Arkiv för juni, 2011

Vid en sjö och i Radio1

Jag sitter ute i en skog vid en sjö i min systers hus och skriver och läser och läser och skriver. Solar lite och går ut en sväng med hundarna, grillar, sover lite middag och läser igen. Jag har mitt eget manus som måste läsas igenom, rättas och korrigeras och när jag återkommer till det jag skrivit efter ett tag slås jag av två saker i varierande omfång: Herregud vad bra jag skriver! 2. Åh jävlar vilket skit.

På den här altanen med utsikt genom björkar mot sjön och med en igelkott som skruttar fram och tillbaka under golvet kan jag säkert uträtta storverk. Det är så vi ser på det.

Och när jag sitter här och skriver den 11 juli kommer jag att vara i Radio1 och sommarsurra, radioprata i en hel timme och jag kommer att prata om att hela kärnfamiljen är en stor bluff. Lyssna! Frekvens 101,9.

Jag vill hävda att jag är ganska vanlig. Rentav alldeles normal. Och det återstår att se vad andra tycker om det. Den 11 juli.

Manusjobb på annan breddgrad

Italien får vänta. Jag parkerar snart i ett hus i en skog vid en sjö för att skriva på nya manuset. Det är, vad jag kallar, semester. Ibland blir det inte som man tänkt. Ibland blir det kanske bättre men i hjärtat ville jag just nu, allra helst, ha släpat min väska genom gatorna i Rom i närmare 35 grader. Och landat vid havet ikväll.

Om romanen och hämnder och coola killar

Man vill ju liksom inte säga fel saker och så vill man gärna få med det som är det man vill säga. Knepigt. Chansen är en enda. Nyckeln är träna träna träna. Öva öva öva.

Taxihämtning kl. 08.30. Lite prat för mig själv. Chauffören fick undra. Öva och memorera. Kom ihåg och glöm bort. Omålad och lite pirrig men ganska lugn. Mest sprallig och utan sällskap att kunna spralla med. Chauffören verkade inte vara på sådant humör om jag nu hade kommit på tanken att fråga.

Jag var väntad. Vakten lyfter luren: ”Christina är här nu.” Hela entrén är tom. Några dagstidningar och så vakten som är omgiven av skärmar. Långtråkigt? undrade jag och skämtade om att han ju kunde se på TV i alla fall. Ha ha. Han skrattade av artighet och så kom Amanda, en mycket söt och snygg och ung och fantastiskt rar tjej och hämtade mig.

Det berömda sminket. Där prominenta gäster suttit och blivit duttade i pannan och där spännande, framstående, välkända, smarta och … mindre smarta suttit och blivit puffade med puder på kinderna. Carina och jag pratade så jag glömde det mesta. Vi pratade så mycket att vi kanske skulle ha missat hela mitt inslag liksom. Om inte Amanda hade kommit tillbaka och hämtat mig.

När jag var klar. Jag och Carina kommer att ses igen. Det vet jag. Vi hann inte prata klart. Den make-up hon la på mig kommer jag att in i det längsta vägra att tvätta av mig.

Allt är i detalj managerat. När Amanda lämnar av mig i frukostrummet och jag tryckt på kaffemaskinens mest utslitna knapp ”starkt kaffe” riggas jag av mikrofonkillen i shorts. En rar och trevlig kille som nog var anställd just som sådan, idag i alla fall. På med mikrofon, av med mikrofon. Min blus var inte stadig i kanten någonstans och lilla myggan vinglade men mikrofonkillen hade bluslösningen och jag påminde mig om att det varit några här innan mig.

Vid ett bord satt de coola killarna. Jag frågade om det var kill- och tjejbord. Uppdelningen av frukostätande gäster var sådan vid borden. Någon i Erik Saades band sa näe, det är uppdelat barnbord och vuxenbord. Jag satte mig mittemellan och så frågade jag varför de var så lugna och coola. En kille i slips frågade om det var min första gång och när jag sa ja skrattade de och sa att man vänjer sig. Jag tänkte att det var ju skönt och så fick jag 10 minuters peptalk av killarna som lovade att det kommer att gå skitbra.

Någon tog en bild på tv:n hemma och just då åker allt neråt i ansiktet men det mesta var nog uppåt under intervjun. Tilde de Paula var lätt att prata med, studion var lätt att finna lugn i, den lilla lilla platsen som bordet utgör tillsammans med stolarna var yttepytteliten och jag tänkte hastigt på hur trångt det måste vara med fler gäster än två. Alla runt omkring var vana … förstås. Jag fick panik å hela TV4:s vägnar när det räknades ner och alla verkade fullkomligt avslappnade. Ja, nästan som om de hade gjort det där typ 100 gånger tidigare. I mitt huvud fanns, som ett ludd runt allt jag ville komma ihåg att säga, hela tiden frågan: Vart gör man av händerna??

Klippet kan man se här.

Efter mig kom Kenza. Vacker som en dag och nog lika nervös som jag var innan. Och frågan var om det var Lottoskraparen vid bordet intill och frågan var om Amanda faktiskt glömde bort mig därinne men vilken tur för mig för jag kunde äta lite mer frukost och så hann jag tipsa killarna i soffan om att de skulle vara lite coola och inte så nervösa inför sitt framträdande i Nyhetsmorgon.

I taxin hem sätter jag på mobilen och sms rasslar in. Någonstans värsta stödet och hejaklacken och så ringer min mamma och berättar att Nixon stått stilla under min intervju och att han satt framtassarna på TV:n för att komma åt den där matten som lämnat honom ett tag. Och så ringde syster och skrek och så ringde pappa och sa att han var stolt och imponerad.

Så får jag det här från en dotter och får någonting tjockt i halsen och ståpäls på kroppen och så lutar jag mig tillbaka, ser mig själv i spegeln och tänker att jag nog får lov att lära mig hur man lägger en sådan himla snygg ögonskugga.

Vad jag pratade om i intervjun? Jasså … min roman Jag älskar dig inte, dumpningar och hämnder.

Morgonsysslor

F%C3%B6rfattaren%20Christina%20Stielli%20l%C3%A4r%20dig%20h%C3%A4mnas%20-%20i%20text

Egentligen skitnervös men samtidigt helt lugn. Min morgon på TV4 Nyhetsmorgon rymde så mycket och det var så roligt och jag blev så fins sminkad och träffade så många spännande människor! Samlar tankarna och vill aldrig tvätta bort min fina make-up och återkommer med bilder.

Godnatt

Förbereder mig i sinnet inför Nyhetsmorgon imorgon. Ledsen i hjärtat över att ha lämnat min Nixon till sommarresidenset. Själv åker jag på planerad jobbresa till Italien på tisdag och det är alltför varmt för att Nixon ska må bra där. Det sliter och jag gråter och jag vill att det ska bli augusti nu med en gång. Han är hos min mamma som tar hand om honom på bästa sätt … han lider inte. Men jag gör.

Ses i rutan då. Imorgon kl. 09.40!

Översvämning

Det spöregnar i Eskilstuna hos syster. Att solen ska skina ikväll känns som ett tunt och fagert löfte. Det spöregnade när vi handlade i stan, när jag gick förbi lokalen där Resman hade sin resebutik för 100 år sedan. Där jag pryade. Jag fick klistra adressetiketter på alla resekataloger. De gick åt i drivor. Samhället var inte papperslöst någonstans. Vi hade inget internet och när kunderna kom in och ville boka resa gjorde man det genom att helt enkelt lyfta på luren (jo, man lyfte lurarna då) och ringa.

Det regnade när vi sprang in på H&M för att köpa trosor jag glömt packa ner för helgen och när jag står i kassan och ska betala 129:- ringer mobilen:

”Hej jag heter Tilde de Paula och jag tänkte att vi skulle prata lite om hur samtalet ska gå på söndag?”

Då säger man inte ”Kan du ringa mig lite senare?” Då kastar jag fram jämna 150:- och går ut på gågatan i regnet och koncentrerar mig på samtalet med en syster intill och en mer eller mindre tossig mops som vill kissa mot ett träd.

Minns inte riktigt vad jag sa men syster lovade att det lät bra.

På söndag kl. 09.40 får vi se hur det går.

Puls

Om min roman i Magdalena Graafs blogg och tydligen någonting i VeckoRevyn enligt PR-byrån!

Nu off till kattpensionat och sedan syster. Hyrbilen är fullpackad. Kartan printad och jag har hjärtflimmer. TV4 ska ringa och prata om medverkan på söndag. Dessförinnan ska jag inte äta sill.

Annars är allt skitbra.

Still going strong(er)

Tränar fortfarande och tränar på Takkei för att jag inte kan vara utan dem. Jag lägger pengarna jag inte lägger på en bil och som jag inte lägger på godis, krogkvällar och annat på min träning istället. Det är ett rent nöje att träna där. Med bästa Sandra.

Stången väger 15 kg ska tilläggas.

Och ryggmusklerna, konturerna, börjar skönjas.

Jag har fått bättre hållning och är, framförallt, starkare.

Nu är det sommaruppehåll … men jag har fått löfte om att få med mig en bunt träningsmoment som jag kan jobba med i solen i Italien.

Dränkt

Hela dagen gick jag på stan. Kanske det regnade en halvmeter på den stunden men jag var klädd för sånt skitväder. utan hund, med paraply och målet att hitta kläder för särskilda tillfällen som ligger i kö.

På butiken TOUS, Sturegallerian (där jag blev fotad till innehavarens alldeles egna blogg!), köpte jag ett halsband. Får se om det ska användas den 26/6 när jag är planerad till Nyhetsmorgon TV4.

Planerad i Nyhetsmorgon. Inte mer. Om kungen dagen innan avslöjar alla sina affärer eller om en vulkan exploderar lär jag åka ut ur tablån men jag håller tummarna för att världen i övrigt håller sig lugn … medan jag själv har panik.

I regnet under söndagen, gick jag in och ut i butiker, tvungen att hitta något som kan passa i en tv-ruta. Kom hem med mer än så.

En gul blus blev jag kär i. Så den åkte med hem.

Och lite fler saker …

En väska på NK för halva priset hamnade i en påse.

Och samtidigt lite koll på skyltningen i bokbutikerna …

Jag har nog hittat det jag behöver. Just nu är jag nöjd. Igår blev jag dränkt i regnet och det var länge sedan jag hade en sån bra dag för mig själv.

Match made in heaven

Min nya väska till vrakpris på rean igår! Hunden hade jag sedan tidigare.

20110620-134207.jpg