Just nu gör sig dotter i ordning för att åka och provjobba. Efter genomförd träningsrunda i köket igår har vi kunnat konstatera (jag från min åskådar- och expertkommentarsplats vid köksbordet och dotter svettig och rödrosig vid spisen) att hon klarar allt galant.
Vi började lite lätt med en omelett. Vi gick igenom örter och äggklyvning och smör eller olja i pannan. Så fortsatte hon med att steka tre kycklingfiléer utan att de blev torra (snabb stekning för stekyta i stekpannan och sedan ca 10 minuter i 125 grader ugn). När kycklingen stod i ugnen slängde hon ihop – efter recept – sju pannbiffar och när de var klara gjorde hon tzatziki och guacamole.
Allt var för att dels träna grunder och dels lära sig läsa recept. Att lära sig smaka av hela tiden gick alldeles utmärkt ända tills hon skulle smaka av köttfärsen som skulle bli till biffar. Då fick modern rycka in. Och godkänna kryddning.
Sedan gick vi in på överkursen.
Canneloni med ricottaost och spenat. Med bechamelsås och en tomatröra därtill. Och ingen färdig canneloni utan färska lasagneplattor som skulle rullas. Det tog sin tid. Och dotter upptäckte ett antal saker: 1. spenat krymper i stekpannan och vattnar sig fantastiskt mycket, 2. bechamelsås smakar inte så gott egentligen 3. lasagneplattor spricker om de får ligga i luften några minuter för länge.
När detta stod i ugnen gick hon loss på finalen. Blåbärspaj med hemgjord vaniljsås. En deg till pajskal, förgrädda lite, blanda frusna blåbär med potatismjöl och lite blåbärssylt, kripsig topping av havregryn, socker och smält smör samt en från grunden gjord vaniljsås.
Cannelonin fick följande kommentar av kocken: ”Alltså mamma, det här var nog det godaste jag har ätit på länge! Det är ju helt sjukt gott!”
Och blåbärspajen med vaniljsås fick följande omdöme av mamman: ”Ta bort det här från mig nu för jag äter ihjäl mig!” (det var väl då jag satt med sked i vaniljsåsen och slurpade).
Mer eller mindre succé kan man säga om dotterns träningsrunda. Nu har hon lämnat lägenheten och så håller jag tummarna.