Jag twittrade några rader häromdagen. Skrev att jag (i stort sett och oftast) frågar taxichauffören var han kommer ifrån. Både de jag upplever som utlandsfödda och de jag upplever som inte utlandsfödda. Mest spännande är det med de som är utlandsfödda. En kvinna jag åkte med för en tid sedan kom från Kurdistan. Hon var utbildad läkare och vårt korta samtal kom vi in på hennes egentliga yrke. Just detta kan vara avstampet till ett helt annat blogginlägg.
På twitter fick jag den enkla frågan ”Varför?” Och jag kunde inte svara på annat sätt än alldeles ärligt: Jag är nyfiken.
Jag är inget undantag, vill inte proklamera någon slags suveränitet i att klara av någonting. Men jag är nyfiken och tack vare det får jag faktiskt reda på en massa saker, framförallt får jag reda på mycket om andra människor. Jag drar mig nämligen inte för att fråga, vara nyfiken.
Det som fascinerar mig är vårt sätt att direkt och självklart (det är ganska självklart) kategorisera andra människor. Vi vill packa in folk i fack, de blir lättare att förstå då, allt blir enklare att greppa. Och vi vill greppa saker. Vi vill förstå. Men du kan aldrig någonsin ”greppa” någon utan att först ha varit nyfiken. Vi kan aldrig kategorisera och säga att tonåringar är si och pensionärer är så. De som jobbar med reklam är si och de som jobbar i storkök är så. Varje individ är unik med sin egen historia och de vi möter flyktigt, på bussen, i en korridor, i affären … kan se ut på ett sätt så att vi ganska omgående kategoriserar, tilldelar ett fack. Och det är i sig okej, bara vi inte torgför den bräckliga åsikten eller uppfattningen.
Om jag alltid gör som jag alltid har gjort så kommer jag alltid få samma resultat som jag alltid har fått.
Så vad händer om jag tar bussen åt det andra hållet? Om jag tar en annan väg till jobbet? Vad händer om jag börjar prata med en person på bussen? Vad händer om jag handlar i en annan butik, går på ett nytt gym? Tänk om jag skulle anmäla mig till en kurs i knyppling? Italienska för
Att vara nyfiken är A och O. För att komma vidare i livet, utvecklas och nå drömmar, nå mål … så måste vi vara nyfikna. Och det är också att släppa sargen, det är också att hoppa bungyjump utan att ha helt klart för sig hur lång linan är. Att prata med en främmande människa i en taxi eller på bussen är att släppa sargen men tänk vilken utväxling det kan bli! Tänk vilka möten man skulle kunna missa?
Nästa del i den här lilla serien handlar just om att vara nyfiken och varför det är viktigt i möten med andra människor. Varför det är viktigt att vara så nyfiken att man tar en annan väg, en annan plats än den man är trygg och bekväm med. Mod har med saken att göra också. Förstås. Men kanske vi blir modigare om vi vill utvecklas? Kanske vi blir modigare om vi vill vidare? Kanske vi blir modigare om vi fattar att om vi alltid gör som vi alltid gjort så kommer resultatet alltid att bli som det alltid varit.
Det här är det sjunde blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.
1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit
3 Vad gör du med drömmarna?
4 Åt vilket håll rör du dig?
5 Bättre att förekomma än förekommas
6 Trolla