Jag har fått frågan många gånger per mejl och nu även här från er bloggläsare, så jag tänker skriva lite om det här med att jobba med personlig utveckling. Ofta undrar folk hur man börjar, hur får man kunder, vad ska man ta betalt, hur ska man orka lyssna på alla människor, vilken utbildning ska man gå, hur börjar man föreläsa, skriva böcker och så vidare.
För mig personligen har mina utbildningar varit och är en viktig del, framför allt för att jag lärt mig så mycket. Jag har gått en coachutbildning, en utbildning inom sorgbearbetning, en inom krishantering, en i konflikthantering, en i kommunikation och en inom ledarskap, förutom min journalistutbildning för snart 20 år sedan (oj vad länge sen det låter!). Utbildningarna är till för min egen kunskapsbank, för att jag i princip alltid är nyfiken på att lära mig mer, för att jag vill kunna möta mina klienter och olika människor som jag kommer i kontakt med på ett professionellt sätt.
Lika viktigt i det här jobbet är empati, medkänsla, värme, människointresse, lyssnande (samtidigt som vi vägleder, stödjer, ifrågasätter) och att faktiskt ta emot en annan människas berättelse. Ett genuint intresse för människor och en kärleksfull värme i kombination med att putta framåt, våga öppna upp och konfrontera rädslor – då tror jag att du blir en bra representant för vår bransch.
För egen del snurrar min verksamhet mellan föreläsningar, seminarier, utbildningar och workshops, vidare till klienter inom krishantering, sorgbearbetning och coaching och gäller både grupper, par, och individuellt, och så författarskapet med bokskrivande, författarframträdanden och pr-jobb. Dessutom har jag varje månad ideella uppdrag, främst med BRIS där jag sedan 9 år tillbaka är volontär och pratar med barn, med Ecpat som arbetar mot barnsexhandel, barnsexturism och barnpornografi samt återkommande med hemlösa.
Du som är nyfiken på personlig utveckling bör titta på vad just du vill göra, istället för att tro att det andra gör är det enda rätta. Gillar man inte att prata inför folk måste man inte föreläsa. Tycker man att det är trist eller har svårt för att skriva måste man inte bli författare. Däremot är jag av den åsikten att man faktiskt behöver arbeta med människor för att kunna veta vad man pratar om när det kommer till att föreläsa eller skriva om människor, beteenden, relationer och liknande. Ungefär som att någon som gör en kokbok gärna får kunna laga mat för att det ska bli trovärdigt. Men kom ihåg att det här är bara min personliga uppfattning, ingen världsomfattande sanning alls.
Så, utbildning först, sedan (eller under tiden) börja jobba med människor direkt, coacha gratis i början bara för att få komma igång, samma med föreläsningar – ut och prata så mycket du kan överallt bara för att få upp vanan, träning ger färdighet. När du drar igång verksamheten så tveka inte att sprida ditt namn, ringa till dina kontakter, erbjud dig att komma och prata på ett personalmöte, sök upp föreläsarförmedlingar, gå med i nätverk eller agenturer (men kolla avtalen så att du inte syr upp dig för 100 år hos en agentur om du vill köra ensam sen). Om du sedan tar varje uppdrag, varje klient, varje åtagande med stor respekt och gör ett fokuserat och gediget arbete så kommer du att få nya förfrågningar, rekommenderas vidare och vips så rullar det av bara farten!
Jag har inte ångrat mitt yrkesval en enda sekund sedan jag bytte från mediebranschen till det här. Inte en enda. Jag älskar att möta människor precis där de är i livet, och att få förtroende från någon att arbeta med deras personliga utveckling, det är lika hisnande stort varje gång. Så ni som står på tröskeln in till den här branschen – VÄLKOMNA!