Jag var iväg till hotellet där väninnan vars hus och hem förlorats i en brand, bor med sina två söner. Tack vare blogg- och twittervänner hade jag samlat ihop tio stora kassar med kläder.
Hon är samlad. Hon har gått igenom en hel del de senaste åren, kanske mer motgångar än vad man har lust att ta höjd för i livet … och hon är samlad. Ihopsamlad i en slags automatik i att det måste gå. Att de måste komma vidare. Och det gör de. De lever liksom.
Det var en värmedyna som brann i soffan i vardagsrummet. Samma dyna som hon hade placerat i sin och sönernas sängar. Och i soffan då. Hon och pojkarna lämnade huset runt 10. Direktlarmet till Securitas för rök gick kl. 12. Sex minuter senare var en väktare där och strax därpå kom brandkåren. Man kan tacka en stjärna för installerat direktlarm.
Husets väggar står kvar. Men allt därinuti har antingen brunnit upp eller smält. En brandman menade att värmen stigit till ca 700-1000 grader vid innertaket. Min väninna hade ägnat tankar åt julpyntet på vinden men det hade smält i sina kartonger. Och vinden har ramlat ner i vardagsrummet.
Hennes berättelse är lång. Och det är svårt att sätta sig in i känslan av att allt man sparat, pyntat, fixat, köpt, ordnat, möblerat … är borta.
Nu flyttar de till ett annat hotell i väntan på att försäkringsbolaget hittar ett boende under det dryga året det förmodligen kommer att ta för att bygga upp huset igen.
- Vad ska jag tänka på nu? frågade hon försäkringsbolaget som inte hade någon checklista för sådant. Men hon avbeställde vatten. Sophämtning känns onödigt så den avbeställdes också. Telefonabonnemanget sades upp med omedelbar verkan. Alla förstod när hon kontaktade de hon försökte komma på att man, när ens hus brunnit upp, bör kontakta. El måste vara kvar men digitaltv kan man ju säga upp, sa försäkringsbolaget.
Så väninnan ringde Boxer.
- Nej nej. Det går inte att säga upp så här. Ni har tecknat avtal till slutet av april och ni har det Stora paketet med massor av kanaler.
Och väninnan som sitter på hotell och försöker få saneringsfirman att spara de minnen som går att spara, vädjar. Säger att det finns intyg från polis, försäkringsbolag och brandkår. Vår digitalbox har brunnit upp, vi har förlorat allt. Kan ni tänka er att vara flexibla.
Och Boxers kundtjänstmedarbetare går sammanlagt tre vändor till sin chef och det tar åtskilliga dagar innan man kan ”sträcka sig till” att abonnemanget endast skall gälla till sista januari.
- Men vi har ju ingenting. Vi bor inte där för huset finns inte längre. Säger min väninna. Och Boxer menar att de har varit ytterst omtänksamma som sträckt sig till att binda henne till den sista januari. Istället för till den sista april.
- Kan ni då i alla fall skriva om så att jag inte behöver betala för alla de kanaler som jag har i mitt abonnemang … som jag inte kan se?
- Nej nej. Nu har vi varit tillräckligt flexibla. Det här är ytterst ovanligt att vi gör, du får vara nöjd med det här.
Och jag, när jag hör historien, häpnar. Och väninnan berättar om ett tillmötesgående och en förståelse hos samtliga leverantörer av sådant man behöver när man har ett hem visat. Men Boxer vägrar och hänvisar till att hon har tecknat ett avtal.
I väninnans situation, där på hotellet och när jag lämnade henne var hon och sönerna på väg till resterna av huset för att rädda de minnen de eventuellt kunde hitta, då behöver man förståelse och flexibilitet från ett företag med vilka man tecknat avtal.
Skämmes Boxer. Det är människor ni har att göra med. Ingenting annat. Och vet ni inte om att liv är bräckliga och att människors situation abrupt kan förändras då vet ni heller inte att ni har med individer att göra.
Men hur kan en värmedyna bara sådär fatta eld? En sådan värmedyna som många av oss har i sängen för att det är himla kallt vid fotänden eller i soffan för att det är skönt när det blir kyligt framåt kvällen.
- Det händer hela tiden, säger försäkringsbolag och brandkår till väninnan, men den är S-märkt så den är ju ”godkänd”.
Ändå.
På någon timme fattade den eld och i ett vardagsrum fick elden fäste och smälte julpyntet på vinden och slukade möbler och väggar och rum och kök och kläder och la ett tjockt svart sottäcke över det som den inte hann med att ta.
Kläderna som jag körde in på en jättevagn tog hon med upp till hotellrummet. Hon var ställd. Upprepade flera gånger att hon inte visste hur hon skulle tacka alla som skänkt kläder. Och jag sa att det inte behövdes. För när som helst kan något av det värsta hända och då måste man ändå finnas till för de som råkar ut.
Och Boxer? Ni borde nog allra mest få lov att explodera i ett självförmätet moln av avtal och principer och regler.
UPDATE:
Dialogen på twitter är intensiv. Återstår att se vad som händer i det här.
Bloggat om Boxers idioti har Opassande, Jonk, Andreas. Och Mymlan skriver vad de flesta upplever: Skit på dig Boxer.
Flisans inlägg och Abbes Pappas rader.