Astrid Lindgren sa: ”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi”.
Uttrycket är explosivt om man stannar till och tänker efter. Det är ganska klyschigt och tomt om man inte är intresserad av att verkligen sätta sig in i sprängkraften eller intresserad av att utvecklas. Om man vill stå kvar och stampa på samma fläck i hela livet kan man helt enkelt skita i vad det egentligen innebär.
Många krig, varje uppfinning, varje framgång, många mord och fruktansvärda brott … det mesta börjar i vår fantasi. Men det är också där som mycket slutar.
”Tänk om jag skulle klippa en helt ny frisyr och färga håret blått?”
”Tänk om jag skulle lära mig rida!”
”Tänk om jag skulle starta ett företag som hyr ut personal till arbetsplatser som behöver?”
”Tänk om jag skulle starta ett kaffeställe som bara serverar 20 olika kaffesorter i pappersmuggar?”
”Tänk om jag skulle skriva en bok om en pojke som går i trollkarlsskola?”
”Tänk om man skulle sy ihop en slags sele som kan kunde hänga ungen i och ha på magen så att man kan använda båda händerna när man går och handlar?!”
”Jag tänkte på en grej, tänk om man skulle ha en liten grej som känner av när man backar med bilen om man är för nära att köra in i något??”
”Alltså, det är ju jättemånga som verkar ha problem med att komma på middagen, tänk om jag skulle bara kunna köra ut mat i påsar till folk … och lägga ner ett receptblad så att de slipper tänka??”
Först händer det i fantasin, i en tanke som passerar alldeles hastigt och plötsligt. I det huvud som har resonans och där luften är syrerik och där den dömande sidan ligger lågt växer fantasin av sig själv. Den när sig själv när vi tillåter oss att gå vidare i den absurda och svindlande tanken som allt började med och så kommer vi in på nya vägar, in i nya fantasier som binder ihop allt till en enda fantastisk tanke. Det börjar i fantasin.
I ett huvud med trånga gångar, där det knappt finns ståhöjd och där den dömande sidan vältrat sig ut över det som skulle kunna leva uppstår tanken ändå, den där hastiga och plötsliga: ”Tänk om jag skulle skriva en bok om en pojke som går i trollkarlsskola?” och i samma sekund som den tänks mals den ner till ingenting för fantasier är bara fantasier och ingenting man kan hålla på att lägga tid och tanke på när det finns så mycket annat som man behöver tänka på och oroa sig för. Viktiga saker. Sådant som är på riktigt. Som vad som ska handlas till helgen och hur jag ska göra med övertiden jag måste ta igen på jobbet. Och inte minst pulvriseras den där fantasin av vårt eget dömande: Vad fånigt. Herregud, det har någon redan gjort, det är jag säker på. Som att det skulle vara någon i hela världen som vill läsa om någonting sånt.
Utan människor med fantasi och huvuden med resonans och syrerik luft skulle världen se annorlunda ut. Och mångas liv också.
För att göda fantasi krävs både mod och galenskap. För att utveckla fantasi krävs ännu mer av det där. Tillsammans med det barnsliga tillåtandet, att det är okej att fantisera om precis vad som helst. Och kanske någonstans så ett frö till någonting som skulle kunna välta berg.
Det krävs också att man ibland välter sig själv. Tänker … som många tjatar om … outside the box. Ett uttjatat uttryck, jag vet, men vi tjänar på att hoppa upp på läktaren, ta en tur med en helikopter över allt det som är vår verklighet och tänka upp-och-ner. Fram-och-bak. Se saker i ett annat perspektiv, från ett annat håll. Utmana oss själva att fantisera. För 20 år sedan hade vi skrattat åt fantasin som Jerry Baldwin, Zev Siegl och Gordon Bowker hade tillsammans med Alfred Peet, att sälja kaffe i pappmuggar. Idag har Starbucks 17 009 köpställen i 55 länder. De tänkte inte i redan inkörda självklara spår, de vände upp och ner på någonting och skapade en helt ny produkt, ett helt nytt sätt för oss att dricka kaffe.
”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi”
Att inte fantisera är att svika sig själv och gå förbi de möjligheter som finns! Öva i leken med barnen. De kan konsten. Go crazy! Ingenting hemskt kan hända. Du kommer att gå runt och le åt dig själv när du uppfinner saker som ingen har tänkt på, när du kommer på lösningar som ingen vet att de saknar. Det värsta som kan hända är att du får en idé.
Det börjar här. Det börjar i din fantasi. Inte i någon annans. Använd den! Öva, träna, fantisera! Det finns inga som helst gränser.
Det är hos dig det börjar. Det är det allra mest häftiga och på samma gång det allra mest skrämmande.
Det här är första blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.