Nej det går inte att förbereda sig särskilt för hur upp och ner allt blir när man får ett barn. Det går inte att förbereda sig eller i sin vildaste fantasi begripa hur viktig en sittring kan vara eller hur skönt det är med landstingets trosor som elastiskt täcker en tredjedel av kroppen. Knappast att det går att fatta vad symbios på riktigt är heller. Eller vilka rubriker man kunde skapa när barnet äter fast föda för första gången eller hur pirrigt det kändes i hela kroppen när man kunde köpa blöjstorlek för 8 kilosbarn. Sån´t begriper vi när vi får barn. När vi sitter där med ett barn klistrat till kroppen som tar i stort sett allt syre, all vaken tid och även i värsta fall den tid som det var menat att återhämta sig på.
Så sitter vi där, styrda av barnen, nersjunkna i soffan, utlakade och grå och lite lagom sunkiga när barnet äntligen somnat på fredagskvällen. En hastigt tillagad middag kastar vi i oss i hopp om att kunna svälja mer än tre tuggor tillsammans, på tu man hand. Vi tittar, över ett par stearinljus som någon hann tända, djupt och komprimerat snabbt in i den andres ögon och försöker komma ihåg vad romantik var utan den svaga doften av den sur mjölkspya som fortfarande finns kvar på vänster axel. Har vi tur minns vi då samtalsämnen om annat än hur barnet denna dag sovit, ätit, sparkat, ålat, krälat, kladdat och skrattat. När vi hunnit fånga upp ett par bitar av lax i fisksoppan går kärleksbarnet igång i ett annat rum, puss, jag tar henne, sitt du. Jamen jag äter nu så kommer du sen. Vi turas om. Långfilmen kan vi spela in och se på en annan gång. Men vänta, jag drar in barnvagnen hit, så står jag och äter, det går bra. Vänta, jag fixar, ät klart du. Oj, hon är nog hungrig. Ställer du min mat i micron älskling?
Milstolpen i livet som vi slår ner när barnet börjar sova hela natten överskuggar allt annat som kunde ha varit viktigt. Lika mycket vågen gör vi när barnet kan gå upp själv ur sängen på morgonen och tack och lov för alla tv-kanaler som blir en perfekt barnvakt så mamma och pappa får sova ut en stund. När de sedan kan göra sin egen frukost återvänder delar av livet och det går faktiskt att läsa morgontidningen och dricka sitt kaffe i sängen nästan helt utan störningsmoment.
Livet kretsar kring en himla kropp som sakta raderar ut den generösa egentid vi hade innan men som vi samtidigt nästan glömt bort. Livet blir mat som gärna passar barnen, filmer som barnen kan se, trevliga föräldramöten, nattvandring, nyköpta overaller i bävernylon, skytteltrafik till och från träningar, umgänget i idrottsklubben, veckobrev, matsäckar, familjebackar med skidskola, lekplatser och parklekar och semesterresor där det finns åtminstone ett vattenland eller möjligen en söt bamseklubb. Ibland snor vi åt oss små stunder för att hämta luft, komma upp till ytan i en vardagskarusell som inte fungerar utan en väggkalender med en kolumn per familjemedlem. Vi suckar lätt över arbetsbörda och det mer eller mindre ständiga behovet av att rätta sig efter barnen, vara nära och passa, vakta eller hjälpa. Program vi vill se får spelas in för läxan kommer före ”Uppdrag Granskning”, utflykter på söndag eftermiddag blir inte till baren vid havet där det går att ta en drink i solens sista strålar, den går istället till något mer barnvänligt, mamma, mamma, snälla kan vi gå på Gröna Lund snälla snälla snälla!
Och en liten stund stjäl vi när vi lämnar barnen hemma och åker iväg på någonting alldeles eget. Utan barnvakt och kanske med andan i halsen och en mobiltelefon med ständig uppkoppling mot barn som hjular av lycka över att päronen äntligen lämnar huset. För så kan vi bestämma vi vuxna, att vi lämnar barnen en liten stund så de får växa, visa att de klarar av ansvaret. Vi uppfostrar och danar. Skål älskling, vad spännande det här är, vad tror du att dom gör nu?
I ljuset av sittringar och nattvak blir smällen som kommer senare gigantisk. När ungarna fattat att de klarar sig på egen hand och när de plötsligt har kompisar i varenda bostadsområde på fem mils radie. Och de kan bussnätets alla linjer och tidtabeller för det är nedladdat i en mobil som blir överhettad av inkommande och utgående samtal som föräldrar inte får tjuvlyssna på. Ungen som bara för en liten stund sedan hängde medgörlig på en vänsteraxel säger knappt hej och hej då och i soffan sitter två vuxna och stirrar på varandra. Det är då vi försöker minnas hur jobbigt det var att alltid vara påpassad och efterfrågad. Det är då vi försöker känna efter hur irriterande det var att aldrig få se en film utan att spola tillbaka och frysa bilden och äta kall mat därtill. Vi känner efter jättehårt bara för att få ramla baklänges av den totala skillnaden och hjula av lycka för att ungarna äntligen lämnar huset.
En del ramlar baklänges av ren och skär lycka och bokar snabbt in en månadskryssning i Västindien med kurs i tantrasex. En del sticker från ett förhållande för vad som var livet innan kräktiden och läxläsning 24/7 är för länge sedan passerat till en puré. Och barnen går det inte att prata om längre, det är inte särskilt kul ens: Niklas lärde sig ett nytt ord idag. Jaha, vaddå? Helvetsjävlaskit. Jamen vad gulligt. Det måste vi skriva upp i boken.
En del sitter kvar i vinddraget. Perplexa och handlingsförlamade med all den tid som plötsligt kan fyllas med – tanken svindlar – vad-som-helst. Det blir så stort och märkligt och känslan av att kunna göra vad-som-helst minns vi bara vagt från en annan planet. Och vi hittar varandra där i soffan och säger hej, men du, visst var det något vi två ville göra?
Men känslan som dröjer sig kvar när hormonstinna tonåringar älgar ut ur huset och till synes klarar sig rätt bra själva är inte glädjen över att få sova utan ungar som kryper under täcket klockan halv fyra en morgon
Känslan som biter sig fast är saknaden. Och den lilla bebisen som var medgörlig och som dyrkade marken vi beträdde ter sig för ett ögonblick som något längtansfullt. Vi kan luras av en längtan efter en fem-årings kärleksbrev med ditklistrade höstlöv och en sju-årings tjat om att mamma skulle följa med till skolan och sitta där hela DAN.
Ända till vi minns fredagkvällarna som varierades med tacos … och tacos. Barntillåtna filmer i det oändliga utan komplicerade intriger och ond bråd död, matsäckar med hastigt inhandlad risifrutti, kexchoklad och festis, veckobreven till förbannelse, skittråkiga skidbackar, iskalla fingrar och en lätt förfrusen rumpa efter att ha stått och gungat den lilla på lekplatserna, fotbollsträningar i hagel och drivis, otympliga och svindyra overaller i bävernylon och evigt tradiga och väldigt långa föräldramöten.