta innan dagen rullar vidare mot filmande, samtal och annat fix.

Hittade det här på min Facebooksida, så gott när ni delar med er av fina texter:

”Jag såg den här instruktionen idag, och tänkte att den nog skulle tilltala dig.
Följ instruktionerna:
1. Res dej upp!
2. Lägg armarna om dej själv! Hur känns det att krama det finaste som finns?”

Anna hette hon som delat, och jag håller med: finns det ingen annan som kan hålla om just då, är det bättre att vara empatisk mot sig själv än att inte få nåt. Samtidigt är det få som tycker att man själv är det finaste som finns, kanske särskilt i en sån stund när man vacklar. Men det är en söt textrad.

Här mitt i en kram från min Jocke som jag håller så kär:

Helsingborg! Göteborg! Snart är det dax!

februari 25, 2013 2 kommentarer
Föreläsning / Kommunikation

Annonsen laddas.

Snart är det 7 mars och klockan slår 13 och då hoppas jag se alla er som bor i Helsingborg med omnejd på min och Pia Johanssons föreläsning om kommunikation på arbetsplatsen – vi har så kul när vi gör den! Och den 11 mars kommer vi till Göteborg! Kom och ha roligt med oss! Anmäl er HÄR. För er som inte kan komma kl 13 eller vill se den två gånger finns en föreläsning kl 18 samma dag också.

Bröllopsklänning…

februari 25, 2013 1 kommentar
Kärlek / Kläder

Annonsen laddas.

Alla fina ni, tänk att jag ska ha bröllopsklänning på mig om några månader, det är helt sagolikt och fantastiskt och jag älskar min brudgum så stort! Jag kan gifta mig bara med honom i Rådhuset eller hemma i köket i mysbrallor, bara vi får varandra, men okej, man kan ju ha fest också och det ska vi ha. En stor kärleksfest! Och då behöver man klänning om man är brud, men jag vill inte ha en traditionell vit brudklänning så jag har letat stan igenom efter nåt annat och hittar ingenting. Så idag var jag i Rosenrummet på NK och mötte designern Fadi El Khoury och jag beundrar honom redan. Vilka magiska kreationer den mannen gör! Jag hyser den största respekt för riktigt hantverk.

Nu är det såklart hemligt vad vi pratade om och kom fram till eftersom min brudgum inget för veta, men det var i alla fall innanför de här dörrarna vi var i Rosenrummet, som jag för övrigt skulle kunna flytta till imorgon – så fint, en puderrosa dröm. Måste nypa mig lite mer i armen nu…