Något av det allra bästa med Italien är maten. Och måltiden. En lunch på fyra timmar kan lätt passera precis som en middag på lika många timmar med en aldrig sinande servering av underbar mat.

Allt kommer i omgångar. Servitörerna springer ut och in i köket. Balanserar tallrikar med en mängd antipasti. Byter ut tallrikar, hämtar nya, hämtar mer antipasto, plötsligt kommer ett fat med bläckfisk och räkor, sedan auberginer stekta i ugn med parmesanost. Och så håller det på. Man äter sakta och länge och sträcker sig för att skicka vidare och så ber man om lite till.

Igår kväll var vi 14 personer runt ett bort på en av stadens restauranger. Barn och ungdomar och vuxna och vänner och bekanta. Gapskratt och snack och beställningar som ska göras och tas. Vin som ska fyllas på och ja tack, en flaska prosecco till när vi ändå har så himla trevligt. Några beställer rombo (piggvar) och några beställer spaghetti Vongole och jag fick äntligen min pasta al salmone. Extra krämig. Och så lite dolce på det och lite kaffe och dessertvin.

Så går man hem mitt i natten och det är varmt och fullmånen lyser upp himlen och berget intill staden och ut över havet där månens ljus blir en gata av silver.